Socialdemokraterna har bestämt sig. Sverige kommer att följa Finland in i Nato. Det är svårt att tolka beskedet om att S skall genomföra en snabb "säkerhetspolitisk dialog" med medlemmar på annat sätt. För om Finland går med i Nato samtidigt som vi stannar utanför hamnar vi i en besvärlig sits.
Det rör på sig snabbt nu. Signalerna från vårt östra broderland är mer eller mindre övertydliga. De håller på att lägga fram en accelererad tidtabell för ett finskt Natomedlemskap, och risken är då överhängande att de senfärdiga svenska Socialdemokraterna blir frånseglade. Det muttras säkert en hel del i partihögkvarteret på Sveavägen 68 över vad de nu tvingas till.
Att en fråga som är av avgörande betydelse för vår säkerhet skall avgöras av interna konvulsioner i socialdemokratin är stötande. Men givet de låsningar som finns i partiet är detta kanske enda sättet. Att nu i elfte timmen arrangera en medlemsdialog är förstås bara ett spel för galleriet. Dessa möten kommer att ha karaktären av att se till att medlemmarna sitter still i båten medan man lägger om kursen.
I det perspektivet kan man ju undra över vad ungdomsförbundet SSU håller på med. De beslöt i helgen att driva den helt orealistiska linjen att EU skall bli en sorts försvarsallians. Det kommer ju inte att hända och 21 EU-länder är redan med i Nato. Nato har dessutom den extra styrkan av att icke-EU-länderna Förenta Staterna, Kanada, Storbritannien och Norge är med.
Det har funnits all tid i världen sedan det kalla krigets slut att diskutera Natofrågan, och det har också gjorts grundligt på många håll – men inte inom socialdemokratin. Där har man inte velat rucka på den närmast religiösa fasthållningen vid vår förmenta alliansfrihet. Och så länge det inte funnits något pockande behov av en omprövning så har det varit bekvämare att inte göra något.
Nu finns det dock ett pockande behov sedan det ryska storanfallet mot Ukraina, och Finlands hastiga omsvängning. Själva Nato-opinionen bryr sig nog S mindre om, men de vill för allt i världen inte ha detta som en fråga i valrörelsen. Med Finland i Nato skulle Sverige vara helt ensamma och hela den grund som den nuvarande politiken vilar på faller. Då skulle vi hamna i ett ytterst prekärt läge, och dessutom bli ett stort säkerhetspolitiskt irritationsmoment för alla våra grannar. Det vill regeringen undvika.
Även om Finland ser ut att ha bestämt sig så förekommer det tjuvnyp även i den debatten. Erkki Tuomioja, som varit utrikesminister och tillhör den Rysslandsvänliga vänsterfalangen inom de finska socialdemokraterna, läckte ut uppgifter om att den svenske försvarsministern Peter Hultqvist (S) för finländarna skulle ha föreslagit en svensk-finsk allians med amerikanska garantier som alternativ till Nato. Något som Hultqvist sedan förnekat. Det ser mest ut som ett sabotageförsök från en gammal föredetting.
Nog för att svenska och finska regeringen säkert samtalat om säkerhetspolitiska vägval ända sedan den 24 februari, och det har säkert lekts med en del verklighetsfrånvända tankar från i alla fall svenskt håll, men nu har Finland bestämt sig och då måste vi följa efter. De svenska Socialdemokraterna skulle till och med kunna tjäna politiskt på detta genom att verka handlingskraftiga. Då gäller det att påminna om vilka det är som baxat dem dit.