Carolin Dahlman: Skyll inte upplopp på kriminella

Det verkliga hotet mot vår trygghet och frihet är att det i Sverige finns människor som inte accepterar våra grundläggande fri- och rättigheter, skriver Carolin Dahlman.

När politiker säger att stenkastarna är ”kriminella individer” missar de en viktig utmaning. Problemet är mycket större än så. ”Det finns starka kopplingar till gängkriminella”, sa justitieminister Morgan Johansson (S) i Aktuellt, som förklaring till upploppen under påsk (19/4). För Aftonbladet förklarade han att de skyldiga ”är i grunden kriminella individer” (17/4).

Men förklaringen skaver. Det handlar inte bara om enstaka knarklangare som surnat till över att polisen vill störa deras lukrativa verksamhet. Problemet är betydligt större än så.

Åklagaren i Linköping kände att attackerna i Östergötland var synkroniserade (TV4 19/4). Och på onsdagen meddelade justitieministern att det fanns skäl att tro att upploppen underblåsts av utländska islamister. Aktörer i Mellanöstern ska via sociala medier ha försökt sätta en bild av Sverige som anti-muslimskt (Aftonbladet 20/4).

Att bara prata om ”kriminella” eller ”individer” är alltså att förenkla och förminska problematiken. Det kan också leda till att man vidtar ineffektiva åtgärder.

Just nu pratar många om att polisen ska få vattenkanoner och gummikulor. Men det räcker inte med att med polisiärt våld bemöta de hatande vilddjur som går till attack mot poliser med järnrör, stenar, sparkar och slag. De maskerade unga killar som kastar jättestora gatstenar är toppen på ett isberg, och vi måste våga se hela isberget. Och börja hantera det med bestämd röst.

Det verkliga hotet mot vår trygghet och frihet är att det i Sverige finns människor som inte accepterar våra grundläggande fri- och rättigheter. De är äldre, kvinnor och betydligt fredligare än gängkriminella tonåringar.

Det finns oroväckande många som demonstrerar vilt och anser att vi är islamofober för att socialtjänsten tar hand om barn som far illa. Det är oerhört viktigt att vi inte låter oss skrämmas av anklagelserna, utan istället ger demonstranterna mothugg. Sverige står ju på barnens sida och ska göra så med rak rygg.

Tyvärr har allt för många i dagarna böjt sig för kraven från de muslimer som provoceras av Rasmus Paludans koranbränning. Av rädsla för fler upplopp eller för att kallas rasister backar en efter en fegt för påtryckningarna.

Kommundirektörerna i Linköping och Norrköping meddelade polisen att de inte vill att Stram kurs ska få fler demonstrationstillstånd. Linda Westerlund Snecker (V) ifrågasatte att polisen gav tillstånd att demonstrera. Nooshi Dadgostar (V) hintade att det går ”att vägra tillstånd för allmän sammankomst”. Även Märta Stenevi (MP) pekade på att vissa regioner anvisat demonstrationerna till annan plats. Som små rädda möss anpassade de sig.

Enligt polisen Nadim Ghazale blir muslimer ”uppriktigt ledsna, sårade och uppgivna över de provokationer som genomförs under missbrukandet av yttrandefriheten”. Han tyckte att det var fel att någon fick tillstånd att bränna koranen. Svensk lag skulle istället ”skydda vissa utsatta folkgrupper” (Expressen 19/4).

Expressens krönikör Atilla Yoldas, har startat en namninsamling för att det ska klassas som hatbrott att bränna en koran. Till och med justitieministern landade i diket. ”Provokationer och våld av detta slag har ingen plats i det svenska samhället”, skrev han till Ekot. (15/4). Till Aftonbladet sa han att ”högerextremisten också ett stort ansvar, genom att driva på detta” (17/4).

Men det är enorm skillnad mellan att bränna en bok och att bränna polisbilar. Våld ska självklart fördömas – men varför säger en minister att provokation inte har plats i det svenska samhället?

Hur utmanande åsikter får man ha i Johanssons Sverige? Vad får man göra? Har tjejen i den korta kjolen ansvar för om hon blir våldtagen? Ska den som flashar en lyxig klocka få bannor om hen utsätts för rån?

När justitieministern vill gå de kränkta till mötes – och till och med jämställa provokation med riktigt våld – sviker han svenska värderingar. Det är en farlig väg att gå in på. Muslimer som bor i Sverige måste istället lära sig acceptera öppenheten, toleransen och friheten som vi älskar så. De får vänja sig vid att deras profet blir förnedrad eller bok bränd.

Utan rätten att förnedra är yttrandefriheten bara ett fint tomt ord. Utan den blir vi så tysta till slut.

Carolin Dahlman

Högerliberal samhällsdebattör