FBK-profilerna Wallin och Nordström: Det krävs för att vinna

Peter Nordström har fem SM-guld och Rickard Wallin fyra.

Att de vet vad som krävs för att vinna är ett understatement och när NWT sammanförde de båda i Löfbergs Arena blev det ett långt samtal.

För att artikeln inte ska bli alldeles för lång fyller vi den mestadels med deras tankar och berättelser.

I poängligan i slutspelet genom tiderna i Färjestad ligger de tvåa och trea bakom Jörgen Jönsson och deras ledaregenskaper är en mycket stor del till framgångarna Färjestad skördade de där speciella guldglittrande säsongerna.

Det var som att trycka på en knapp för att få Wallin och Nordström att börja prata om slutspelsminnen.

– Den första gången man vinner är alltid speciell, men det finns också andra detaljer som sticker ut. Som när Wallin avgör i Jönköping 2006 och hur kunde vi förlora hemma mot HV71 på långfredagen 2004? Den förlusten var otroligt jobbig och sitter hårdare än någonting annat. Just att det var Fredrik Olausson som gjorde målet också – hur många mål gör han på en säsong? Jag unnar honom det för det är en fin kille..., säger Nordström.

– Nej, det gör man inte. Mot alla andra lag kanske, replikerar Wallin blixtsnabbt.

Kunde inte förlora

Rickard fortsätter med att berätta om det speciella som inträffar när grundserien är över och slutspelet börjar.

– Det krävs en enorm tur för att vinna hur bra man än är och jag tror inte att folk förstår hur små marginaler det handlar om. Men 2002 hade vi aldrig förlorat hur många matcher vi än hade spelat. Vi var så överlägsna och det var mitt första SM-guld så jag förstod inte hur svårt det är att ta ett guld i det skedet.

Och Wallin fortsätter:

– Vi hade torskat mot Djurgården året innan. Jag kände att det var i några matcher som om vi bara hade knuffat i lite rätt riktning och fått med oss någon studs - så hade vi vunnit det året också, även om Djurgården kanske var lite bättre som lag.

– Man kommer ihåg så olika, den säsongen minns jag inte alls. Däremot kommer jag ihåg 2002 och det var första gången som vi hade över 20 tävlingsmänniskor i laget. Alla ville vinna och tävla. Vi fick in spelare som Marcel Jenni och Dieter Kalt utifrån. Det var inga topp-, toppspelare men de ville tävla och göra sitt rätta jag hela tiden och andra bättre, säger Peter Nordström.

Kedjan alla ville slå

Säsongen 2001-2002 var väldigt speciell när Färjestad vann och vann och vann precis hela tiden och tog SM-guldet som megafavoriter.

– Det året var verkligen superextremt. Det var lika viktigt att vinna i tre mot tre på förmiddagen som det var att vinna på kvällen, säger Nordström.

Wallin fyller på:

– Och det var er kedja som alla ville slå. Det var det som var så bra att vi hade Jörgen och Peter som inte ens ville förlora på träningarna. Hade man vunnit där hade man gjort något bra.

– Men de unga var snabba och hade de vunnit över oss på en liten yta ville vi spela tre mot tre på stor yta, minns Nordström.

Tävla och få ut max

Att vinna och tävla även på träning blev en nyckel för den här oerhört framgångsrika perioden i Färjestads historia.

– Ni hade fått tävla mot Loob och Rundkvist och den generationen. Man fick med sig att de yngre skulle slå de äldre och det tappades någonstans på vägen.

– Och att de yngre får slå de äldre! Vi som var ledare i laget måste låta de yngre att få vara bra, att tävla och få ut sitt max, säger Nordström.

Det har genom åren pratats och skrivits om att vinnarkulturen sitter i väggarna hos Färjestad och när det kommer upp replikerar Wallin direkt:

– Det har aldrig suttit någonting i väggarna någon gång och det kommer aldrig att göra det. Däremot satt det en jäkla massa vinnare innanför väggarna. Det var när man började att prata om väggarna som det slutade att fungera för det kommer inte av sig själv.

