Ekologisk köttbonde: "Jag vill bidra till biologisk mångfald"

Det är kärleken till lantbrukarlivet som gör att Gunilla Östangård, ekologisk köttbonde på Segerstad utanför Karlstad, fortsätter sin ekologiska köttproduktion. Ekonomiskt ger den ingen vinst, men närheten till djuren och naturen tillför andra värden i livet.

– Det här måste kunna vara ett sätt att leva på, säger hon.

Karterud gård på Segerstad är Gunilla Östangårds hem sedan 20 år. Här betar en besättning herefordkor på 25 hektar mark, och här bedrivs en ekologisk köttproduktion där friska, välmående djur och naturligt kretslopp står i centrum.

– Vi lade om direkt till Krav när vi köpte gården, och köpte en besättning dikor, säger hon.

Kravmärkningen betyder bland annat att Gunilla Östangård bara använder naturligt gödsel från djur och växtmaterial på sina betesmarker.

– Organisk näring skapar mer aktivitet bland mikroorganismerna nere i jorden.

Hon ger en vetenskaplig beskrivning av hur konstgödsel är skapat för att lättare tas upp av växterna, och hur näringen från sådan gödning snabbt passerar genom jorden, utan att bidra så mycket till mikrolivet under ytan.

– Med naturlig gödning behöver mikroorganismerna jobba mer och växternas rotsystem behöver bli större och växa längre ner i jorden för att ta upp näringen. Det ger en lucker och robust jord som står emot översvämningar bättre, och ger ett helt naturligt kretslopp.

Etisk djurhållning

När hon berättar om sin köttproduktion handlar det mycket om att saker ska ske naturligt. Korna, kalvarna och tjurarna går fritt ut och in från sitt lösdriftsstall och äter bara foder från de egna markerna. Gunilla Östangård lever nära sina djur och ger dem all den omsorg de behöver för att må bra. Det ger en etisk djurhållning, men det här sättet att arbeta och leva handlar också om något mer för henne. Hon vill vara ett levande bevis på att det går att kombinera ett modernt liv i 2000-talet, med allt vad det innebär, och ett småskaligt lantbruk.

–Jag vill bidra till ett öppet landskap och biologisk mångfald. Det är många som vill ha livsmedel som produceras lokalt och som tycker att det är trevligt att kunna åka ut och uppleva en levande landsbygd. Som här på Segerstad där det är lantbruk och traktorer som åker runt. Vi är en del av samhällsnyttan. Eller ska alla bo i stan och så gör vi golfbanor av den här marken?

Växte upp på lantbruk

Driften på hennes gård har inte ändrats nämnvärt sedan hon var barn, på föräldrarnas familjejordbruk utanför Vetlanda, Småland.

– Jag växte upp med lantbruk där vi hade kor, grisar, höns och en häst, och lite skog. Vi levererade mjölk varje dag och gjorde allt själva. Alla unga hjälpte till och jag älskade att vara med i ladugården. Vi kunde leva på det, men det var en annan tid där det funkade med små inkomster. Det var okej, för vi hade små utgifter.

I dag är förutsättningarna helt annorlunda, med betydligt mindre vinstmarginal i produktionen. Sämre betalt för levererade produkter och högre utgifter när insatsvarorna blir dyrare gör inte arbetsintensivt lantbruk till en lönsam affär.

– Folk har aldrig lagt så lite pengar på mat som man gör nu. I dag lägger ett vanligt hushåll 13 procent av sin disponibla inkomst på mat. På 1960-talet var det 40 procent.

Inte konsumentens fel

Hon lägger inte skulden för den dåliga lönsamheten på den vanliga konsumenten. Problemet är betydligt mer komplext än att det bara ska handla om vad kunden väljer.

– Konsumenterna vill göra rätt, och de vill göra gott. Men de får så många förslag i butiken att de ofta inte vet vad som är bäst.

De ekologiska och närproducerade varorna blir anonyma i butiken menar hon, beroende på bland annat märkningen och hur de presenteras av handlarna.

– Det blir för krångligt för konsumenten och det slutar med att man faller för kampanjer och extrapriser.

En stor del av problemet ligger i den infrastruktur för förädling och distribution som ligger mellan bonden och butiken. Olika led är inte synkade med varandra och det saknas en övergripande strategi som binder ihop kedjan till en fungerande helhet lokalt.

– Det kan till och med bli så att ekologiskt kött säljs som konventionellt kött för att det här inte funkar. Förädlingen och handeln måste vara med på tåget här.

Har en framtid

Hon är egentligen hoppfull i grunden.

– Det ekologiska lantbruket har absolut en framtid. Vi har en bra livsmedelsstrategi på det nationella planet, och det finns mycket kunskap och vilja att satsa. Men det måste få genomslag ända ut i handeln.

Gunilla Östangård har stor kunskap om marknaden och branschen. I grunden är hon lantmästare, vilket är en universitetsexamen med stort inslag av företagsekonomi och utbildning om lantbrukets förutsättningar och framtid.

Efter avlagd examen jobbade hon som produktchef och senare butikschef på Lantmännen i Karlstad. Hon har jobbat som Kravkontrollant och hennes senaste tjänst var som marknadsutvecklare på Ekologiska lantbrukarna. När NWT träffar henne är hon mellan två jobb. Hon slutar på Ekologiska lantbrukarna och går till Länsstyrelsen i Värmland, där hon ska jobba med jordbruksstöd som handläggare och fältkontrollant.

Anställning parallellt

Gunilla Östangård har hela tiden haft en anställning bredvid det egna lantbruket. Hon levererar 2,5 ton ekokött varje år. Hennes kött är populärt bland kunderna och hon säljer allt hon producerar, men med de förutsättningar som råder i dag går inte det att leva på.

– Köttproduktionen går plus minus noll. Det skulle gå att få lönsamhet, men det kräver en betydligt större verksamhet, fler djur och mer arbete.

Hon vill fortsätta att vidareutveckla sin verksamhet, men satsningen som krävs för att leva på sitt lantbruk helt, är hon inte beredd att göra idag. Hon fortsätter med sina 30-talet djur, sitt ekologiska lantbruk och sin verksamhet som fungerar och är populär.

Visar upp gården

Hon vill sprida budskapet om det lokala, ekologiska lantbrukets betydelse, och tar gärna emot besök av nyfikna kunder på sin gård och visar upp sin verksamhet.

Hon skulle gärna se en produktutveckling inom lokal matproduktion så att inhemska livsmedel blir trendigare än i dag. Hon nämner bland annat kålrot och rosenkvitten som exempel på livsmedel som skulle kunna förädlas till något kommersiellt mer gångbart.

– Kålrot är en söt och god rotfrukt full av c-vitaminer, och rosenkvitten är en supernyttig frukt som kan användas på många olika sätt och ersätta importerade citrusfrukter.