Tog sin tillflykt i musiken när mamma dog – nu gör Elin Rehn skivdebut

Sjukdom och död, kreativitet och musik. När Elin Rehn spelade in sitt debutalbum ”Perennial” så ställdes livet på sin spets. Nu blir musiken en hyllning till hennes mamma, men också en berättelse om att vara ung vuxen med tvivel och vilsenhet.

Två moln pryder omslaget till Elin Rehns debutalbum ”Perennial”, det ena ljust det andra mörkt. För det är ju så det är, har hon fått erfara, livet. Under arbetet med albumet pendlade hon mellan studion i Stockholm och hennes mammas sjuksäng i Dalarna. Nu släpper hon skivan som legat klar i ett år, ungefär lika som länge som hennes mamma har varit borta.

– I slutskedet så kände jag att det saknas en pusselbit på albumet, börjar Elin Rehn.

– Det saknas en låt med en stark känsla av hopp. Det blev "Perennial". Den är tänkt att ge kraft. Perenner är blommor som vissnar för att sedan återkomma. Låten är en påminnelse om att livet kommer tillbaka, man kan brytas ner men man kan också ta sig upp igen.

– Allt hör ihop med de där molnen på omslaget – det finns ljusa och mörka moln i livet. Så är det bara. Det handlar om att lära sig att förhålla sig till det.

När vi ses över skärmarna erkänner hon att det pirrar i kroppen. Hon är full av förväntan inför skivsläppet, låtarna har hon skrivit på gitarr och piano enligt klassisk singer/songwriter-formula. Sedan har musiken tagit form likt en väv – lager av olika instrument och stämningar bildar en ljudbild som bjuder in till ett eget universum. Organiska stråkar och gitarrer möter syntar och andra processade ljud. Hon nämner Ane Brun och danska Agnes Obel som favoriter, hon tänker albumet som en helhet snarare än uppradade singlar.

– Ibland har det varit jobbigt och oerhört tidskrävande att producera musiken, det är samtidigt det roligaste jag har gjort. Att få utforska min musik, som ju var ett oskrivet blad från början.

– En av de första låtarna jag skrev handlar om att känna sig vilsen, inte veta vart man är på väg i livet, vad kommer att hända? Som att försöka ta sig fram i livet med en känsla av att jag går bakåt.

Låten hon pratar om heter "Backwards" och fick sätta tonen för hela skivan, både rent musikaliskt men också i stämningen.

– Känslan av att åka runt i en himmel bland molnen, där det regnar och är sol om vartannat. Det blev att jag förankrade alla låtarna i samma värld. En vacker inbjudande värld, jag vill att musiken ska få lyssnaren att känna något, uppleva glädje, sorg, hopp och förtvivlan!

Delar av skivan är inspelad i Baggpipe-studion i Stockholm där storheter som ABBA, Robyn, Lady Gaga, Avicii, och Rihanna har arbetat.

– Genom att jag har varit i musikvärlden ett tag, mycket genom min utbildning på Musikhögskolan i Stockholm, har jag en mängd bra kontakter.

"Växte upp i Sockerslottet”

Elin Rehn är född och uppväxt i Dalarna. Till vardags heter hon Björklund i efternamn – Rehn är ett artistnamn hon tagit för att hylla sin värmländska mamma Marianne.

– Hon tyckte väldigt mycket om fritidsliv och sportade en hel del, berättar Elin.

– När hon bodde i Karlstad paddlade hon ofta i Klarälven. Mamma hette Rehnberg innan hon gifte sig.

Under uppväxten spenderade Elin en hel del tid i både Karlstad där hennes mamma växte upp, och i stugan vid Hovfjället. Hon minns jular, somrar i Värmland.

– Jag känner mig alltid hemma i Värmland. Min mormor växte upp i Sockerslottet, hennes pappa Olof Wästlund köpte huset 1919.

Sockerslottet kallas byggnaden som ligger vid Klarälven i Klara, centralt i Karlstad. Huset byggdes alldeles innan 1900-talet tog vid.

– Jag har en släktbok som bland annat visar saker som min mormors pappa Olof byggde i Karlstad. Det är häftigt. Mamma bodde kvar fram till hon var i 20-årsåldern, sedan blev det Dalarna för där var det bättre möjligheter till snö. Hon lät sitt skidintresse styra vart hon skulle bo.

Nu är det drygt ett år sedan Elins mamma gick bort efter en längre tids sjukdom.

– Allt blev väldigt speciellt. Inte minst arbetet med musiken. Alla låtar på skivan handlar inte om mamma, men många gör det. Det är ju så många tankar att ta hand om.

Musiken blev ett sätt att bearbeta allt.

– Det blev också en tillflyktsort. Att arbeta med skivan och vara i den, det blev som att gå in i en annan värld. När jag håller på med musik försvinner allt annat.

Hon sluter händer runt Muminmuggen.

– Jag hade sparat en massa pengar för att kunna göra skivan och leva under tiden. Så kom pandemin och mamma blev sjuk. Det enda jag gjorde var att vara med mamma och jobba med skivan. Pendlade mellan Stockholm och Dalarna. Det blev några väldigt speciella år.

– Situationen gjorde mig samtidigt orädd. Jag har tvivlat väldigt mycket på min egen förmåga. Men genom det som hände blev det så tydligt att livet är kort. Skivan blev min stöttepelare, jag är tacksam för att jag haft det projektet. Man förändras när någon i ens närhet försvinner.

”Har verkligen vuxit med skivan”

Elin Rehn uttrycker en stolthet över ”Perennial” och spår att debutalbumet kommer alltid att ha stor betydelse för henne.

– Jag kommer att se det som ett avtryck av en speciell tid i mitt liv. Men inte bara genom mamma, utan även genom mina tankar om hur det är att vara ung vuxen. Tankar kring att hitta ens plats i livet och funderingar kring vad man duger till.

Kan du uppleva att tvivel i sig kan vara en kreativ kraft?

– Ja, kanske att det var så. För att komma över sitt tvivel behöver man hitta en balans mellan det och självförtroendet. Jag landade i att nu ska jag göra det här albumet, oavsett hur lång tid det tar eller vad som krävs. Jag hade den sparade högen med pengar och tänkte: "Nu kör jag".

När du började bli klar med skivan märkte du att en pusselbit saknades, du saknade en mer hoppfull låt, kanske att din självkänsla var bättre i slutet av arbetet än när du började?

– Absolut! Så kan man tolka det. Jag har verkligen vuxit med skivan, både vad gäller självförtroendet och vem jag är som person. Och inte minst rent musikaliskt. Det är spännande med kreativa processer. När jag lyssnar på skivan i dag kan jag höra att det finns hopp i andra låtar också, det går att tolka låtarna på olika sätt. Det är såklart jättejobbigt att mamma inte är här. Jag har fått lära mig att både det jobbiga och det bra måste finnas.

Nu ska skivan släppas och du ska försöka nå ut genom det enorma bruset och hitta lyssnare, hur upplever du det?

– Skitläskigt. Rent själsligt är jag redan i mål – albumet är klart och jag är stolt över det. Det bär jag med mig oavsett hur det tas emot. Nu börjar nästa arbetsfas, att försöka få musiken att nå ut. Men det är samma sak där – jag tänker låta det ta den tid det behöver. Jag har börjat skriva låtar till nästa album. Just nu känns det som att det här är bara början.