Filmentusiasten blev kulturchef: ”Att vara byråkrat är också ett kreativt yrke”

Efter tjugofem år i den regionala kulturens tjänst är Ulf Nordström redo att lämna sin spindelposition i det värmländska kulturlivet.

Han lämnar posten som kulturchef mitt i steget.

Samtidigt väntar egna projekt: som exempelvis att slutföra ”skämsprojektet” han drog igång 1988. Fast först ska han ta sig an en skrämmande avtackningspresent.

Ulf Nordström är filmentusiasten som nått en nyckelroll i den värmländska kulturen. Vägen dit gick via journalistik i radio, tidningar och tv, men också hans allra första jobb, i uppväxtstaden Kristinehamn, var i den kulturella sfären.

– Mitt första betalda jobb var bokuppsättare på Kristinehamns bibliotek, det kanske säger någonting? Jag var timanställd tonåring, säger han.

Kulturen har genomsyrat hans liv ända sedan dess, även om den rent jobbmässigt tagit sig olika uttryck genom åren. Till regionen, eller landstinget som det hette då, kom han via sitt filmintresse.

Skrev debattartikel - fick jobb

– I mitten på 90-talet började man bilda regionala filmresurscentrum runtom i Sverige, men det fanns inget i Värmland och då skrev jag en debattartikel om det. Detta ledde till att jag blev tillfrågad av landstingets dåvarande kulturchef om jag kunde göra en utredning. Han tyckte väl att det lät som att jag var insatt i frågan och det ledde ganska snabbt fram till Film i Värmland, säger han.

Ulf Nordström blev chef, med personalansvar och allt:

– Det växte ganska fort från en pärm på mitt frilanskontor till att vi faktiskt hade en verksamhet. Det var jättespännande att bygga upp den, säger han.

Rolig nivå att jobba på

Efter tiotalet år med Film i Värmland fick han en tjänst som kulturstrateg och några år senare blev han kulturchef.

Därmed är han en spindel i det värmländska kulturnätet.

– Det är en rätt bra beskrivning. Jag tänker att den regionala nivån är väldigt rolig att jobba på. Dels har du en ganska god överblick över vad som händer ute i kommunerna, dels har du på regional nivå kontakt med kollegor i andra regioner så du har hyfsad bild av vad som händer runtom i landet också och så har du massa kontakter på den nationella nivån, säger han.

Till favoritinslagen i jobbet hör att nätverka, tycker han:

– Det är roligt att sitta och ha koll på många olika saker och i bästa fall bidra till lite korskopplingar och kontakter. Jag tycker det är jätteroligt att sammanföra människor.

Har du känt dig som en maktfaktor?

– Makten har politikerna, sen har man inflytande och det är någonting annat. Detaljerna ska mejslas ut och man ska skriva fram underlag. Det är spännande att försöka känna sig fram. ”Är det här en lösning de kommer att känna sig bekväma med?” Man har ju också möjlighet att komma med förslag som politikerna inte tänkt på.

Regionens litteraturstipendier och den aktuella satsningen på pengar till skolresor till kulturupplevelser är två exempel på sådana förslag, som Ulf Nordström är pappa till.

Kreativ byråkrat

”Att vara byråkrat är också ett kreativt yrke” framhåller han.

– Det är en politisk styrd organisation och det betyder att politikerna sitter ju på makten och det är de som pekar ut riktningen, men det är inte de som skriver tjänsteskrivelser och förslag till beslut. All formalia måste på plats och där kommer en viss kreativitet in. Men sedan kan man ju inte vara vildsint kreativ! Då får man skriva manifest istället.

Tålamod är också bra:

– Det är långa processer. Det ingenting för den extremt otåliga, säger han diplomatiskt.

”Har gått bättre än väntat”

Sista åren som kulturchef kom en helt ny utmaning: pandemin. Trots allt den innebar för kultursektorn, är det ett relativt intakt kulturlandskap han blickar ut över.

– Jag vet inte hur förvånad man ska bli över det. Folk är väldigt engagerade och kreativa inom kulturlivet, så det är ju inte så konstigt att vi inte sett en massa konkurser och nedlagda föreningar. Det har gått bättre än väntat ändå, säger han och tillägger att det förstås varit tråkigt med allt som inte kunnat bli av.

