Hoppa till huvudinnehållet

Påskkakor och påskminnen

Publicerad:

När jag var barn hemma i Arvika tyckte jag nästan att påsken var roligare än julen. Mina påskminnen från Arvika har jag berättat om då och då i NWT. Så självklart blev det ett avsnitt om påsken i Arvika i min nya bok Mina värmländska maträtter & liv med mat och vänner.

Flera veckor före påsk tog mamma fram gamla påskbrev, som sparats ända sedan hennes barndom, ja, något ända sedan mormors från tiden omkring förrförra sekelskiftet. Sedan ställde vi oss framför den stora glasade dörren, som vette mot balkongen och kalkerade teckningarna av påskkärringar och påskkycklingar på stora, vita papper mot fönstret. När tillräckligt många var klara var det dags att sätta sig vid det stora matsalsbordet med färglådor, penslar och vatten och färglägga påskbreven. Det var en konst som mamma behärskade till fulländning och som jag inte skulle ha drömt om att lägga mig i, trots att jag till vardags var nog så flitig med pensel och färger.

Men det här var inte till vardags. Andlöst satt jag och såg påskgumma efter påskgumma växa fram i de ljuvligaste färger och med hucklen och förkläden försedda med de vackraste och smalaste ränder och prickar man bara kan tänka sig. Sedan veks påskbreven ihop till rektanglar och trekanter efter gamla regler och fylldes med godsaker. Påskbreven adresserades slutligen med mammas prydliga handstil. Också det skedde efter gammalt mönster. Så här kunde det till exempel stå:

Till

Lilla påskgumman Lena

Påskvägen 9

Blåkulla

Teckningen inuti brevet skulle gärna vara försedd med ett manande anrop som:

Brått brått i kväll

till Häcklefjäll

På påskaftons morgon kläddes min lillebror och jag ut till påskgummor efter alla konstens regler – med röda kinder, sotade ögonbryn, påskschalett, kvast och så förstås korgen, fylld med påskbrev. Sedan gav vi oss ut på påskvandring för att ”kasta påskbrev” som seden var. Hemligt skulle det vara. Mycket försiktigt nalkades vi husen. Snabbt som blixten sprang vi in i farstun, slängde påskbreven, skrek Glad påsk! allt vad vi orkade och sprang sedan ut igen med vindens hastighet. Det gällde att inte bli sedd, bara hörd.

Samtidigt skulle man helst också hålla sig hemikring för att om möjligt överraska alla påskgummor och påskgubbar, som smög sig in på VÅR gård. Det underlättades av att alla vi lekkamrater bodde mycket nära varandra. En del barn hade mammor som intensivt levde med i barnens lekar och assisterade med den viktiga vakthållningen för att triumferande slänga upp dörren när en liten påskgumma närmade sig. Där gällde det att försiktigt smyga sig fram runt hörnet, nästan krypa på marken, ljudlöst öppna ytterdörren, placera påskbrevet i farstun, lika försiktigt ta sig ut ur huset för att sedan galltjuta av triumf just när man stack runt knuten. Det var tider det ...

Trött och svettig satt man sedan och öppnade alla påskbrev på påskaftonskvällen. En stor skål godis brukade det bli. Inga påskbrev var så vackra som de som mamma gjort. Och inget godis var godare än det vi varje år fick i ett påskbrev på påskaftons morgon från Siv och Arne från Mellantomta i Bosebyn i Gunnarskog. Deras mamma, Tant Lizzie, gjorde själv efter gammalt recept runda, brunrosa, fudgesmakande påskkakor, som sattes fast på små tårtpapper. Himmelskt goda var de och liknade inget annat godis. ”Glad påsk” stod det med kristyr på påskkakan.

Vackra, glansiga och genomskinliga påskkakor av karamell kunde man köpa i Arvika till påsk, men inte smakade de som påskkakorna från Gunnarskog.

Tyvärr bad jag aldrig Tant Lizzie att få hennes påskkakerecept medan tid var och receptet har trots idoga efterforskningar inte kunnat spåras.

Men från Carina Holmgren i Långvak har jag fått ett starkt besläktat recept som kommer från Anna Jansson i hemmanet Östra Berga som ligger mellan Långvak och Arvika, en mil söder om Bosebyn ungefär. Påskkakorna från Långvak är lätta att göra och väldigt goda blir de. Hittar man inte små tårtpapper kan man klippa till själv.

