Kriminella kan kartlägga sina offer på söktjänsterna. En inbrottstjuv eller en rånare kan lätt hitta en äldre person som bor ensam och bryta sig in och råna husägaren, skriver Lena Södersten.
I Sverige kan söktjänster publicera stora mängder personuppgifter på sina sajter med stöd av grundlagen. Men riksdagens konstitutionsutskott, KU, varnade för att grundlagsskyddet skulle kunna bli ett kryphål för rena personregister på nätet. Så har det också blivit. Söktjänsterna kan användas av kriminella för att hitta lämpliga offer och är en säkerhetspolitisk risk. Villaägarna kräver lagändring.
Vi har ett starkt skydd för den personliga integriteten, men inte på nätet. Det grundlagsskydd som tillåter söktjänster som hitta.se, Ratsit och Mr Koll att masspublicera enskildas personuppgifter på nätet är unikt för Sverige.
På söktjänsterna kan man hitta husägarens adress och telefon, uppgifter om bostaden och dess värde, kartuppgifter, husägarens personnummer och ålder, hushållets storlek, inkomstuppgifter, om det finns hund, om husägaren har bil och vad den är värd. Den som betalar några 20-lappar kan ta reda på vad husägaren tjänar, helt anonymt.
Så skriver du en debattartikelKriminella kan kartlägga sina offer på söktjänsterna. En inbrottstjuv eller en rånare kan lätt hitta en äldre person som bor ensam och bryta sig in och råna husägaren. De kan också användas för att ta reda på var poliser, åklagare, kronofogdar, politiker och social-sekreterare bor, för att ta några exempel.
Vi har stora problem med gängkriminalitet. Genom att det är så lätt att ta reda på var folk bor hjälper grundlagen gängkriminella att skrämma offentligt anställda och främja den tystnadskultur som finns på sina håll, vilket är raka motsatsen till det grundlagarna vill skydda; yttrandefriheten.
Vi befinner oss i ett nytt säkerhetspolitiskt läge där söktjänsterna gör det lätt för diktaturer som Ryssland och Kina att kartlägga oss; ministrar, myndighetschefer, kommunstyrelseordförande, försvarsanställda, läkare, sjuksköterskor, lärare, journalister och ingenjörer.
Grundlagens regler om frivilliga utgivningsbevis infördes 2003 för att anpassa lagstiftningen till en ny medial verklighet. Men KU varnade: ”Grundlagsskyddet kan i värsta fall komma att omfatta databaser som utgör rena personregister.” Där är vi i dag.
Nu har det gått drygt 20 år. Söktjänsternas databaser har blivit en guldgruva för dem som vill missbruka den svenska öppenheten.
Vi måste stärka skyddet för den personliga integriteten på nätet. Ett minimikrav är att rätten att bli glömd ska gälla och att man ska få veta om någon betalar för att få veta mer om en, till exempel ens lön. Nu är det hög tid att ändra grundlagen och täppa till kryphålet för rena personregister på nätet.
Lena Södersten
Förbundsjurist, Villaägarnas Riksförbund