Recension: Somrigt livsbejakande och personligt med Gessle

Egentligen skulle Per Gessle ha varit här redan i vintras, men halsfluss och en ny covid-våg satte stopp för det. Nu står Karlstad i stället värd för premiären av en ny Sverigeturné där Gessle doppar sina akustiska tår i en knippe gamla och nya favoriter. Med sig har han ett band bestående av Christoffer Lundquist, gitarr och lap steel, Clarence Öfwerman, piano, Magnus Börjesson, bas och Helena Josefsson, sång.

Merparten av låtarna är hämtade från Gessles egna soloskivor och Gyllene Tiders, men vi får även ett par Roxette. Det är ett smakfullt urval även om man som konnässör kan sakna någon låt från de två första och sorgligt underskattade soloskivorna. Ändå skulle faktiskt Gessle utan problem kunnat byta ut alla kvällens 21 låtar mot andra – vilket säger det mesta om hans låtskatt.

Den akustiska sättningen gör sångerna gott. Låtar som har svårt att nå fram på stora arenor gör sig utmärkt i avskalad miljö, som ”Min födelsedag” och ”Vid hennes sida” – men även låtar som ”Det hjärta som brinner” och ”När vi två blir en” visar sig inte bara hålla måttet, utan rent av få ytterligare lyster i denna tappning. Kanske är det inte så konstigt, för som han berättar var det faktiskt som Sveriges första landstingstrubadur han en gång började. Den intima inramningen gör också att Gessle kan vara givmild med presentationer och mellansnack och förutom att vi får intressant bakgrund till låtarna och hans liv är de riktigt roliga.

Premiärnerverna som man erkänner från scenen märks det bara lite av, det hela känns samspelt, hemtrevligt och spontant på samma gång. Låtar som sticker ut denna kväll är ”Ljudet av ett annat hjärta” som en skimrande ballad med bara Gessle och Öfverman på scenen och ”Min hälsning”, en riktig countrypärla som han berättar egentligen skrevs till Gyllene Tiders första skiva.

Gessle är en mästare på att glida mellan det enkla, somrigt livsbejakande och det mer personliga som i ”Varmt igen” och kanske framförallt i ”Listen to your heart” som blir en rörande hyllning till Marie Fredriksson och trummisen Pelle Alsing, båda numera bortgångna. Skulle deras foton ha projicerats på väggen i bakgrunden är jag tämligen säkert på att snyftningar skulle fyllt lokalen.

Bakom den befogade malligheten i mellansnacken lyser Gessles förbehållslösa kärlek till musiken igenom. Det spelar ingen roll hur många sportbilar eller hotell han äger, det är ändå musiken som är det viktiga. Gessles sånger är en del av det musikaliska ekosystemet för minst tre generationer svenskar. Som vanligt är det visserligen ”Sommartider” som ger mest respons, men när kvällen avslutas med en spröd ”När alla vännerna gått hem” är det lätt att imponeras av ett låtskapande som efter 45 år fortfarande pågår för fullt. Om man läste lite mellan raderna är det förresten inte otänkbart att en ny skiva med Gyllene Tider kan vara på gång. Bara en sån sak.