I Värmland dör nästan var femte person i ensamhet.
Personal som vakar över den döende har blivit en allt mer sällsynt företeelse på sjukhusen.
– Jag var tvungen att beställa vak. Det är bisarrt, säger Peter Sörensen, ordförande för Karlstadpartiet livskvalitet, KPL.
Karlstadspolitikern Peter Sörensen är i dagsläget anhörig till en person som vårdas i livets slutskede på Centralsjukhuset i Karlstad. Att vaka över någon som står för döden är ett jobb utan bestämd sluttid och något som anhöriga kan behöva hjälp med.
Men för andra gången i sitt liv blev Peter Sörensen förvånad över hur den palliativa vården fungerar.
– Ska man behöva dö ensam i Sverige år 2022 när man är i vårdapparaten? Jag tycker inte vi ska ha det så, och jag trodde att vi kommit mycket längre.
En resursfråga
Enligt ett riksdagsbeslut från 1997 ska ingen behöva dö ensam i Sverige. Ändå dog nära var femte värmlänning i ensamhet mellan mars 2021 och mars 2022, enligt siffror från Svenska palliativregistret.
En ensam bortgång sker som oftast i sjukhusmiljö.
– Vi kan tydligt se, även under hela pandemin, att man i högre utsträckning dör ensam på sjukhus än vad man gör på särskilt boende. Det är ganska stor skillnad. Inte bara i Värmland utan i hela landet, säger Maria Andersson, registerhållare på Svenska palliativregistret.
Hon arbetar även kliniskt som specialistsjuksköterska i onkologi och som konsult i palliativ vård. Meningen är inte att enbart hålla patienternas händer, berättar hon, utan att underlätta och åtgärda patienternas besvärliga symtom och tillstånd.
– Det är därför det är viktigt att någon är där, om man har problem med smärta eller med andningen till exempel.
Hon har sett en markant minskning av extravak på sjukhusen under det senaste decenniet. Det vill säga personal som kallas in för att vaka över patienter vid livets slutskede.
– Det har tyvärr tagits bort på många ställen i landet på grund av ekonomi. Framförallt i sjukhusvärlden, där finns inte extravak längre. Kommunerna är bättre på det. På grund av ekonomiska incitament har det tagits bort tyvärr, vilket är oerhört tragiskt. Det är stor skillnad om man jämför med tio år tillbaka.
”Vården ska ställa upp”
NWT har sedan i mitten av förra veckan efterfrågat övergripande rutiner kring möjligheten till vak av döende patienter på sjukhusens vårdavdelningar. Varje vårdavdelning ska följa det nationella vårdprogrammet för palliativ vård samt Socialstyrelsens riktlinjer, men något tydligt svar om gällande rutiner har Region Värmland hittills inte levererat.
Enligt regionstyrelsens ordförande, Fredrik Larsson (M), har hälso- och sjukvården höga ambitioner om att leva upp till devisen att ingen ska behöva dö ensam.
– Inriktningen är att man ska inte behöva dö i ensamhet och då ska vården ställa upp och ordna vak på sjukhuset.
Trots att det finns ett riksdagsbeslut om att ingen ska behöva dö ensam så gör var femte värmlänning det ändå. Varför ser det ut så här?
– Min bild är att man inom vården har väldigt höga ambitionsnivåer när det gäller att klara av det. Sen kan man aldrig klara av 100 procent. Hur det i praktiken går att genomföra är svårt att säga eftersom människor dör utan att man vet om det.
Har ni någon intern kontroll eller nyckeltal för hur ni vill att det ska se ut i Värmland?
– Inte som jag känner till.
Kritik i revisionsrapport
Den palliativa vården i Värmland fick nyligen kritik av regionens revisorer. Samarbetet med länets kommuner fungerar dåligt.
Det saknas politiskt antagna planeringsdokument, och Region Värmlands internkontroll bedöms som bristfällig. Flera avtal och överenskommelser har tidsmässigt löpt ut. Det sker inte heller någon uppföljning, vare sig av dokument, avtal, eller överenskommelser.
– Man behöver ta fram överenskommelser mellan regionen och kommunerna hur det faktiskt ska fungera. Det är inte klarlagt hur det ansvaret ser ut idag för regionens del, säger Ingela Wretling (S), ordförande för Region Värmlands revisionsgrupp.
Varför är det viktigt med den här typen av planeringsdokument?
– Varför det är viktigt med styrdokument, det är också för att kunna följa upp och för att i slutändan få ett ansvarsutkrävande i verksamheten, säger hon.
Fredrik Larsson vill inte kommentera rapporten i nuläget.
– Det är jättesvårt att kommentera när vi inte hunnit få någon bild från verksamheten.