Galleriet hos Mimmi Design utanför Grums fylls av tavlor, keramik och fotografier när konstnärsparet Kerstin Andersson och Kenneth Börjesson ställer ut sin konst. På påskafton är det vernissage och NWT slog sig ner en stund under förberedelserna för att tala om konsten och livet i stort.
På påskafton inleds konstsäsongen på Mimmi Design utanför Grums. Då är det vernissage för Bilder & Former, en utställning signerad konstnärsparet Kerstin Andersson och Kenneth Börjesson, som för den invigde är välbekanta namn inom den värmländska konstscenen.
I år firar de fyrtio år som ”heltidskonstnärer” som de uttrycker det när vi ses i Mimmis pittoreska galleri under onsdagsförmiddagen. Där det är full aktivitet med iordningställandet av tavlor och lergods, en gemytlig atmosfär slår en direkt när man kommer in och Kenneth Börjesson utbrister:
– Jaså, du hittade ut hit i åävla!
Ordet syftar för den som undrar på att galleriet ligger en bit från närmaste samhälle, eller mitt ute i ingenstans för att tala klarspråk. Nu är det ändå inte längre än att det tar runt en halvtimme med bil från Karlstad så lite av en överdrift kan man nog påstå att det är. Men så har man lärt sig ett ny värmländskt ord idag, något i alla fall undertecknad är nöjd med.
Letade lera
Utställningen består både av bruksföremål som koppar och fat samt mer skulpturala keramiska kreationer signerade Kerstin Andersson medan Kenneth Börjesson både ställer ut tavlor i olja och fotografier.
Kerstin Andersson berättar hur hon redan som liten var fascinerad av lera och gick vid vattendragen hemma för att plocka på sig den kletiga massan.
– Jag växte upp på en bondgård utanför Årjäng och min pappa hjälpte mig att bygga en slags drejskiva av en gammal separator (som annars används i mjölktillverkningsprocessen). Den hade en handvev så där fick pappa stå och veva sedan, medan jag formade skålar. Min pappa var väldigt snäll och hade ett stort tålamod, ler Kerstin.
Det var också på bondgården Kerstin och Kenneth träffades för första gången.
– Jag liftade och åkte moped för att träffa Kerstin, då var vi inte mer än femton år. Sedan tog vi en paus några år innan vi blev tillsammans igen. Men nu kör vi ända in i kaklet, skrattar Kenneth Börjesson.
Möta sin rädsla
Kenneth Börjesson berättar att han vill utmana sig själv i sitt skapande och att han genom åren gått igenom många olika faser.
– Jag måste testa det jag är rädd för, som att exempelvis måla med vitt och att jobba med runda former. Det har jag börjat smyga in i mina tavlor på senaste, exempelvis som ensilagebalar, de där vita bollarna som ligger ute på åkrarna under hösten. De står för mycket symbolik kan jag tycka.
Han berättar att han inte vill skriva någon på näsan men att han känner ett stort engagemang för miljön och människan i stort.
– Hela 80- och 90-talet ville jag uttrycka den problematiska aspekten av att vara människa och de hot som vi stod inför. Tyvärr så ser det inte direkt ut som att de hotet är på väg att försvinna, säger Kenneth Börjesson med en uns nedstämdhet.
Numera jobbar han mycket med abstrakta former i sina oljemålningar, tidigare var det huskroppar sedda från ett fågelperspektiv. Men han vill också applicera liv i motiven, genom detaljer som exempelvis plogspår.
– Jag minns när SVT var på besök en gång under nittiotalet och gjorde ett program om min konst. Då frågade de vad jag tänkte om framtiden och jag blir lite upprymd nu att jag gav ett så klokt svar, trots att jag bara var i trettioårsåldern. Jag sa att även om jag brinner för konsten, så är det vad som händer här och nu och mina barn och deras framtiden, som är det viktiga. De kommer alltid i första rummet, fortsätter han och lyser upp.