Hoppa till huvudinnehållet

Krögarparet på Bosna: De valde varandra, fotbollen och Degerfors

Publicerad:
Reporter Anette Persson
Anette Persson
anette.persson@nwt.se
Gemenskapen och glädjen på Bosna får kompenserar för annat som aldrig blir av. ”De högklackade skorna har jag lagt på hyllan”, säger Ljiljana. ”Men du har fått se Ullevi och Malmö stadion”, kontrar Nedzad.
Gemenskapen och glädjen på Bosna får kompenserar för annat som aldrig blir av. ”De högklackade skorna har jag lagt på hyllan”, säger Ljiljana. ”Men du har fått se Ullevi och Malmö stadion”, kontrar Nedzad. Foto: Lisa Olaison

Bosna betyder Bosnien.

I Degerfors betyder det också en hel del annat, som skratt, fotboll, kärlek och plankstek.

Krögarparet Ljiljana Ciric, 61, och Nedzad Omerbasic 67, öppnar dörren för en ny allsvensk säsong.

De har känt varandra hela livet. Att de till slut blev ett par som älskar både DIF och Degerfors och som öppnar sin restaurang varje dag året runt. Det är en lång och bitvis dramatisk historia.

De har kommit tillbaka från en semestervecka i Kroatien. Dörren mot Medborgargatan står öppen fast det är förmiddag. På vardagarna öppnar de inte förrän klockan 5.

På helgerna däremot är det långa dagar, för att inte tala om när det är hemmamatch.

– Då kan vi jobba 15 timmar. Utan matchdagarna hade vi inte varit här. Vi orkar, vi har viljan och vi trivs, säger Nedzad.

– Vi är väldigt olika men jobbar perfekt ihop. Här får man alltid skratt och kärlek, säger Ljiljana.

På måndag drar säsongen i gång med en bortamatch mot Djurgården.

– Vi öppnar klockan 4, folk samlas här innan bussen går.

Kompisar som barn

De är båda från Banja Luka i Bosnien och var kompisar redan som barn.

– Vi har alltid gillat varandra.

Nedzad var elektriker med bra jobb, nybyggt hus när han 1984 bestämde sig för att hälsa på sin bror i Sverige.

– Jag skulle stanna en månad och sen åka tillbaka.

Nu blev det inte så.

Jag skulle stanna en månad och sen åka tillbaka.
Nedzad Omerbasic

– Jag var med om en bilolycka, vi var fyra personer i bilen på väg mellan Lindesberg och Örebro när det small.

Nedzad var den enda som överlevde.

– Jag var åtta månader på sjukhus. Det var innan EU och de sa att jag inte hade rätt till sjukvård. Det kostade jättemycket pengar och polisen tog mitt pass. Jag blev fast här.

På hemmaplan i villan på Bohusgatan är det Ljiljana som bestämmer hur det ska se ut.
På hemmaplan i villan på Bohusgatan är det Ljiljana som bestämmer hur det ska se ut. Foto: Lisa Olaison

Efter en rättprocess fick Nedzad rätt, sjukvården betald och passet tillbaka.

– Men då hade min son Daniel kommit och hela livet förändrats. Jag stannade här, säger Nedzad.

Hemma i Banja Luka, den näst största staden i Bosnien som då var en del av Jugoslavien levde Ljiljana sitt liv. Hon var också den som hjälpte Nedzad

– Jag var sjuksköterska, gift och hade två barn, säger Ljiljana.

Nedzad Omerbasic började jobba på Bosna i Degerfors som hans bror startat. Det var ett av två ställen som fanns i Degerfors då.

Vita dukar och servetter

– Det var en fin restaurang innan du kom hit, säger Ljiljana med ett retsamt skratt.

– Det var vita dukar, tygservetter och vinglas.

– Inte min stil, konstaterar Nedzad.

Redan från start började Nedzad att förvandla Bosna till en sportbar för supportrar.

–Jag började gå på matcher och tänkte att de måste ha någonstans att samlas. I Bosnien är det vanligt med supporterklubbar.

Och så blev det.

– Degerfors bara väntade på det här.

En av få anledningar när Bosna inte håller öppet.
En av få anledningar när Bosna inte håller öppet. Foto: Lisa Olaison

Sedan 1980-talet är Bosna en självklar del i fotbollslivet i det lilla brukssamhället.

– Förr så handlade allt här om fotboll. Man gick till järnverket, Bosna och Stora Valla, säger Ljiljana Ciric.

Så det kanske det inte riktigt är längre men Bosna håller sin position.

Menyn är den samma år efter år – Plankstek, Filé black and white och Filé Oscar är favoriterna.

Och pizza.

– Det är ett måste, fotboll och pizza hör ihop, säger Nedzad.

Pizzorna är också desamma, år efter år, men de byter namn efter spelarna i laget.

