En ny förordning som håller på att arbetas fram i EU hotar det svenska skogsbruket. Det menar höga värmländska regionpolitiker.
– En försvarlig del av Värmlands och Sveriges framtid står på spel, säger regionrådet Stina Höök (M).
Det håller regionrådskollegan Åsa Johansson (S) med om, och tillsammans går de i spetsen för en samlad protest från Sveriges samtliga regioner.
Det är den så kallade LULUCF-förordningen det handlar om. EU-kommissionens förslag syftar till att höja markanvändningssektorns bidrag till den ökade övergripande klimatambitionen.
Det är skogen som kolsänka, det vill säga dess förmåga att binda kol, som är den centrala punkten. EU-kommissionens förslag innebär att Sveriges kolsänka i skogs- och marksektorn ska öka från 38,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 47,3 miljoner ton senast 2030.
Minska med 16 procent
Ökad kolsänka betyder mindre avverkning. Enligt intresseorganisationen SveBio kommer det att innebära att avverkningarna i skogen behöver minska med 16 procent för att Sverige ska klara EU-kommissionens mål.
Det här har fått regionpolitiker i Värmland att reagera starkt. Moderaterna och Socialdemokraterna står enade i frågan och har fått med sig övriga regioner. På värmländskt initiativ har nu Sveriges 21 regioner gått samman och skrivit ett brev till de ansvariga svenska ministrarna med en uppmaning att agera mot förslaget.
”Alternativet för industrin är att importera mer utländsk skogsråvara vilket i sin tur fordrar motsvarande avverkningar där. Resultatet blir därmed att den eventuella klimatnyttan i ett globalt perspektiv uteblir.” skriver de båda värmländska regionpolitikerna i ett pressmeddelande.
– Kort sagt skulle detta förslag – om det genomförs – slå mycket hårt mot Värmland och Sverige. Och det utan att nå de klimateffekter som åtgärderna är tänkta att ge, säger Stina Höök (M), ordförande i regionala utvecklingsnämnden.
I brevet går Sveriges 21 regioner igenom de konsekvenser som förslaget skulle kunna få för Sverige och riktar en uppmaning till miljöminister Annika Strandhäll (S), näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S), EU-minister Hans Dahlgren (S) och landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) att agera.
– Förhandlingarna kring LULUCF-fördraget är bara i början av en lång process. Därför ser vi möjligheten för ministrarna att påverka hur Sveriges skogar kommer att se ut och fungera framöver och stå upp för de lokala perspektiven, säger Åsa Johansson (S), vice ordförande i regionala utvecklingsnämnden.
Stora förluster
I brevet skriver regionpolitikerna bland annat att en minskning av avverkningen med 16 procent skulle innebära ett minskat förädlingsvärde om cirka 30 miljarder kronor för skogsnäringen i Sverige och risk för sysselsättningskonsekvenser för över 30 000 personer.
Regionpolitikerna tar upp kommissionens resonemang om hur kolinbindning fungerar.
”Det finns en föreställning om att orörda och ’naturliga äldre skogar’ har den största kolinbindningen. Detta är fel. Orörda naturskogar uppnår balans och liten eller ingen nettoinbindning av kol, med risk för stora kolförluster vid naturliga störningar som skogsbränder, insektsangrepp och stormar” skriver regionpolitikerna i brevet till ministrarna.
Skogsägare positiva
Regionpolitikernas initiativ uppskattas av Henrik Svensson, rådgivare och områdeschef i skogsägarföreningen Mellanskog i Karlstad och Örebro.
– Det är jättepositivt att vi har politiska företrädare som ser att vi har ett bra och uthålligt svenskt skogsbruk och som ser att det är bättre än att importera virke som ska transporteras över halva jorden för att förädlas här.
Men skogen som kolsänka då - är det inte viktigt att låta skogen stå för att den ska binda kol?
– Skogen som kolsänka fungerar jättebra, men bara till en viss gräns. Skogen är ingen oändlig kolsänka på samma plats med samma bestånd. Någon gång kommer skogen att nå sitt maximala upptag av kol, sedan blir det som ett fullt litermått som man häller mer vatten i, det rinner bara över.
Kolet lagras i produkter
Henrik Svensson menar att man får störst klimatnytta genom att man avverkar skog och planterar ny.
– Vår lösning är att plocka ut den mogna skogen och binda kolen i långlivade träprodukter. Vi sätter det inlagrade kolet ”på lager” i till exempel virke till byggnader, och sedan planterar vi och sköter skog som binder in kol igen på samma yta som den avverkade skogen stod på.
Vad skulle det innebära för era medlemmar om ni behöver avverka 16 procent mindre?
– Det skulle påverka skogsägarnas lönsamhet jättemycket, och även skogsindustrins lönsamhet som behöver skaffa alternativ råvara till högre kostnader och till sämre miljömässiga villkor.