Min svärmor som närmar sig 90 och är en av mina trognaste läsare hörde av sig. ”Jag tycker du ska skriva något om all hårväxt som finns i vården” menade hon. ”Jaha? Hurså?” svarade jag. ”Jo, jag märker av den. Det är mycket mer av den nu än förr. Och jag funderar en del över hur det hänger ihop med god hygien?”
Jag ska erkänna att jag först avfärdade förslaget. Sedan fick jag tänka lite på saken. En skulle kunna tro att en idé om en krönika om för mycket skägg- och hårväxt i vården handlar om att en gammal människas trångsynthet och förändringsobenägenhet kommer till uttryck. Men så är inte riktigt fallet här. Min svärmor är både modern, klok och kvick i tanken. Och efter lite googling så visar det sig att hon inte är ensam om sina funderingar. Så hur är det då? Åsikter om själva estetiken i välväxta skägg kan ju gå isär, men vad gäller egentligen regelmässigt? Skulle vårdcentralen kunna förbjuda skäggväxt hos sina medarbetare? Skulle en skäggbeklädd kunna vägra raka av sig skägget?
Den arbetsrättsliga kärnfrågan vi närmar oss är å ena sidan arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet och å andra sidan skyddet för den enskildes personliga integritet. Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är en princip som slogs fast redan 1906 och inkluderar alla beslut arbetsgivaren vill eller behöver fatta för att verksamheten ska fungera och drivas framåt. Inom den ramen skulle alltså ett skäggförbudsbeslut kunna hamna. Denna rätt ska vägas mot den mänskliga rättigheten att få se ut som en vill och inom den ramen hamnar en persons beslut att bära skägg. Vad ska få väga tyngst här? I skäggfrågan blir det de basala hygienrutinerna som blir avgörande för arbetsgivaren. Alla som arbetar inom vård och omsorg måste iaktta basala hygienrutiner. I dessa framgår att skägg, långt hår och piercingar inte är någon fara för hygienen om de hålls ”utanför arbetsfältet”, alltså behöver skägget sättas upp i tofs om det är långt. Det har till och med forskats i frågan om huruvida skägg är ohygieniskt. Tester visade att en renrakad haka faktiskt rymde betydligt fler bakterier än en skäggbeväxt. Ser man på. När det alltså inte finns några tunga verksamhetsskäl till ett skäggförbud så går den personliga integriteten före. Som en parallell till detta kan nämnas frågan om att bära långärmat i vården. Något som är viktigt för en stor skara muslimska kvinnor som vill skyla sina bara armar inför män. Frågan har prövats av arbetsdomstolen som kommit fram till att det funnits hygienskäl till att kräva kortärmat, och trots att personen i fråga är skyddad av diskriminering på grund av sin religiösa åskådning så väger hygienskälen i det här fallet tyngre. För skäggbeklädda finns dock inget särskilt diskrimineringsskydd. I andra verksamheter kan det handla om uniformer eller andra klädkoder som väger tyngre än den enskildes behov eller önskningar.
Frågan är alltså inte alldeles enkel, utan kräver sitt juridiska resonemang. För min svärmors del får vi ändå anse frågan utagerad. Skägg i vården förekommer kanske mer nu än förr och det är helt okej ur hygiensynpunkt. Huruvida min svärmor tycker det är okej ur ett estetiskt perspektiv är en helt annan fråga.