Karl-Axel Wallman, Kil, har avlidit i en ålder av 88 år.
Året var 1964 och mot slutet av sommarlovet spred sig ryktet bland oss som skulle börja andra året i Kils kommunala realskola att vår nya biologilärare skulle spela seriematch i fotboll för Slottsbron mot Kils AIK. På matchdagen infann jag mig på Sannerudsvallen för att få se min nya lärare i aktion och där fanns han, som högerytter med siffran 7 på ryggen. Han var inte särskilt snabb och heller kanske inte den mest tekniska men han hade en utpräglad god speluppfattning och hans passningar till lagkamraterna var många och precisa.
Egenskapen ”god speluppfattning” förutsätter att man ska kunna analysera, förstå hur man agerar i ett sammanhang, vara förutseende och att man behöver samagera med sina lagkamrater vare sig det handlar om fotboll, bandy eller livet i stort. Som vår lärare i biologi (som varken Karl-Axel eller jag var särskilt intresserade av) fick vi elever ta emot Karl-Axels speluppfattning genom att han var genuint intresserad av oss. Han tog sig tid att prata med oss både före, under och efter lektionerna. Han synliggjorde oss och gav oss möjligheten att växa precis som han hjälpte sina lagkompisar i Slottsbron att bli synliga och växa under fotbollsmatchen på Sannerudsvallen.
För min personliga del växte en mycket förtrolig och djup vänskap med Karl-Axel fram och han har, i flera fall, fungerat som mitt bollplank, mentor och coach. Första gången detta kom till en avgörande nytta för mig var när jag skulle välja yrkesinriktning genom eftergymnasial utbildning. Som åsnan mellan de berömda hötapparna stod jag plötsligt med tre antagningsbesked till tre olika högskolor i handen. Skulle jag satsa på en utbildning till (sport)journalist, till gymnastikdirektör eller till mellanstadielärare? Naturligtvis vände jag mig till Karl-Axel och under några förtroliga samtal med honom hade hans goda speluppfattning och coachning hjälpt mig att fatta det beslut jag aldrig ångrat. Just Karl-Axels sätt att engagera sig för mig och att hjälpa mig att själv fatta mitt beslut var inte vanligt 1970 men Karl-Axel gjorde detta på ett suveränt sätt. Jag är evigt tacksam för att analytikern och speluppläggaren Karl-Axel kunde slå de geniala passningar som jag just då var i så stort behov av att jag därigenom skulle kunna formulera såväl yrkes- som livsmål; mål som jag inte klarade av att formulera utan hjälp av Karl-Axels goda blick för spelet.
Jag skulle kunna räkna upp många andra situationer i vilka Karl-Axel hjälpt mig att se hela spelplanen, att se hur matchvillkoren ser ut och hur jag ska bete mig för att formulera min egen ”game plan” som gör det möjligt för mig att förverkliga mina yrkes- och livsmål men jag har valt en – den som gjorde att mitt yrkesval blev det allra bästa för mig. Jag har heller inte varit den enda som fått möjligheten att få ta del av Karl-Axels speluppfattning utan jag har sällskap av många, många andra. För Karl-Axel var det naturligt att ge av sig själv för att hjälpa andra.
Karl-Axel var inte bara en mycket kompetent lärare, yrkesvalslärare, SYO-konsulent och rektor utan också en framstående idrottsman med bandy som främsta gren. Han spelade allsvensk bandy för blåtomtarna i Slottsbron, laget som han var med och förde tillbaka till allsvenskan igen säsongen 1962/63. Efter avslutad aktiv karriär återvände Karl-Axel, efter några år, till bandyn som tränare för Slottsbron och Boltic fram till säsongen 1969/70. Efter det blev han ungdomsledare i Kils AIK fotboll under tiotalet år. Det är få unga fotbollsspelare förunnat att ha en bättre, mera engagerad och stödjande tränare än de som fick förmånen att ledas av Karl-Axel. Vittnesmålen om detta är många! Under ett år var han dessutom tränare för Kils AIK:s representationslag i fotboll. Som nämnts i inledningen fanns också en kortare karriär som fotbollsspelare i sitt kära Slottsbron med i bilden; under några säsonger spelade Karl-Axel i division tre och fyra för klubben i hans hjärta.
Syskonen Elisabeth, Lena, Jan och Claes har samstämmigt vittnat om att livspusslet, med en ganska stor familj, studier och många samhällsnyttiga engagemang ibland var en utmaning men som alltid finns det en kvinna, fantastiska mamma Ulla, med i bilden som omvandlade utmaningarna till fungerande praktik.
Kära Karl-Axel – tack för allt gott du bidragit till för oss många under din levnad. Jag tackar inte bara för fantastisk vänskap och stöd för egen del utan också för hundratals andra som fått ta del av din suveräna speluppfattning och den ”game plan” du hjälpt oss att formulera.
Ett hjärtinnerligt tack för 58 års förtroendefull vänskap - vila i frid.
Tage Nordkvist
Din vän under 58 år