Söndagens andra omgång av det franska presidentvalet vanns betryggande av den sittande presidenten Emmanuel Macron. Europa, välden men också Frankrike kan dra en suck av lättnad. Den nationalistiske extremkandidaten Marine Le Pen får inte flytta in i Elyséepalatset. Nu var detta förvisso aldrig särskilt sannolikt, men valsiffrorna är ändå oroande.
Medan Macron vann över Le Pen med siffrorna 58,2 procent mot 41,8 var det ändå en segermarginal som krympt avsevärt mot resultatet för fem år sedan då Macron fick 66,1 mot Le Pens 33,9. Å andra sidan blev det ett bättre resultat än vad vissa mätningar gav vid handen innan valet. Som så många gånger tidigare i franska presidentval blev slutomgången mycket ett val mot den rörelse som Le Pen (och tidigare hennes far) representerar, snarare än ett stöd för den andra kandidaten.
En av valets stora förlorare är den ryske presidenten Vladimir Putin, som Le Pen under lång tid odlat relationerna med. Ryssland har även finansierat hennes nationella front, men som nu i ett försök att fila ner kanterna, kallas "nationell samling" (någon borde konsulterat norsk andravärldskrigshistoria innan det namnet valdes). Efter det ryska angreppet mot Ukraina lyckades dock Le Pen med konststycket att distansera sig från sin ryska välgörare, och det verkar tyvärr ha fungerat.
Icke desto mindre är det mycket i Le Pens politik som hade gynnat Ryssland. Hon är negativ till EU och vill dra sig ur Natos kommandostrukturer, vilket skulle försvagat västmakterna kraftigt. Detta i en tid där vi står mer enade än någonsin mot den ryska aggressionen. Macron är, trots alla sina brister, ett tryggt kort i jämförelse, även om hans överstatliga ambitioner för EU inte är eftersträvansvärda.
Tydligt är dock att det är extremerna till höger och vänster som går framåt. I den första valomgången var det jämnt mellan Le Pen och den vänsterextreme Jean-Luc Mélenchon. Då fick Le Pen 23,1 och Mélenchon 21,9 procent. Missnöjet vänsterut mot Macron är stort och många avstod helt att rösta i den andra omgången. Den traditionella franska vänstern och högern – socialistpartiet och gaullisterna – blev nästan utraderade, även om de kan göra bättre ifrån sig i sommarens parlamentsval.
Valet till nationalförsamlingen i juni kan bli en prövning för Macron då hans liberala parti LREM riskerar att förlora sin majoritet och han kan komma att få samregera med andra partier. Nu är detta inte alldeles ovanligt i fransk politik. Macron har också sträckt ut handen till de som är missnöjda med hans politik, men det återstår att se vad det kommer att betyda i praktisk politik.
Den franska väljarkåren har blivit mer och mer polariserad, liksom det är i många andra länder, och det är en utmaning som heter duga att överbrygga och samla medborgarna. Att åtgärda missnöje utan att hemfalla åt oblyg populism, åt höger eller vänster, kommer att bli svårt. Men nu finns det i alla fall en frist på fem år för Frankrike.