Från London till Bäckhammar: ”Jag vill jobba med saker som betyder något”

En liten grupp brittiska forskare med stora visioner har skapat en världsunik pilotanläggning i Bäckhammar, Kristinehamn.

Vd för satsningen är Krisztina Kovacs-Schreiner. Hon tror så mycket på innovationen att hon flyttade från Londons businessvärld till Karlstad och Bäckhammar.

– Jag älskade London och pulsen där, men nu är jag här för att bygga upp något nytt som kan göra skillnad, säger hon.

Krisztina Kovacs-Schreiner, född och uppvuxen i Ungern men Londonbo sedan 20-årsåldern, satsar nu allt på Lixeas mission: att utveckla en ny metod att utvinna lignin, cellulosa och specialiserade kemikalier ur trä- och jordbruksavfall, och på så sätt ge ett viktigt bidrag till ett fossilfritt samhälle.

– Jag vill jobba med saker som betyder något, som har en ”impact” för miljön och klimatet, Krisztina Kovacs-Schreiner.

Restprodukt

Lignin är det starka bindemedlet i trä som bland annat gör att trädstammar står upprätt. Det blir en restprodukt vid pappersmassatillverkning, när det separeras från cellulosan.

Det unika med Lixeas metod är att man använder jonvätskor för att dela upp ligninet och cellulosan i bioråvaran. Den patenterade tekniken – Dendronic – är både billigare och miljövänligare än den traditionella sulfatkokningen.

– Jonvätskor erbjuder ett väldigt kraftfullt sätt att separera cellulosa och lignin i träavfall. Vi tittar även på restprodukter från jordbruket, som sockerrörsblast, ris- och vetehalm och annat.

Ett andra liv

– En del av avfallet bränns för energi i dag, vilket är synd för det är fullt av värdefull cellulosa och lignin som kan användas i nya, intressanta produkter. Vi ger det här materialet ett andra liv. Det är nyckeln för oss. Och på köpet kan vi spara energi och koldioxid.

Just nu talas det mycket om lignin som biobaserat bindemedel i asfalt, och det kan också användas i brandsäkra byggskivor, kolfiber, lim, bioplast, jetbränsle, batterier och kompositmaterial till bilindustrin. Spännvidden av applikationer är stor redan i dag, men framtidspotentialen tros vara ännu mycket större. Det finns en stor efterfrågan på metoder att ersätta plast och olja med förnybara material.

Forskartrio

Några som har bestämt sig för att ge träavfall en viktig roll i omställningen till ett fossilfritt samhälle är de tre forskarna Florence Gschwend, Jason Hallett och Agi Brandt-Talbot vid Imperial college i London.

De tre grundade 2017 företaget Lixea, som en avknoppning av den forskning de hade bedrivit. Företaget lyckades få EU-stöd i olika omgångar på sammanlagt över 45 miljoner kronor.

EU-stöden används bland annat för att bygga världens första pilotanläggning för att testa nya metoder att utvinna lignin, högkvalitatativ cellulosa och specialiserade kemikalier ur avfall från biomassa. Lixea valde, som både NWT, NKP och VF tidigare har berättat, att bygga anläggningen i Bäckhammar. Där är företaget granne såväl med Nordic papers pappersbruk som test- och utvecklingscentret Lignocity.

Den ledande forskaren i grundartrion, Florence Gschwend, lämnade för ett år sedan vd-posten för att ägna all sin tid åt forskning och teknisk vidareutveckling i företaget.

Ny vd blev Krisztina Kovacs-Schreiner, som då var marknadsansvarig i företaget.

Flyttade till London

Krisztina kom från Ungern till Storbritannien och London i 20-årsåldern.

– Jag ville resa och lära mig engelska, och tog jobb som au pair.

Hon blev kvar i London, där hon utbildade sig till biokemiingenjör vid University college London. Hon har därefter arbetat med biofarmaci, bland annat för företaget Pfizer.

– Sedan gick jag över till riskkapitalbranschen och jobbade med startups inom miljöområdet.

– Jag gillade verkligen investerings- och startupscenen, att vara med och skapa något från scratch. Men det är en hård värld. Det är inte lätt att komma fram och få resultat. Jag fick en passion för att skapa saker.

Det var i samband med att Lixea fick de stora EU-anslagen som hon och grundarna kom i kontakt med varandra.

Varför ville du ha jobbet?

– Först för att det handlar om bioekonomi. Att ta fram nya applikationer för cellulosa och lignin passade mig, och jag lockades av att bygga något som ingen har gjort förut. Vi är den första scaleupen inom det här. Många tittar på oss, och lär från oss.

När jobberbjudandet kom bodde hon i centrala London och arbetade för ett bioplastbolag.

– Jag reste mycket. Huvudkontoret var i sydvästra England, och jag hade kontakt med universitet över hela Storbritannien och EU. Jag var borta två till fem dagar i veckan. Jag älskade verkligen London, men att flytta var ingen stor grej. Det viktigaste för mig är att få det här att hända.

Älskar svenska tv-serier

Hon hade varit en del i Sverige tidigare, och hade en relation till landet som hon delar med många landsmän. Hon är ett stort fan av scandinavian noir och har besökt Wallanders Ystad.

