Realpolitiken lämnade aldrig oss, och det är dags att vi erkänner detta. Idealism är inte bara verkningslöst, utan också farligt i nuvarande läge, skriver Alex Vårstrand.
Det har varit en accepterad sanning att en globaliserad ekonomi och värld skulle motverka krig, och särskilt så efter Sovjetunionens fall. Men en som aldrig trodde på detta var USA:s tidigare president Richard Nixon (1969-1974). I Sverige är Nixon mest ihågkommen för Watergateskandalen, men han var även en av 1900-talets skarpaste och klarsynta realpolitiker.
I ett närmast profetiskt PM signerat i mars år 1992 så varnade Nixon att Sovjetunionens kollaps inte var slutet för Ryssland som stormakt. Istället för kommunism så kommer dem vippa med det gamla imperiets flagga. Rysslands 700-åriga tradition av expansion skulle inte brytas här.
President Vladimir Putin framträdde några dagar innan invasionen i ett tal till nationen. Han förklarade där att Ukraina inte är ett riktigt land, utan snarare ett administrativt misstag som föddes ur Lenins iver att bygga det sovjetiska statsmaskineriet. Om inte Lenin hade kallat det landområdet för Ukraina så hade det bara varit Ryssland i dag, menade han. Även detta varnade Nixon för när han säger att Ryssland kommer vilja att återupprätta sina “historiska gränser” innan Sovjets kollaps.
Han förutspådde även omvärldens reaktion på denna, enligt honom, närmast oundviklighet. Han menade att världens despoter skulle dra en lättnadens suck och återigen samlas kring Ryssland, och nämner bland annat Kina, Syrien och Nordkorea. Den listan skulle kunna göras längre med facit i hand, och vi kan även räkna dit Saudiarabien, Venezuela med flera, och även två stora — om än bräckliga — demokratier i Indien och Brasilien.
Nixons hopp var att väst skulle hjälpa Ryssland efter Sovjetunionens fall, och välkomna dem in i värmen. Han trodde att om vi gav tillräckligt med stöd till Boris Jeltsin, landets första demokratiskt valda president någonsin, så skulle landet vändas mot frihet och bli en del av det västliga samfund som idag istället bekämpar Putin. Om han hade rätt även där får vi aldrig veta, för Jeltsin lyckades inte behålla makten och hans projekt att göra Ryssland till ett västland misslyckades.
Det är numera för sent för att använda mycket av visdomen i detta PM. Utvecklingen i omvärlden har gått som han förutspådde, och har gått för långt för att stoppa. Men om det är något vi måste ta med oss så är det Nixons cyniska realpolitik. Han lät sig aldrig dras med i ideologiska trender och vägrade att förlita sig på abstrakta förklaringar för varför inget ont kan hända igen.
Nu har krig återvänt till Europa, och detta måste bemötas bestämt och utan naiva förhoppningar om att Ryssland kommer braka samman igen bara vi vill det gärna nog. Vi behöver förbereda oss för att det inte alls blir så. Som Nixon uttryckte det: “Kommunismen är besegrad, men frihet har ännu inte vunnit.”
Realpolitiken lämnade aldrig oss, och det är dags att vi erkänner detta. Idealism är inte bara verkningslöst, utan också farligt i nuvarande läge. Ett cyniskt förhållningssätt gentemot geopolitik, som Nixons, skulle gynna oss både i detta krig och i de som kommer därefter.
Alex Vårstrand
Elev på SNB:s skribentskola