Göra personbästa

Vinnarskallar på isen, bra ledare både på och vid sidan av planen och att tävla med varandra för att hela tiden bli bättre. Där har vi viktiga nycklar som återkommer i samtalet.

– Det är många gånger man har hört av andra att vi hade vunnit utan tränare. Och det är sanningen: hade vi haft tre sjukdomar på tränarna hade vi stått där ute och vunnit själva. Men numera lägger man kanske över ansvaret på ledare och tränare istället för att det ska ut 20 personer som ska tävla och göra sitt personbästa i matchen, säger Nordström.

Och han utvecklar sina tankar.

– Man bygger upp ett grundspel men när det är dags för slutspel är det jag själv som ska ut på isen och göra mitt personliga bästa. Nu ska man inte älta taktik för mycket utan det ska bara ut. Vissa spelare är bra och skickliga men när det sedan gäller som mest är de inte lika bra och det ska vara tvärtom.

Glada - i några minuter

Wallin om den vinnarmentalitet som han kom in i.

– Det är det som var det häftiga: att man fick vara med och lära sig att vinna. Jag kan fortfarande känna lukten i luften när det började att gälla någonting. Den stora grejen var att vi hurrade aldrig när vi vann en kvartsfinal – vi skulle aldrig komma på tanken. Okej vi var glada efter den där matchen i Jönköping.

– Ja, i ett par minuter men sedan är det stoneface igen, fyller Nordström i.

Den matchen som de pratar om är från den 6 april 2006 och det är en ikonisk match i Färjestads historia. I den sjunde och avgörande semifinalen i Jönköping låg Färjestad under med 2-3 i matchens slutskede. Först kvitterade Jonas Höglund till 3-3 med en minut kvar och med sju sekunder kvar avgjorde Wallin på passning av Nordström i en spelvändning och Färjestad var klara för SM-final mot Frölunda.

– Vi hade en final kvar att spela och hade vi inte vunnit den så hade vi inte kommit ihåg händelsen i Jönköping på samma sätt. Det var kanske tråkigt att man inte njöt av det då men lite roligare att minnas tillbaka på vad som faktiskt var bra, säger Wallin.

Hyllar Prestberg

Det går inte att komma runt den här kvällen i Jönköping när man träffar Wallin och Nordström för att prata om slutspel. Wallin vill hylla Pelle Prestberg.

– Pelle åkte på två riktiga körare innan vi kvitterade och hade inte han stuckit in näsan framför mål och i stället valt att stå kvar på utsidan hade vi aldrig kvitterat. Så små marginaler är det. För egen del är jag mest nöjd med att jag läste spelet bra och chippade ut pucken två gånger vid ställningen 3-3. Gör man detaljerna rätt så kommer läget när man får chansen att bli hjälte och det gäller alla.

Björn Melin i HV71 tappade pucken på offensiv blålinje så att Färjestad kunde vända spelet och avgöra.

– Det fick han mycket skit för men en sådan sak ska han våga att göra, säger Nordström.

Wallin håller med rakt av.

– Det var inte Melins fel utan den av backarna som stack framåt. Jag har sett matchen nästan i sin helhet i efterhand. Jag hade känslan att HV71 var väldigt bra och vi hade lite tur, men det var sjukt dåliga utvisningar som HV71 fick med sig och gjorde mål på. Den känslan hade jag inte när vi spelade och i efterhand tycker jag att vi var mer förtjänta av segern än vad det kändes då.

Och han kommer åter in på detaljen bäst när det gäller.

– HV71 var totalt sett det bästa laget under den säsongen men vi lyckades tajma in det så att över sju matcher var vi nog värda att vinna som vi spelade. Det blir en annan sorts ishockey när det är slutspel. Det är tuffare och mer fysiskt men det finns något annat också och det är att lära sig att våga spela. Peter och Jörgen var fantastiska på att våga hålla i pucken och ta en smäll.

Nordström fyller i om ämnet:

– Och att man vågar vara syndabock någon gång. Att ta det och gå vidare. Vi hade så många vinnarskallar i laget. Det var nästan det man kollade efter när man värvade: vilka ville vara bäst när det gällde. Det är så mycket mentalt.

