Countryartisten Erika Jonsson fick panikångest bakom ratten

Den värmländska countryartisten Erika Jonsson är snart aktuell med ny musik. Det senaste året har inneburit stora omställningar i livet för henne – hon har både brottats med psykisk ohälsa och hittat nya sätt att skriva låtar.

När NWT når Erika Jonsson kör hon grus utanför Gävle där hon bor sedan några år. Hon kommer från Kil och för många musikintresserade värmlänningar är hon ett välkänt ansikte efter att ha släppt flera album sedan julen då hennes mamma gav henne en gitarr i julklapp.

Men artistkarriären fick sig en rejäl törn när pandemin grusade hennes planer. Hon har tidigare berättat för NWT:s läsare hur hon kände sig vilsen i livet när hon inte regelbundet kunde möta en publik och framföra sina låtar. Pandemin fick henne att ta ytterligare ett yrkeskliv – för drygt ett år sedan började hon köra lastbil. Men livet i förarhytten blev inte riktigt vad hon förväntat sig.

– Det har varit en jobbig tid, börjar Erika Jonsson efter att ha hittat en lämplig plats att parkera.

– Det kändes väldigt bra att komma igång med körandet, jag mådde bra och tyckte det var härligt med nya rutiner. Men efter en tid kunde det hända att jag plötsligt kände mig svimfärdig. Jag fick yrselattacker. Alltså bakom ratten.

Först tillskrev hon attackerna dåligt blodsocker eller något liknande.

– Jag reflekterade aldrig över att det kunde vara något psykiskt. För jag tyckte ju att jag mådde bra.

Men när problemen fortsatte kom hon till insikt.

– Till slut förstod jag att det handlade om ångest. Panikångestattacker.

Det nya jobbet som lastbilschaufför hade skapat en vardag där hon fick spendera stora delar av dagen helt på egen hand.

– I hytten fick jag så mycket till att tänka. Över hur mitt liv artat sig, hur jag tappade mig själv när jag inte kunde vara ute och spela. För mig blev det ett helt nytt leverne.

Hon pausar kort för att svara på ett anrop i com-radion. Snabbt tar hon upp tråden:

– Det var första gången i mitt liv då jag bara satt ner själv, ensam med mina tankar utan en massa annat runt om. Jag kände mig inte deppig eller så, de där ångestattackerna bara kom, jag kan inte förklara det.

I ett inlägg på sociala medier nyligen valde Erika Jonsson att berätta om sina upplevelser.

– Jag ser allt fler som öppnar upp och berättar om psykisk ohälsa. Tidigare har jag varit rädd för att visa mig svag. Folk förknippar mig med någon som är glad och rolig jämt. Men vågar andra så vill jag också våga. Ju fler som gör det, desto fler får en inblick i hur det är. Jag hann ju tänka att "shit, jag kommer aldrig bli mig själv igen" när allt drog igång. Det är säkert flera som går igenom samma sak men inte törs prata med någon. Inte bara bland yngre, utan även i äldre generationer. Det finns hjälp att få så man hittar sig själv igen.

Kreativa timmar bakom ratten

Erika Jonsson sökte hjälp för ångesten och började med KBT-behandling. Med tiden blev de många timmarna längs vägarna både mer angenäma och sedan även kreativa.

– När jag blev bättre så jag började komma på låt-idéer när jag körde, fick en massa inspiration bakom ratten. Jag inte kände någon press på att skriva musik, eftersom allt stått stilla under pandemin, så låtarna kom till mig väldigt naturligt. Hytten blev värsta låt-sprutan!

Hon skriver ofta tillsammans med musikern Martin Engström.

– Ett tag skickade jag tio röst-memos med låtidéer från min mobil till honom varje dag. "Nu får du lugna ner dig", fick han säga till mig. Han hann inte med! Så till den kommande skivan har det snarare varit så att jag har fått välja bort låtar i stället för att tvingas skriva nog många.

"Musiken har varit min räddning”

När hon pratar om den nya skivan som ska nå publiken i början av juni får hon en annan energi i rösten. Det märks hur starkt Erika Jonsson har längtat efter att återigen kunna arbeta med sin musik.

– Musiken har varit min räddning. De nya låtarna är på engelska, timmarna i hytten har också gett mig möjlighet att bli bättre på det språket. Jag kan formulera mig bättre. Låtarna har också fått växa fram på ett annat sätt än tidigare, utan stress. Resultatet är låtar som fått mycket kärlek och eftertanke.

Det finns en låt som heter "Truck Drivin' Man" som otaliga countryartister spelat in, från Buck Owens och Glen Campbell till Willie Nelson och Toby Keith – yrket som lastbilschaffis verkar gå hand i hand med countrymusiken?

– Haha, många säger det. Men för mig bottnar det bara i ett intresse för motorer som jag har haft sedan jag var liten. Några av mina kollegor har gett mig smeknamnet "Country", så jag har gjort en skylt som jag har lagt i framrutan på lastbilen nu med det namnet.