Biogas gör oss oberoende av rysk naturgas

Debatt | Ukrainakriget
PUBLICERAD:
Inser inte dagens svenska politiker vilken tillgång utbyggd biogasproduktion utgör för Europa, skriver Jan Rapp och Stefan Särnehed.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Att vänta sig att politiker från länder utan möjlighet att köra bilar på fossilfri gas tillverkad från avfall ska förstå det geniala med biogas är kanske mycket begärt, men en svensk minister borde veta bättre, skriver Jan Rapp och Stefan Särnehed.

Tisdagen den 8 mars, 12 dagar efter invasionen av Ukraina, meddelade EU-kommissionen att 20 procent av den gas Europa köper från Ryssland ska ersättas med biogas. Sverige är bäst i världen på biogas och har nu plötsligt en huvudroll att spela. Inser Sveriges regering att vi sitter på en spetskompetens Europa behöver?

Våren 2021 föreslog infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) att bilar som körs på biogas inte längre skulle klassas som miljöbilar. Idén kom inte från Bryssel. Infrastrukturdepartementet hade själva kommit på den som ett sätt att bli "bäst i klassen" inom EU vad gällde att peka ut elbilar som den enda och bästa klimatlösningen.

Förslaget låg dock helt i linje med de fyra budskapen i den desinformationskampanj Bryssels ledande lobbyorganisation för elbilar, Transport & Environment (T&E) driver:

1. biogas har samma klimatpåverkan som naturgas

2. biogas tillverkas av mat

3. mängden biogas EU kan producera är väldigt liten

4. om Europas biltillverkare får fortsätta tillverka något annat än elbilar fastnar vi i ett fossilberoende

Inget av dessa påståenden stämmer med verkligheten.

Tvärtom, när tyska motororganisationen ADAC i januari publicerade Ecotest 2021, som jämför miljöprestandan hos 102 europeiska bilmodeller inklusive eldrivna, var de bästa modellerna just biogasbilar. Trots det, och trots att T&E:s budskap är helt felaktiga sammanfattar de bilden av biogas och biogasbilar som inte bara EU-kommissionens "experter", Tysklands och Hollands gröna politiker utan även Sveriges sittande infrastrukturminister verkar tro på.

Att vänta sig att politiker från länder utan möjlighet att köra bilar på fossilfri gas tillverkad från avfall ska förstå det geniala med biogas är kanske mycket begärt, men en svensk minister borde veta bättre. Under mer än 20 år har vi satsat miljarder på forskning, på kommunala investeringar i sortering och insamling av matavfall, på anläggningar som tillverkar biogas från avlopp och avfall och på att bygga biogasmackar.

Det har gett en lösning för både privatpersoner, företag och kommuner som vill välja fossilfritt. Sverige var redan år 2018 särklass bäst i Europa med 30 procent hållbara drivmedel i vägtrafiken. Finland på andra plats med 15 procent medan genomsnittet i EU var 8 procent.

En logisk konsekvens vore naturligtvis att den kunskap Sverige byggt upp skulle stått i centrum när EU i höstas började diskutera en ökad takt i övergången till fossilfria transporter. Men nej. Den enda regering som försökt förklara de många nyttorna med biogas på EU-nivå är den finska, via transportminister Timo Harakka. Varför? Inser inte dagens svenska politiker vilken tillgång utbyggd biogasproduktion utgör för Europa?

Oavsett svaret, den 8 mars förstod EU-kommissionen att man behöver biogas av skälet att den kan produceras lokalt i varje land och region. Vet man att biogasdrivna bilar är billigaste vägen till klimatmålen? Att Europa, precis som Värmland, kan driva en del av sina fordonsflottor på biogas från eget avfall? Att Europas gasnät och mackar nu kan "återvinnas" som fossilfria? Inte än. Men snart, hoppas vi.

Sveriges regering och infrastrukturminister Tomas Eneroth: anslut er omgående till den finska regeringens EU-linje för fortsatt tillverkning av biogasbilar. Hjälp EU att snabbt införa den svenska biogasmodellen i medlemsländerna. Då kan Europa med egen biogas snabbt minska både beroendet av rysk naturgas och klimatpåverkan från transporter på land och till sjöss.

Jan Rapp

Läkare och ordförande i Biogasakademin

Stefan Särnehed

Vd, OK Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.