Artskydd bestäms av dårfinkar

Ledare
PUBLICERAD:
Dårfinkarnas sammansvärjning.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Regeringen struntar i riskerna för svenskt skogsbruk som orsakats av ny praxis för artskydd. Trots att reglerna i praktiken kan innebära ett stopp för nästan all avverkning tycks inga åtgärder komma under de närmsta åren.

Skogsstyrelsen orsakade mycket väsen tidigare i vår (10/2) då den i ett pressmeddelande uppdaterade sina riktlinjer för avverkning av skog. Skogsägare skulle behöva ta ett betydligt större ansvar för att inte störa fridlysta fågelarter, vilka även i många fall måste visas hänsyn på individnivå. Skälet till de nya riktlinjerna var nya vägledande domar i mark- och miljööverdomstolen och i EU-domstolen.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet förklarade sedan (17/2) generaldirektören Herman Sundqvist hur situationen har uppstått. I grunden beror det på Sveriges implementering av två EU-direktiv, fågeldirektivet från 1979 och samt art- och habitatdirektivet från 1992. Det förstnämnda skall skydda alla vilda fåglar inom unionen, och det senare skall skydda andra hotade djurarter. Generellt ger fågeldirektivet ett svagare skydd för många arter, medan art- och habitatdirektivet ger ett starkare skydd för särskilt utsatta arter.

Sverige valde dock att slå ihop de två direktiven när vi införde artskyddsförordningen år 2007. Vilket innebär att väldigt många fåglar nu har ett mycket starkt skydd. Detta är en av de saker som bekräftades de nya domarna från EU-domstolen. I ett förhandsavgörande den 4 mars 2021 konstaterade EU-domstolen att samma fridlysningsregler gäller för fåglar som de arter som skyddas enligt art- och habitatdirektivet.

Att detta medför orimliga konsekvenser för skogsägare är uppenbart. Därför uppmanade Herman Sundqvist regeringen att omgående ändra artskyddsförordningen. Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) försäkrade också (Expressen 20/4) att ärendet var prioriterat. Något som visade sig inte stämma.

När regeringen nyligen (13/4) gav Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att åtgärda situationen ingick inte någon omprövning av artskyddsförordningen. Istället skall myndigheterna ta fram nya strategier och arbetssätt, revidera riktlinjer, se över vägledningar och föra dialog med andra myndigheter, i syfte att underlätta skogsbruk.

Detta kan naturligtvis behövas, men gör inte något åt det verkliga problemet. Så länge lagar och förordningar är desamma kan inte Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ta fram riktlinjer eller vägledningar som mildrar kraven. Det vore olagligt.

Artskyddsförordningen skall först ses över i ett nästa steg när denna utredning är klar. Det planeras den inte vara förrän den 30 september 2023, alltså om nästan ett och ett halvt år. Därefter kommer det garanterat krävas ytterligare tid innan en ny utredning ens tillsätts, för att inte tala om när den blir klar och dess förslag genomförda.

Till dess måste svenska skogsägare tydligen leva med att behöva ta hänsyn till varje koltrast och bofink. Det är ett svek mot landsbygden.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.