Påsken är hoppets tid

Ledare | Ukrainakriget
PUBLICERAD:
St Mikael på en väggmålning i Kiev.
Foto: Efrem Lukatsky/AP
För många kyrkobesökare blir det inte påsk om man inte får sjunga psalmen Vad ljus över griften. Den andra versen inleds med orden ”Här var mellan ljuset och mörkret en strid, dock segrade ljuset för evig tid”. Påskberättelsen handlar om hur livet besegrar döden, att ljuset är starkare än mörkret.

Kampen mellan ljus och mörker, mellan det goda och det onda, är dock ständigt pågående. I Bibeln finner vi liknelser som den om att skilja agnarna från vetet, eller fåren från getterna. Detta går att tolka som att en del kommer till himmelen och andra till helvetet, men en annan läsning är att det goda och det onda finns inom oss alla. Striden mellan ljus och mörker är något kontinuerligt där vi varje dag måste välja sida.

När nyhetsrapporteringen fylls av dokumentation och vittnesmål över ryska soldaters illgärningar i Ukraina, är det lätt att börja tänka på dessa krigsförbrytare som en annan art. Men dessvärre är de människor, precis som vi. Unga soldater som nyss kramade sin mor eller kysste sin flickvän, våldtar och mördar nu oskyldiga kvinnor och barn i Ukraina.

Det brukar sägas att djävulens största list var att övertyga oss om att han inte existerar. Vi vet naturligtvis att det finns onda personer i form av seriemördare och hänsynslösa envåldshärskare, men dessa är så få att vi enkelt kan avfärda dem som en anomali från vad det egentligen är att vara människa.

Men sanningen är att vi alla har en potential att göra både gott och ont. Och ju mer vi låtsas som att vi är immuna mot att begå hemska handlingar, desto mer sårbara blir vi för ondskans gift. Att på detta vis se människans komplexitet, är inte ett sätt att ursäkta eller förringa de övergrepp som nu begås i Ukraina. Vi är alla utrustade med ett samvete. Vi har alla ett fritt val. Men för att vi skall kunna välja rätt måste vi också förstå hur lätt det är att välja fel.

Boken Helt vanliga män av Christopher R Browning beskriver hur en reservpolisbataljon under andra världskriget skjuter tusentals judar. Det som är så skrämmande med den boken är att den visar hur det som drev männen inte primärt var indoktrinering eller rädsla för repressalier, utan att det snarare var så banala saker som grupptryck som spelade in. Den visar också hur snabbt ett omänskligt beteende normaliseras – alltså hur fort vi låter mörkret breda ut sig i vårt inre.

När de ryska männen i uniform återvänder till sina mödrar och flickvänner är det inte som monster de kommer hem. Men de har för evigt gjort våld på sig själva genom det våld de har utsatt folket i Ukraina för. Varje gång du väljer ondskan förtärs en del av det som är det goda inom dig. Till slut är frågan hur mycket som finns kvar att rädda.

Skyddshelgon för Ukrainas huvudstad Kiev är ärkeängeln Mikael. Enligt Uppenbarelseboken är det han som till slut kommer att besegra djävulen. Mikael står som staty med draget svärd på Självständighetstorget i Kiev och över hela världen förenas nu kristna i påve Leo XIII:s bön: ”Helige ärkeängel Mikael, försvara oss i striden…”

Påskberättelsen ger oss hopp om att döden och ondskan besegras. Men det låter sig inte göras utan kamp. Vi måste stötta de som nu slåss för Ukrainas frihet. Och vi måste leva våra liv beredda att varje dag välja ljuset framför mörkret.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.