Och sent omsider minns nu Arne, sedan många år min granne i Ingersbyn, att hans mamma alltid hade ljust farin i påskkakorna. Det var ett sandfärgat socker som säkert gav påskkakorna deras ljust brunrosa kulör och den goda smaken. Ljust farinsocker göra sorgligt nog inte längre men Dansukker forbrugerkontakt tipsar om att man själv kan göra det genom att blanda 380 g socker med 120 g brun farin. Jag ska pröva genom att blanda socker med Brun farin strö (torrt till skillnad från det fuktiga Brun farin). Och sen göra Carinas påskkakor till påskafton.

Påskkakor, det vill säga karamellkakor med spritsad dekor av vit glasyr, är något som är unikt för Västvärmland. Vid påskkaketillverkningen färgades karamellmassa ljusröd och hälldes ut på marmorskivor till runda, genomskinliga plattor, som dekorerades med vit kristyr. I Arvika kunde man köpa dem på små tårtpapper i speceriaffärer, konditorier och konfektaffärer under en stor del av 1900-talet, säkert också mycket längre tillbaka i tiden. I början av 1900-talet fanns det också så kallade karamellgummor. I min mammas och mosters barndom kunde de köpa påskkakor hemma hos Karamell-Anna i hennes prydliga kök i Arvika. Allra finast var det om påskkakorna dekorerades med mottagarens namn. Stora dyra påskkakor kunde vara dekorerade med en hel damm med svanar!

Nu är det länge sedan jag sprang som liten påskgumma i Arvika men påsken är fortfarande en favorithelg. Här kommer mina två allra mest älskade påskrecept. Fler finns i Mina värmländska matrötter (som kommer att finnas i NWT:s webshop).

Den underbara potatissallad med sill och curry jag fick för ett drygt kvartsekel sedan i ett påskmatreportage hemma hos Hervor Uggla och hennes man är i sin enkelhet en fantastiskt god anrättning som passar bra året om. Men allra bäst lämpar sig förstås denna härligt gula sillsallad till påskbordet.

Den färöiska dynamitkakan, lika smaragdgrön som Färöarnas 18 gröna öar, är lite seg, mandelmassesmakande, mycket god och extremt lättgjord.. Receptet har jag inte fått på Färöarna utan i Frubacka på Segerstadshalvön utanför Karlstad av Elsuba Johansdotter Gøthe, från den färöiska byn Gøta men sedan många år bosatt i Värmland. Men sitt namn har nog kakan inte fått av färgen utan av att det förr i världen fräste när man blandade bakpulvret med vattnet. Det gör det inte längre, i varje fall inte med dagens svenska bakpulver.

<strong id="strong-68e35d15624e9fa46b2009f1a8e3378c">Påskkakor från Arvika</strong>
Påskkakor från Arvika

Påskkakor från Arvika

Till 10 påskkakor:

1 dl vatten

2 tekoppar socker = ca 4 dl

vaniljsocker

ca 50 g smält smör

röd karamellfärg

Så här gör man: Koka alla ingredienserna på svag värme. Avbryt när det slutar att koka och blir bubbligt. Pröva i kallt vatten om det stelnar. Skulle det bli för tjockt späd med lite vatten,

Häll ut på små runda tårtpapper. Garnera med kristyr.

<strong id="strong-b76ef56b3eb737545c4cdef2de4aae29">Hervor Ugglas currysillsallad</strong>
Hervor Ugglas currysillsallad Foto: Lena Sewall

Hervor Ugglas currysillsallad

Till 4 personer:

2 matjessillfiléer

1–2 hårdkokta ägg

2–3 kokta potatisar

1 gul lök

1–1,5 dl majonnäs

0,5–1 tsk curry, ev. mer

1 dl naturell yoghurt

Så här gör man: Hacka sill, ägg och potatisar grovt och löken fint. Rör samman majonnäs, curry samt yoghurt och blanda försiktigt med övriga ingredienser.

<strong id="strong-f7bd63a1dc799c37000c261d838bbad6">Färöisk dynamitkaka</strong>
Färöisk dynamitkaka Foto: Lena Sewall

Färöisk dynamitkaka

Till en kaka:

200 g smör eller margarin

3 dl socker

1 ägg

4 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

lite vatten, ca 1 msk

10 droppar mandelessens

grön karamellfärg efter behag

Så här gör man: Rör smör och socker. Tillsätt ägget. Rör i mjölet. Rör ut bakpulvret i lite vatten och rör ner i kaksmeten tillsammans med den gröna karamellfärgen. Grädda i 175 graders ugnsvärme i 45 minuter.

Glad påsk!

Artikeltaggar

Lena SewallMat och dryck

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.