Replik: Det regelstyrda ekologiska jordbruket löser inga problem

Debatt
PUBLICERAD:
Men precis samma kalium i ”konstgödsel” är tillåtet även enligt det digra ekologiska regelverket. Något som man sällan hör påpekas i debatten, skriver Kersti Linderholm.
Foto: Johan Nilsson/TT
Det är svårt att sluta kretslopp i ett så regelstyrt system som ekologisk odling, där det inte är tillåtet med kretslopp av näring mellan stad och land, skriver Kersti Linderholm.

Svar till Bengt Edsgård med flera (NWT 15/3).

Jag delar Bengt Edsgårds med fleras oro för livsmedelsproduktionen och vikten av att äta det som kan produceras i Sverige. Jag instämmer även i att vi bör bli mindre beroende av importerade livsmedel och insatsvaror. Men inga problem löses med mer ekologisk produktion, tvärt om.

Importen av kraftfoder i form av soja är de ekologiska mjölkkorna mest beroende av. De vanliga (konventionella) korna kan få svensk rapskaka. Ekoproduktionen klarar inte heller av att förse sig själv med friskt utsäde och har under decennier importerat det från det vanliga jordbruket. Samma sak gäller halm och en hel del växtnäring. Man kan inte koka soppa på en spik.

Debattörerna framför att ”konstgödsel” (mineralgödsel) importeras från Ryssland. För att bli mer specifik så är det kalium som kommer från Belarus och Ryssland. Men precis samma kalium i ”konstgödsel” är tillåtet även enligt det digra ekologiska regelverket. Något som man sällan hör påpekas i debatten.

Det stora växtnäringsämnet i mineralgödsel (kväve) har tidigare producerats i Sverige. Råvaran finns i luften i form av kvävgas, så det är mer en ekonomisk/politisk fråga om så kan ske igen. Produktionen styrs av priset på energi, t ex rysk naturgas. Dagens kvävegödsel importeras till 80 procent från EU och Norge. Fosfor har Sverige enorma mängder av i slagghögarna vid gruvorna. Även där är produktionsplats en ekonomisk/politisk fråga.

Ekoodlingen behöver också växtnäring, speciellt de som inte har nötkreatur där vallen kan vara kvävefixerare. Ekoodlingen gör samma sak som fabrikerna, binder luftens kväve med hjälp av energi. Räknar man på det är den miljömässiga vinsten betydligt större med mineralgödsel än gröngödsling.

Mycket växtnäring går från den vanliga odlingen till eko via inköpt stallgödsel, rötrester och slaktrester. Men intressant nog så är till och med slakteriresterna, som ingår i ekologiska gödselmedel, importerade. Den svenska produktionen lades ner 2013.

Något beroende av spannmål från Ukraina och Ryssland finns knappt i Sverige. Tack vare svenskt miljöanpassat vanligt jordbruk så är faktiskt Sverige självförsörjande på spannmål och exporterar istället mycket. Jordbruk behöver vi för att producera just livsmedel. Officiell statistik visar tydligt att vanlig svensk miljöanpassad odling ger betydligt högre skörd av det människor kan äta än ekologisk produktion.

Skribenterna tar till många vackra ord om ekojordbrukaren som strävar och har visioner, men det gäller de flesta jordbruksföretagare. Mest ironiskt är påståendena om att sluta kretsloppen. Det är svårt att sluta kretslopp i ett så regelstyrt system som ekologisk odling, där det inte är tillåtet med kretslopp av näring mellan stad och land. Hur kvalitetssäkrat än avloppsslammet är så tillåter inte ekoregelverket det. Inte heller humanurin m m är tillåtet. Stallgödsel används givetvis av alla jordbruk, oavsett certifiering.

De vanliga jordbrukarna får vara miljövänliga men de ekologiska måste följa det digra regelverket som inte ens är miljöcertifierat.

Kersti Linderholm

Agronomie doktor

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.