Carl Jan Granqvist fyllde nyss 76, men slår sig inte till ro. Just nu är han aktuell med två böcker och satsar dessutom på nya projekt för att utveckla gastronomin i Sverige.
– Jag vill starta ett nytt Lundsberg! säger han.
I hans framtidsplaner ingår också en radikal döstädning, som är en högst levande plan för hans älskade Saxå bruk utanför Filipstad.
Vi träffas på Saxå herrgård. Det här har varit Carl Jan Granqvists hem sedan 1984, men snart kommer han inte längre att äga stället.
Det ska en stiftelse göra.
Han har själv bildat den.
Stiftelsen Aptitum Akademi Saxå Bruk är namnet han gett den och han har också sett till att få till både en styrelse och en intendent.
Men var ska du bo?
– Jag har ju en herrgård till och en till och bor i Stockholm också. Jag blir inte husvill! Men samtidigt ska jag vara här. Jag ska spatsera runt här, för det drar folk, säger han och ler.
Det gör han ofta när han visar runt i den stilsäkert möblerade herrgården.
Här finns många minnen både från Carl Jan Granqvists eget upplevelserika liv och av tidigare profiler i byggnadens anrika historia. Varje ting har sin historia, oavsett om det är allvarsamma damer som blickar ner från porträtt eller inramade märkdukar med små, små stygn.
Ända in i sängkammaren visar han runt för det är en så speciell säng han har, som tillhört en kunglig älskarinna.
Allt detta går nu in i stiftelsen.
– Hela egendomen, 200 hektar, 13 hus, alla inventarier, säger Carl Jan Granqvist.
"Bara att inse”
Hans mål är att det Saxå bruk som han arbetat med att bygga upp under så många år och har så många planer för, ska hållas intakt och bli ett än större centrum för kulturell och måltidsanknuten utveckling – även efter att initiativtagaren själv gått vidare till paradiskalasen.
– Jag är ändå 76 nu i mars. Det är ju fem, sex, kanske sju år kvar, det är ju bara att inse, och jag är absolut inget annat än väldigt nöjd, säger Carl Jan Granqvist. Jag kan ju få en hjärnblödning eller vad som helst. Då tycker jag att stiftelsen är bra. Det är uteslutande en försäkring för framtiden, att stiftelsen är bildad.
”Mitt paradis på jorden”
Dokumentet där han beskriver sina intentioner med stiftelsen är något av hans andliga testamente.
– Saxå bruk blev mitt ”Paradis” på jorden under min livsvandring, skriver han bland annat.
Nu vill han göra sitt jordiska paradis till ett hem för svensk gastronomi. Stiftelsen ska sprida kunskap om nordisk och svensk gastronomi och utveckla gastronomin som konstart, men också främja utbildning och forskning inom området. Här ska både förvaltas och utvecklas kulturarv.
Sonen ärver inte Saxå
Stiftelsebildningen innebär också att Carl Jans enda barn, sonen Carl Johan Granqvist, inte kommer att ärva Saxå bruk.
– Jag har frågat Carl Johan. Hade han velat ta över hade det varit ok, men han vill inte. Han ska bli lantbrukare och göra ost. Nu ska han EU-certifiera osten och han är så kär i den där tjejen, de är så förälskade. Det är lika bra att han får göra sin grej, sammanfattar Carl Jan.
Och just nu är Carl Johans grej att vara fårostbonde i Bredsjö och göra de välbekanta, exklusiva Bredsjö blå-ostarna. Han och dottern i huset är fästfolk.
– Han måste få göra efter eget huvud. Varje människa måste få göra sitt liv, slår Carl Jan fast.
Så har han själv gjort och han fortsätter att se framåt.
Städar inför döden
– Jag tycker att jag städar inför döden. Vad är alternativet, när nu min son inte vill ta över det här? Då får man ha en stor auktion och sälja ut allting.
Arvlös blir sonen inte, försäkrar Carl Jan och säger att han till exempel kan överta vinkällaren Grappe i Stockholm. Carl Jan ser också till att familjen är representerad i stiftelsens styrelse.
– Man måste ha med någon som vet vad donatorn ville.
Räddad från konkurs – av vin
Saxå bruks rötter når ända ner i 1500-talet och på området tronar ännu såväl hytta som kolhus – det sistnämnda är omgjort till en golfrestaurang, som Carl Jan Granqvist nyligen låtit totalrenovera.
– Kolhuset blev dubbelt så dyrt och mer än det. Därför höll jag på att gå i konkurs! Jag satt där, inte i somras men sommaren innan, med räkningarna som bara steg. Och vet du hur jag finansierade det, till viss del? Jag hade ju köpt Romanée Conti utan att veta att de var något värdefulla. Jag hade köpt dem för 1 100 kronor flaskan och sålde dem i Hong-Kong för 120 000! Det vart ju över en miljon på varje låda. Så fick jag näsan över vattnet.
Nu har han nya projekt på gång. Förutom stiftelsen arbetar han för fullt med att landsätta sin senaste vision: ett nytt Lundsberg, fast med måltidsinriktning och placerat i Grythyttan.
200 elever till Grythyttan
– Jag vill skapa ett nordiskt restauranginternat, på gymnasienivå. Jag hoppas att vi så småningom ska ha 200 elever boende i Grythyttan. Det ska vara nordiskt och undervisningen ska vara på engelska, säger han.
Målet är att råda bot på bristen på arbetskraft i restaurangbranschen.
– Vi hade 290 restauranggymnasier. I dag finns det under 130. Det täcker inte branschens behov, säger han.
Bristen blev värre under pandemin:
– Vår bransch hade 160 000 anställda. Efter pandemin är mindre än 25 procent kvar. Vi har större behov av arbetskraft än någonsin, säger han.
Stora planer
Han vill se en gymnasieutbildning med hög kvalitet och tror på samordningseffekter med restauranghögskolan i Grythyttan. Den som är inrymd i svenska paviljongen som hämtades hem efter världsutställningen i Sevilla – ett typiskt Carl Jan-projekt: vidlyftigt, men det gick i lås, med idogt nätverkande i ett stort kontaktnät.
Nyligen besökte han världsutställningen i Dubai, men inte för att hämta hem några fler paviljonger, utan för att marknadsföra en bok om svensk gastronomi, som han är huvudredaktör för.
Han är också redaktör för en nyutkommen bok om den egensinniga miniatyrkonstnären Berith Bergström och där får han utlopp för sin kunskap om värmländskt herrgårdsliv och kulturhistoria.
Arbetar med sin hobby
Han låter sig inte hindras av att han har dyslexi; faktum är att han redan planerar för ännu en bok. Den ska handla om Saxå bruk. Även om stiftelsen tar över den fysiska miljön, har han ett kulturarv att förvalta och föra vidare.
– Jag måste ju berätta om alla saker här!
Tänker du aldrig luta dig tillbaka och vara pensionär och bara njuta av tillvaron?
– Om man är äldre, sover man mindre och man somnar trött. Vad ska jag göra om jag inte håller på med min hobby? Det vore vansinnigt tråkigt! säger han och skrattar.