Socialdemokraterna kan inte ha vetorätt om Nato

Ledare | Ukrainakriget
PUBLICERAD:
Statsminister Magdalena Andersson (S) och partiledare Ulf Kristersson (M) besökte i måndags Nato-övningen Cold Response utanför Narvik.
Foto: Anders Wiklund/ TT
Moderaterna har höjt temperaturen i den svenska Nato-debatten. Det är på tiden. Socialdemokraterna får inte tillåtas äventyra vår nationella säkerhet genom sina låsningar i frågan om en svensk anslutning till den västliga försvarsalliansen.

Trots att vi i Ukraina dagligen ser facit på vad som kan hända med ett land som inte är medlemmar i Nato, så verkar Socialdemokraterna ha slagit klackarna i backen när det gäller nej till ett svenskt medlemskap. Väst må hjälpa det ukrainska försvaret med mängder med materiel, men när det gäller direkt intervention, även om så bara med en flygförbudszon, tar det stopp vid polska gränsen.

Detta vore också vårt öde om Sverige skulle bli utsatt för ett ryskt angrepp. Vi må samarbeta och samöva hur mycket som helst med Nato, men utan de ömsesidiga säkerhetsgarantier som Nato-stadgans paragraf 5 ger så kan vi bara hoppas på hjälp. Vi kan aldrig veta. Ironiskt nog så visar en opinionsmätning att det främst är Nato-motståndarna (6 av 10) som mest tror på att Nato skulle komma oss till undsättning ändå.

Men vi kan inte bygga vår grundläggande säkerhetspolitik på önsketänkande. Visst är Sverige och Gotland strategiskt viktiga för att kunna försvara Baltikum, men utan säkerhetsgarantier så kanske man ändå väljer att ingripa någon annanstans där hotet upplevs som större, säg till exempel i Polen eller Rumänien. Ekvationen för en angripare bli annorlunda om vi är medlemmar, och det är i sig avskräckande.

Nu höjer moderatledaren Ulf Kristersson insatserna, och i en debattartikel i Dagens Nyheter (18/3) säger han att en M-ledd regering efter valet kommer att lämna in en Nato-ansökan om det finns en riksdagsmajoritet för, även om Socialdemokraterna inte är med på tåget. Det är ett välkommet brott mot den tidigare linjen där man tassat runt i filttofflorna därför att man hela tiden strävat efter bred politisk enighet.

Bred politisk enighet har dock alltid gett S vetorätt i frågan, och det har de förstås vetat om. Därmed har de inte tvingats ta ställning och göra upp internt i partiet med en fråga som är uppenbart känslig för dem. S har i regeringsställning utökat och fördjupat Nato-samarbetet, men att ta steget till ett formellt medlemskap sitter för långt inne. Få socialdemokrater kommer i dag dessutom ihåg den hemliga allians vi hade med västmakterna under det kalla kriget, eller lever i historisk förnekelse.

Sverige skall inte hållas som gisslan av socialdemokratiska låsningar och beslutsvånda. På samma gång håller S också Finland och sina finländska partikamrater som gisslan. Självklart borde Sverige och Finland gemensamt gå med i Nato och i vårt östra grannland diskuteras detta öppet och otvunget. De finska socialdemokraterna uppges vara beredda att säga ja till Nato, men frustreras av den svenska envisheten.

Därför är det rätt av Moderaterna att sätta hårt mot hårt. Nato borde inte bli en valfråga och S kan fortfarande ändra sig. En gång när S hade nästan hälften av väljarkåren bakom sig fanns det kanske en poäng i att de alltid skulle vara med, men inte i dag när de har runt 30 procent. Förhoppningsvis kan M-utspelet också tvinga fram ett snart avgörande inom S-partiet. Då skulle en ansökan kunna lämnas in och, enligt Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, också kunna snabbehandlas redan för Natomötet i juni i Madrid.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.