I Kievs förstäder och på många andra håll kan vi se vad som väntar det land som låter ryska soldater ta sig in i sitt land. Ukraina är inte medlemmar i Nato och det är inte Sverige och Finland heller. Men som en följd av det ryska angreppet på Ukraina tyder mycket på att vi snart går med i försvarsalliansen.
I alla fall Finland verkar ha siktet inställt på ett Nato-medlemskap, medan vi i Sverige riskerar att bli förbisprungna om vi inte gör vårt östra grannfolk sällskap. I Finland diskuterar alla öppet och brett om Nato, men i Sverige vrider sig socialdemokratin i våndor och framstår närmast som irriterade att frågan nu blivit hyperaktuell. Som om händelserna i Ukraina inte förmått bryta igenom den mentala neutralitetsmuren.
Den finländska statsministern Sanna Marin höll under lördagen ett viktigt anförande inför sitt parti SDP, de finska socialdemokraterna. Där gick hon så långt hon kunde utan att direkt förespråka ett Nato-medlemskap, och sade att om hon meddelade sin ståndpunkt nu så skulle diskussionen genast ta slut. Men det råder knappast något tvivel om vad hon tycker. Dörren till Nato är nu öppen och båda valen är aktiva val som har konsekvenser, sade hon, och att Ryssland inte är den granne vi föreställt oss.
Den diskussion hon refererade till kommer ändå att bli kortvarig. Redan innan påskhelgen kommer den finska regeringen att ge besked om säkerhetspolitiken. Var hamnar då Sverige? Bryr man sig i Finland om vad den vankelmodiga svenska regeringen tycker, om den ens tycker något bestämt.
För bara ett par veckor sedan sade statsminister Magdalena Andersson (S) att det skulle vara "destabiliserande" att gå med i Nato. Det Kremlnarrativet fick hon genast äta upp och häromdagen pressades hon på det i SVT:s 30 minuter och sade då att hon "utesluter inte ett Natomedlemskap på något sätt".
Samtidigt har hennes företrädare inte haft vett nog att hålla tyst. Både Göran Persson och Stefan Löfven har obetänksamt nog gått ut och sagt att de är mot en svensk Nato-anslutning. Löfven lät under en fredskonferens i Åbo som ett eko sitt obetänksamma själv när han 2015 talade om behovet av "fria ytor" mellan Ryssland och Nato. En stor så kallad "fri yta" är Ukraina, och se vad som hänt med dem!
Men det rör kanske ändå på sig. Finlands president Sauli Niinistö betonade i en intervju med Svenska Yle förra onsdagen vikten av att Sverige och Finland väljer samma väg. Han talar om Nato på ungefär samma sätt som Marin, och han sade att han och Magdalena Andersson har löpande kontakter. Det kan förklara den svenska statsministerns omsvängning.
Niinistö sade också att en klar majoritet stödjer ett medlemskap. De viktigaste målen för Finland är att känna att vi lever i säkerhet, och att omvärlden tycker att Finland är en stabil och säker demokrati. Nato ger ett positivt svar på båda, enligt Niinistö. Närmare ett ja utan att säga det rent ut är svårt att komma.
Så nu gäller det verkligen för Sverige att hänga med på Nato-tåget från Finlandsstationen. Hur förberedda för det är egentligen den neutralitetsvurmande svenska socialdemokratin? I ett Finland med krigserfarenhet är man betydligt mer pragmatisk. Det blir kanske som när förre statsministern Ingvar Carlsson (S) i en bisats till ett krispaket sade att nu kommer Sverige att gå med i EU. Må så vara i så fall, det är resultatet som räknas, även om processen dit skaver.