Frustrerad hallelujastämning

Ledare | Ukrainakriget | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Ulf Kristersson hyllas på Sverigemötet.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Av allt att döma var Moderaternas Sverigemöte en lyckad tillställning – för de partiaktiva. Fattas bara annat när det samtidigt blev en sorts avspark inför den kommande valrörelsen. Men oron gnager där ändå. Det lyfter inte riktigt.

Helgens Sverigemöte i Örebro kallades också för valkonvent. Det är nu valbudskapet skall sättas och nötas in hos partiets lokala företrädare. Då finns det ingen plats för tvivel. Alla skall med. Och så är det oftast i Moderaterna. I det toppstyrda partiet ställer alla upp på ledningen, ända tills man inte gör det. Och då brukar man vara ganska osentimental. Men där är vi inte ännu, men skulle partiledaren Ulf Kristersson misslyckas med att bilda regering i höst kan det börja hända saker.

Nu är det dock optimism och framtidstro som måste visas upp och kommuniceras, till musik, strålkastare och gnistfontäner. Om det sedan passar till den mera tankfulla och seriösa framtoning som Ulf Kristersson har får åskådaren bedöma.

Nå, detta är bara yta. Den finns faktiskt innehåll också, och det är just i de olika sakfrågorna som Moderaterna har sin styrka. Lag och ordning, energi och arbetslinje är det få om några andra partier som klår dem. Och nu har dessutom försvars- och säkerhetspolitiken oväntat seglat upp som heta frågor, förstås på grund av det ryska anfallskriget mot Ukraina.

Om, eller kanske snarare när, den ekonomiska krisen förvärras, så har partiet också ett grundmurat förtroende i den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna vet man aldrig var man har. De kan tycka och bestämma sig för lite vadsomhelst, så länge det inte innefattar skattesänkningar.

Å andra sidan så brukar folk sluta upp bakom regeringen när det krisar till. Det ser vi redan nu med höga förtroendesiffror för statsminister Magdalena Andersson (S), och att Socialdemokraterna gått upp flera procentenheter i opinionsmätningar. Men kommer detta att hålla i sig ända fram till valdagen, och hur kommer regeringens krishanteringsförmåga att bedömas?

Därför finns en hel del vanmakt och irritation om du skrapar en moderat på ytan. Regeringen gör ju bort sig ständigt, och de senaste åtta årens politik har varit ett enda stort misslyckande. Ändå vill det inte lyfta ordentligt för oppositionen. Och så kommer sedan några kriser, först coronapandemin och nu Ukrainakriget och risken för recession, med stigande inflation och räntor.

Även bland regeringens hårdaste kritiker finns det ett stort missnöje med Moderaterna. De driver inte tillräckligt kraftfull oppositionspolitik, men upplevs samtidigt att de bråkar om småsaker eller om saker man inte borde bråka om. De traumatiska minnena från de sista Reinfeldtåren och sedan decemberöverenskommelsen är sår som aldrig läkt, hur mycket M än erkänner misstagen. Att det i mångt och mycket är samma personer som är aktiva då som nu ökar inte förtroendet. Men med den toppstyrda partikulturen så kan det knappast vara på något annat sätt. Vi har de moderater vi har.

Därav frustrationen och upplevelsen att vad man än gör inte duger. Det är inte ett recept för framgång i höst, men är det enda man har.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.