Vi menar att ett jordbruk som, likt det ekologiska, strävar efter att med hjälp av en stor variation av grödor och djur bygga upp en matjord full av livskraft är av största vikt, skriver Olle Göransson med flera.
Svar till Kersti Linderholm (NWT 22/3).
Kersti Linderholm har svarat på vårt debattinlägg om hur värmlänningarna ska kunna få mat i framtiden. Hon har där valt att fokusera på att vi skrivit positivt om det ekologiska jordbrukets fördelar. Det är trots allt inte det vårt inlägg först och främst handlar om. Vad vi lyfter är jordbrukets och livsmedelsproduktionens stora sårbarhet, som ytterst beror på många års jordbrukspolitik. En jordbrukspolitik som, oavsett regering, gått ut på stordrift, specialisering, ensidighet och konkurrensförmåga.
För att hänga med har jordbrukare tvingats bort från att ha en blandad produktion med både djur och växtodling. Användning av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel har för många jordbrukare blivit en nödvändighet för att klara sig i den ekonomiska hetsjakten. Handeln med förnödenheter och mat på den globala marknaden gör att områden som Värmland t ex med ett mindre gynnsamt klimat blivit extra sårbart.
Vår huvudpoäng, vilket Kersti Linderholm uppenbarligen instämmer i, är att vi för att klara framtida livsmedelsförsörjning, behöver få fler och livskraftigare jordbruk. Den sedan länge pågående jordbrukspolitiken inneburit att antalet jordbruksföretag i Sverige på 50 år minskat från över 155 000 till knappt 60 000 stycken. Antalet mjölkgårdar har på samma tid gått från 96 000 till bara lite mer än 3 000 idag. Det är 5 mjölkbönder som lagt av varje dag i 50 år.
Så skriver du en debattartikelMinskningen fortsätter och kommer att förvärras ytterligare av det som sker i vår omvärld. Som Kersti mycket riktigt påpekar gäller utvecklingen även den ekologiska produktionen. Inte desto mindre finns, i motsats till det konventionella lantbruket, en medveten strävan att sluta de lokala sammanhangen mellan vad vi äter och hur våra landskap därmed utformas. Inte minst vad det gäller vården av mänsklighetens viktigaste resurs; matjorden.
Användning av konstgödsel i kombination med ensidig spannmålsodling utarmar matjorden. Djurhållning i stor skala koncentreras till vissa delar av vårt land där gödseln blir ett överskottsproblem, och odlingen i djurlösa områden gör sig beroende av inköpt handelsgödsel. Vi menar att ett jordbruk som, likt det ekologiska, strävar efter att med hjälp av en stor variation av grödor och djur bygga upp en matjord full av livskraft är av största vikt.
Att vi som ekologiska producenter lyfter dessa fördelar ska inte främst ses som en kritik mot något annat, utan som en möjlighet att ta vara på potentialen i de värmländska förutsättningarna att bedriva ett lokalt anpassat, resurseffektivt, miljösmart och kretsloppsinriktat jordbruk. Ett jordbruk som kan bidra till att värmlänningarna kan få mat på sina tallrikar och öppna landskap även i framtiden.
Vad vi framför allt behöver nu, är att vi alla som förstår värdet av ett livskraftigt jordbruk arbetar för att mat och bönder ska finnas runt om i hela Sverige fortsättningsvis. Att vi tillsammans kan arbeta för en jordbrukspolitik som kan utveckla jordbrukets mångfald, inte som nu bidrar till jordbrukets avveckling.
Olle Göransson
Ordförande, LRF Älvdal
Jonas Wangsten
Ordförande, Småbrukarna
Bengt Edsgård
Ordförande, Ekologiska Lantbrukarna i Värmland
Marica Möller
Ordförande, Värmland visar världen vägen