”Måste ha förnyelse”

Institutionerna har klarat sig med hjälp av statligt stöd, medan fria dans- och teatergrupper haft det tufft, liksom hembygdsgårdar och liknande. Företagen inom kultur- och nöjessektorn, som är många i länet, har också haft det svårt.

– Generellt har man tagit sig igenom det här, ofta med stor kreativitet. Det känns som att kulturlivet mår rätt bra här. Värmland har ett grundmurat gott rykte som kulturlandskap och det får man inte glömma bort eller tappa bort, men det förpliktigar också. Man kan inte bara luta sig tillbaka på Selma och Gustaf Fröding. Det måste finnas förnyelse, det måste finnas utveckling och det måste hända nya saker.

Men, du som har utblick, är Värmland verkligen ett så starkt kulturlän som vi värmlänningar tror?

Ulf Nordström ler.

– När Valsarna vann speedway-SM nåt år, såg jag ett inslag på Sportnytt där de intervjuade en av förarna. Då står det en kille i bakgrunden och hoppar upp och ner och ropar ”Heja Värmland!”. Om det här laget hade varit från Närke, hade det verkligen stått någon i bakgrunden och skrikit ”Heja Närke” då? Det är inte så många landskap ändå där identiteten är så stark. Heja Dalarna kanske, Heja Gotland definitivt, men Heja Skåne, det tror jag inte riktigt, och Heja Västra Götaland tror jag absolut inte.

Värmland har en stark identitet:

– Mycket av den kommer ju ur kulturen och det är också det som drar hit en hel del besökare om somrarna.

Och det där med att inte bara luta sig på traditionen. Finns det en risk att fastna i traditionerna?

– Det finns det väl alltid? säger han och drar en parallell till näringslivets kamp för att förändra bilden av Värmland från skog och gamla bruk till högteknologi.

– Det är svårt att vända bilden och vi vill ju inte bli av med Selma, utan det gäller ju att berätta att vi också har Alma Löv, som är något helt annat, som man inte kan hitta någon annanstans i Sverige. Vi har en massa annat också som sticker ut, säger han.

Roligaste satsningarna

Engagemanget lyser igenom, men att lämna jobbet han trivs så med känns ändå ok:

– Nånstans måste man ju sluta! Det som känns lite frustrerande är att det finns vissa frågor jag skulle velat vara med ett tag till i.

Värmlandsmontern i Göteborg och ungas kulturresor är två sådana frågor.

Blickar han istället bakåt, är det pionjäråren med Film i Värmland han ser som den kanske allra roligaste tiden. Han nämner också de stora satsningar som gjorts och görs: exempelvis ombyggnaden av länsmuseet, Västanås nya scen och de nya lokaler som är på gång på Orrholmen för operan.

När har det varit tungt då, eller bråkigt?

– Tänker du på Värmlandsmontern? säger han och skrattar.

Kanske lite, men du har säkert varit med om värre?

– Mmm, fast man glömmer ju bort också. En sak som var lite motig var för 20 år sedan när jag skulle skriva fram en regional kulturplan. Vi gjorde ett ganska gediget arbete med dialogmöten och remissprocess och jag tyckte det blev en ganska bra plan, som de ansvariga politikerna bestämde sig för att de inte ville klubba igenom utan lägga på hyllan. Den försvann bara.

Projekt att ta tag i

När han den sista april sätter punkt har han arbetat för landstinget och regionen i 25 år, varav knappt hälften som kulturchef. Då väntar böcker, filmer, teater:

– Och att åka runt i länet lite mer. Sedan har jag ju ett gammalt skämsprojekt som ska bli klart också.

Det är en bok om Karlstads biografhistoria.

– Egentligen började jag med den 1988! Då var det 90 år sedan filmen kom till Karlstad och vi i filmföreningen Mowie gjorde en utställning på bibliotekshuset. Då föddes tanken hos mig.

På att-göra listan finns också gåvokortet han fick på avtackningskalaset.

– Jag fick en present som gjorde mig lite rädd. Från Kyrkeruds folkhögskola fick jag löftet om att få gå en av deras estetiska sommarkurser. Då kände jag att oj, har de sett nåt jag gjort? Jag har nån lerklump hemma som jag gjorde på mellanstadiet – det är ungefär nivån på min estetiska förmåga!