Förutom sina fem guld har Nordström även fyra SM-silver och minnena genom åren är många.

– Det var så kul att möta de andra lagen som också var professionella och ville tävla, först Djurgården och sedan Frölunda och HV71 i alla år. Det är en stor tjusning med sport. Vi hatade varandra först på isen och sedan var vi kompisar efteråt. Nu måste man vara social åt alla håll och tänka sig för vad man gör. Mentaliteten har ändrat sig och jag tror att det handlar mycket om sociala medier och det mediala.

– Sedan hörde man till sitt lag på ett annat sätt på den tiden. HV71 hade Davidsson och gänget och i Frölunda var det Tomi Kallio, Jonas Johnson och de spelarna. Det var tydligare vilka man skulle tycka illa om och de tyckte precis samma sak om oss, fyller Wallin i.

Hockeyvärlden såg lite annorlunda ut på den tiden fast att det egentligen inte är så många år sedan.

– Det fanns en mentalitet som jag önskar att vi kan få tillbaka. Även om man inte fick spela på den positionen man ville så upplevde inte jag att man surade på det sättet att man inte presterade, utan man ville göra det bättre för att bidra till laget och ta tillbaka sin plats. Valmöjligheterna nu är många fler och mycket tidigare och får man inte spela ska man byta lag. Det här gäller hockeyn totalt sett.

Peter Nordström är inne på att det är väldigt stort fokus på individerna i dagens ishockey.

– Hockeyn har gått mot att bli en dataprodukt istället för det som är det viktiga: hur är personligheten, hur man tävlar i gruppen och hur man får ett bra lag?

Rickard Wallin i ämnet.

– Det har alltid varit så att publiken och sportjournalisterna har haft en tendens att se de som gör prestationerna och det som sticker ut som till exempel ett snyggt mål. Men det är också viktigt att laget förstår att det inte bara är det som gäller för att man ska bli framgångsrik utan man måste även göra det andra. Då får man se till att ha någon som skäller på Rickard Wallin när han inte backcheckar som han ska eller när jag en gång dribblade på blålinjen och tränaren Gunnar Johansson drog mig i tröjan och ropade: ”så gör man inte här!”. Då försökte jag att undvika det framöver...

– Men nu kan inte en tränare säga på samma sätt för kameran är där och fotograferna är där. Det kommer ut på ett annat sätt och allt är så mycket lugnare nu än vad det var när vi spelade, säger Nordström.

I generationen för Wallin och Nordström var reglerna tydliga.

– Man har växt upp med att man inte får uttrycka sig om matchen om man inte har varit bra själv. Jörgen och Wallin har inte sagt ett ord i en periodpaus om de har gjort en dålig period, inte en chans, säger Nordström.

Wallin om ledarskapet på isen:

– Jörgen Jönsson har plockat bort sitt C på bröstet två gånger och jag har gjort det. Det är ingen grej att vara kapten, man leder inte efter en bokstav utan hur man var mot sig själv och sina lagkamrater. Att man fick respekt så att man kunde uttala sig om att något inte är okej. Det kommer inte med automatik för att man fått en bokstav på sommaren.

Wallin kom som ung till Färjestad från Västerås och som vi har varit inne på vid ett flertal tillfällen fanns det många äldre vinnarskallar och förebilder i laget.

– För mig var det helt ovärderligt. Jag lärde mig allt av spelarna i laget och jag plockade det bästa ur varje person. I omklädningsrummet var alla schyssta men på isen var man jagad tills att man visade att man klarade av det. Det var höga krav men det var inga inkilningar eller kränkande behandlingar på något sätt.

Nordström:

– Nej, det har inte jag heller varit med om sedan jag kom till laget 1995. Jag blir chockad när jag läser om sådant. Under min första sommar med laget var det Leif Carlsson och Roger Johansson som tog hand om mig. De äldre ledarna i laget måste vara öppna och få in de yngre. Man fick vara med och tillhöra direkt och det gjorde mig så glad.

– Det är det som var ”familjen”, säger Wallin.

– Exakt! avslutar Peter Nordström.