– Vi väntar på den nya menyn nu med de nya pizzanamnen.

Kriget bröt ut

Det dröjde några år innan Ljiljana Ciric under minst lika dramatiska omständigheter skulle hamna i Degerfors.

I slutet av 1980-talet när järnridån föll, försvann också den fredliga samexistensen mellan länderna i det forna Jugolavien.

– Vi trodde egentligen inte att det skulle bli krig men det var oroligt, säger Ljiljana.

Nedzad var orolig för sina föräldrar i Banja Luka och reste ner till dem. Då träffade han också sin gamla bekant, Ljiljana.

När hon till slut skulle bestämma sig för att lämna Banja Luka med sina barn, var det till Nedzad hon vände sig.

– Vi har alltid hjälpt varandra.

”Vi har hjälpts åt hela livet”, säger Ljiljana Ciric och Nedzad Omerbasic. Nu laddar de för en ny säsong med laget.
”Vi har hjälpts åt hela livet”, säger Ljiljana Ciric och Nedzad Omerbasic. Nu laddar de för en ny säsong med laget. Foto: Lisa Olaison

– Min man var av en annan religion och det blev svårt vid tiden. Sjukhuset krävde att jag skulle vara tillgänglig 24 timmar på dygnet. Jag visste inte vad som var bäst men jag tog barnen, som då var tio och sex år gamla, och reste hit.

Två veckor senare började kriget som splittrade familjer och gjorde gamla grannar till fiender.

Och nu händer det igen.

– Jag orkar inte se på tv. Jag trodde inte det skulle hända i Europa igen, säger Nedzad.

– Vad tjänar det till, det är så himla onödigt. De förstör allt, säger Ljiljana.

Lättare i litet samhälle

Hon och barnen fick det bra i Degerfors.

– Vi fick rådet att bo här för att det är lättare att komma in i samhället på ett mindre ställe, säger Ljiljana som lärde sig svenska tillsammans med sina barn.

Men sjuksköterska blev hon aldrig mer.

– De godkände inte min utbildning. Jag hade fått börja från början och då fick pengarna gå till barnens utbildning istället.

I stället öppnade hon mataffär i gamla Konsum på Bruket.

Barnen är stora

Barnen har vuxit upp och bor nu i Stockholm och Göteborg. Sonen är socionom och dottern ingenjör på Volvo.

I Degerfors blev Ljijana och Nedzad så småningom mer än kompisar. De blev ett par.

– Det var en här på Bosna som frågade hur länge vi varit ihop. Så ropade Nedzad till mig: ”Säg hela livet”, säger Ljljana.

– Vi har alltid tyckt om varandra och hjälpts åt.

2002 flyttade de ihop först i en lägenhet och sedan 11 år tillbaka bor de i villan på Bohusgatan. Och Ljiljana började jobba på Bosna.

– De fick mig på köpet, skrattar hon.

Pizzorna på Bosna är desamma men namnen byts ut precis som spelarna i laget.
Pizzorna på Bosna är desamma men namnen byts ut precis som spelarna i laget. Foto: Lisa Olaison

Totalt har de fem barn, inga gemensamma. Och fyra barnbarn. De finns på Bosna varje dag året om. Om det inte är bortamatch.

– Vissa landsmän längtar hem hela livet. Det gör inte vi. Jag ska dö här i Degerfors, säger Nedzad.

De har skapat sig ett liv tätt sammanflätat med Degerfors och laget.

– Det är fantastiskt här, alla stöttar varandra, säger Ljiljana.

Ett mini-Balkan

Pandemin har varit tuff, som för alla restaurangägare.

– Men vi har klarat oss. Folk har stöttat och köpt hämtmat. Och vi har haft öppet hela tiden och delat på folk.

De är noga med att påpeka att alla välkomna till Bosna.

Gänget med 80-plussare som kommer till varje DIF-match och har sitt eget bord.

– Det står en hel rad med rollatorer här utanför.

Självklart ska tvättmaskinen var röd och vit.
Självklart ska tvättmaskinen var röd och vit. Foto: Lisa Olaison

Och motståndarlagets supportrar.

– Det brukar vara lugnt. Och de stannar inte efter matchen utan åker hem.

Och splittringen i hemlandet som kriget förde med sig etablerade sig aldrig här.

– Alla kommer hit. Vi är som ett mini-Balkan.

Förra hösten hängde DIF:s biljett till allsvenskan på en skör tråd.

– Om de hade åkt ut så hade vi slutat med Bosna, men nu kör vi ett tag till.

– Vi för diskussioner med DIF om att de ska ta över. Vi kommer inte att sälja till vem som helst, vi vill säkra upp att det blir en supporterbarn här även i fortsättningen.

Artikeltaggar

BosnaDegerforsDegerfors IFFotboll

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.