Trots den gedigna utbildningen är livslönen för arbetsterapeuter cirka 7 procent lägre än genomsnittet för dem med endast samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning, skriver Yvonne Berlin och Ida Kåhlin.
Arbetsterapeuter är en av de professioner som bidrar till att bibehålla och utveckla Sveriges välfärd. Trots detta är arbetsterapeuter förlorare i ett livslöneperspektiv. Erfarenhet premieras för dåligt och det finns omotiverade skillnader i vad arbetsterapeuter tjänar beroende på arbetsgivare. Sveriges Arbetsterapeuter kräver löner som baseras på erfarenhet, skicklighet och ansvar! Annars är risken för negativa följder stor, för både individer och samhället.
Enligt Sacos uträkning gör arbetsterapeuter en ekonomisk förlust på sitt yrkesval. Den som vill bli arbetsterapeut studerar tre år på högskola och får då legitimation utfärdad av Socialstyrelsen. Därefter väljer många att studera vidare på exempelvis master- eller forskarutbildningsnivå eller att bli specialist i arbetsterapi.
Trots den gedigna utbildningen är livslönen för arbetsterapeuter cirka 7 procent lägre än genomsnittet för dem med endast samhällsvetenskaplig gymnasieutbildning. Skillnaderna i lön mellan den som är erfaren arbetsterapeut med vidareutbildning och den som är nyutexaminerad är på många håll i landet nästintill obefintlig.
Så skriver du en debattartikelKraven som ställs på en arbetsterapeut är höga och ansvaret i arbetet är stort. Tack vare arbetsterapeutiska insatser kan människor bibehålla eller förbättra sin förmåga till vardaglig aktivitet i hemmet, på fritiden, i skolan eller på arbetet. Det leder i sin tur till avlastning för närstående men också till kortare sjukskrivningar samt ett minskat beroende av insatser från hälso- och sjukvård, hemtjänsten och personlig assistans. Arbetsterapeutens insatser är därmed direkt samhällsekonomiskt lönsamma, men den största vinsten är att arbetsterapi ger människor ökad livskvalitet, självständighet och frihet.
Välfärdssektorn är mitt uppe i omfattande pensionsavgångar samtidigt som behovet av rehabilitering och arbetsterapeutiska insatser ökar till följd av exempelvis en större andel äldre i befolkningen. Hälften av landets regioner och kommuner uppger i Socialstyrelsens senaste kartläggning att det råder stor brist på arbetsterapeuter. Många väljer också att söka arbeten utanför kommuner och regioner eftersom lönerna där ofta är högre och karriärmöjligheterna bättre. På sikt riskerar många regioner och kommuner att stå utan arbetsterapeuter, vilket kommer att drabba både individ och samhälle hårt.
Enligt vår löneenkät från 2021 är skillnaden mellan en nyutexaminerad arbetsterapeut och en arbetsterapeut som går i pension, med ett långt yrkesliv bakom sig, endast 9 800 kronor. I vårt län är skillnaden mellan nyutexaminerade och de som går i pension endast 8 724 kronor i snitt. Ingen akademiskt utbildad profession ska behöva acceptera en så dålig löneutveckling under yrkeslivet! Har man arbetat i cirka 40 år är det en ungefärlig löneökning på cirka 300-500 kronor per år, i genomsnitt!
Det är därför hög tid att ge ett erkännande till en viktig yrkesgrupp som slitit hårt under åren med coronapandemin och som nu, tillsammans med andra kollegor inom hälso- och sjukvården, ska beta av den stora vård- och rehabiliteringsskuld som pandemin skapat. Vi bidrar framför allt till stora vinster för både individ och samhälle.
Sveriges Arbetsterapeuter kräver löner som baseras på erfarenhet, skicklighet och ansvar. Den generella lönenivån för arbetsterapeuter behöver höjas och lönespridningen måste öka. Vi förväntar oss att Region Värmland och kommuner omgående startar en ambitiös lönepolitisk satsning där arbetsterapeuter prioriteras.
På så sätt kan vi upprätthålla en trygg och effektiv välfärd som kommer alla till del.
Yvonne Berlin
Leg arbetsterapeut, ordförande, Värmlandskretsen, Sveriges arbetsterapeuter
Ida Kåhlin
Förbundsordförande, Sveriges arbetsterapeuter