– Jag älskar stämningen och historierna. De handlar inte bara om vem som har begått brotten, det finns ett socialt element och samhällskritik i de skandinaviska serierna. Det är också hur det är filmat, det mörka, stämningsfulla – och det svenska språket... Scandic noir är stort i Storbritannien, tro mig.

I Sverige har man också hittat en bättre balans mellan arbete och fritid än i England, menar hon, och hon älskar närheten till naturen.

– Det är ett nytt sätt att leva, och jag gillar det.

Att det blev Karlstad för henne var självklart, tyckte hon.

– Det är en av de större städerna runt Bäckhammar. Jag blev förälskad i stan när jag var där under sommaren. Jag tycker om pulsen i staden, småbåtshamnen, vyerna och jag tar gärna långa promenader längs älven. Jag gillar allt som har med vatten att göra och Karlstad har allt: teater, opera, caféer, restauranger – och man kan gå överallt.

De flesta i det svenska Lixeateamet bor i Karlstad, och de tänker snart sätta upp ett kontor på Innovation park.

– Vi arbetar en del med Karlstads universitet så det är bra att ha nära.

Hennes partner, som också är från Ungern, bor kvar i London.

– Så här är livet nu, vi får se. Det är viktigt att vara här och bygga nätverk.

På frågan om hon har upplevt några större kulturskillnader svarar hon att Jantelagen är märkbar i Sverige.

– Folk undersäljer sig själva, det är svårt att få ur dem vad de är bra på, vad de är passionerade av. Det är svårare att se personen bakom, men det är något fint också. När man väl har fått ett förtroende är man vänner för alltid. I London är det lättare att skapa kontakterna – det bästa vore en kombination av de båda kulturerna.

Konsensuskultur

Den svenska mötes- och konsensuskulturen kan vara lite frustrerande ibland, tycker hon.

– Konsensuskulturen är begriplig men kan ta för mycket tid. Ibland behöver man ta snabba beslut och köra på det. Jag vill inte verka pushig, men vi har deadlines.

Hon får mycket stöd av sitt Bäckhammarteam när det gäller att tas med den svenska organisationskulturen. Stödet kommer inte minst från platschefen och närmaste kollegan, Jennica Ivarsson, som inte bara är svensk utan lokalt förankrad i det värmländska näringslivet.

– Hon är ”kudden” som talar om för mig att jag inte bara kan dyka upp och tala om för folk vad de ska göra. Jag måste förstå det, men samtidigt pusha lite. Jag behöver vara snabb – vi kör i 150 kilometer i timmen här.

Växer som person

– Jag växer, inte bara tekniskt men också som person. Jag får slå av och på olika personligheter. Ibland bär jag min brittiska hatt, ibland min ungerska hatt och jag håller på att lära mig det svenska sättet.

Maskinen är klar

Hon kan konstatera att racerfarten i projektet har gått utan missöden än så länge. Fem år efter grundandet av Lixea i London står nu en maskin klar, helt enligt projektplanen.

När NWT träffar henne börjar pilotmaskinen bli färdig att testköra.

– Nu har vi precis avslutat monteringen av anläggningen, vi börjar testa och säkra upp att allt funkar. Det är otroligt att se! Från att första bjälken kom in, till nu när elektrikerna är här.

– Inom några veckor kommer vi att tillverka exempelprodukter av lignin och cellulosa och skicka ut dem. Vi har ett antal kommersiella kontakter som är redo att ta emot vårt material. Vi har skickat ut prover på ett par gram från London tidigare. Nu kan vi skicka kilovis.

– Vi arbetar med forskningsinstitut, små bolag, startups och även större bolag. Det är privata företag med kommersiellt intresse.

Flera slutprodukter

Slutprodukten i Lixeas process är lignin, specialiserade biokemikalier och även cellulosa av hög kvalitet.

– Den kan processas vidare, och vi erbjuder marknaden ett alternativ som är närmare källan, råvaran.

Som vd har hon ansvar för hela företagets verksamhet.

– Det är slitsamt men jag har också ett högkvalificerat och starkt team bakom mig, vilket krävs för att få framgång.

Tolv personer

Företaget består i dag av tolv personer, inklusive konsulter. Sex av dem jobbar i Bäckhammar. Liksom i London består Bäckhammarteamet av personer från olika delar av världen. Finland och Storbritannien är några av nationaliteterna.

– Just nu behöver vi inte anställa fler. Vi ska först se till att allt funkar. När vi börjar producera kommer expansionen att bli runt försäljnings- och affärsutvecklingsteamet.

Ska sälja teknologin

Affärsmodellen är inte i första hand att producera varor att sälja. Det Lixea ska sälja är teknologin, och man vill samarbeta med andra bolag, företrädesvis inom pappers- och biobränsleindustrin.

– Vi vill ha integrerade anläggningar, där vi hakar på vår teknologi på befintlig infrastruktur. Vi erbjuder något annorlunda på lignin- och cellulosasidan, men också på process-sidan. Vi utmanar inte pappersmassaföretagen som är här, vi ska komplettera varandra.

– Värmland med sitt industrifokus är en fantastisk plats för det.