En ny fas i kriget

Ledare | Ukrainakriget
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Ryska stridsfordon på en väg i närheten av Mariupol.
Foto: Alexej Aleksandrov/AP
Efter att helt ha misslyckats med att störta regeringen i Kiev och ockupera hela Ukraina har Ryssland inlett en ny fas i kriget. Fokus ligger nu på det område i öster som varit i krig ända sedan 2014. Men efter de stora förluster i manskap och materiel som ryssarna lidit kommer det att bli svårt, för att inte säga omöjligt, för dem att snabbt komma till någon sorts avgörande.

Därför är det oerhört viktigt att omvärlden fortsätter att stödja Ukraina militärt på alla sätt. För vi måste komma ihåg att det är ukrainare som i dag strider, lider och dör för vår skull. Ukraina har blivit slagfältet i Putinregimens krig mot hela västvärlden. Det minsta vi då kan göra är att bistå dem. För hur det än går så kommer det att ha betydelse för vår framtid, och att stå emot Rysslands imperialistiska ambitioner ligger i allas intresse.

Ryssland gick in i Ukraina på helt fel premisser och led därför ett svidande nederlag under krigets första fas. De har förlorat bortåt en tredjedel av de runt 125 bataljonstridsgrupper de ursprungligen satte in. Över 20 000 ryska soldater och officerare har stupat. Med sådana förluster kommer det att bli svårt för dem att omgruppera och ombilda sina kvarvarande styrkor till att bli mer effektivt stridande förband.

För den andra fasen har Kreml utsett generalen Aleksandr Dvornikov till övergripande befälhavare. Bisarrt nog fanns ingen sådan innan, utan ledningen var uppdelad på minst två militärdistrikt utan inbördes koordinering. Han blev ökänd som Slaktaren i Syrien, och det bådar för samma hänsynslösa metoder. Den senaste veckan har det blivit klart att Ryssland koncentrerar sig på att ta mer områden i Donbasregionen, binda ihop den med Krimhalvön, och försöka skära av de ukrainska förbanden där.

Hittills har det inte gått så bra även om läget är allvarligt för de ukrainska försvararna. Det märks särskilt i den raserade hamnstaden Mariupol, där ukrainarna förskansat sig i det gigantiska stålverket Azovstal med sitt bunkerkomplex, ursprungligen byggt under Sovjettiden för att motstå kärnvapenanfall. Svårigheterna med att inta det har lett till att Putin bara häromdagen beslöt att inte försöka sig på ett anfall, utan att på rent medeltida manér belägra det. Striderna i Mariupol har hittills bundit upp många förband som annars skulle kunna sättas in i Donbas.

Samtidigt har omvärlden börjat hörsamma uppmaningarna om att ge mer tyngre vapen till Ukraina. Amerikanerna skänker 72 haubitsar och mer artilleripjäser kommer från Nederländerna och Frankrike. Stridsvagnar av typen T-72 har levererats från ett flertal länder i Öst- och Centraleuropa och Pentagon säger att Ukraina nu har lika många stridsvagnar som Ryssland. Det kommer att göra det oerhört svårt för ryssarna. Frågan är vad Sverige kan bidra med? Ukrainarna har också fördelen av att de har många man att sätta in, medan Ryssland har svårt att få fram stridsdugliga soldater.

Nu vill det till att hålla uppe trycket. Ukraina behöver mer materiel och kontinuerliga vapenleveranser. För dem är det en existentiell kamp för överlevnad och det är det i förlängningen även för oss. Om inte Ryssland hejdas här och nu så kommer de för eller senare att fortsätta västerut.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.