Hoppa till huvudinnehållet

Recension: Snällt men utan att vara mesigt

Publicerad:

En ganska vanligt förekommande åsikt är likheterna med Fleetwood Macs Peter Green-period. Personligen lutar jag mer åt Hearts låtskrivar- och sånginriktade Little Queen (1977), Jefferson Airplane eller varför inte The Doors.

Att värmlänningarna är att räkna med visade skivdebuten Flowers (2019) med besked och Roots är inget undantag.

På en låtmässigt jämnstark skiva väljer jag att lyfta fram Leaves som är ett skolboksexempel på variation. Ena stunden ljuvt smekande för att plötsligt överraska med ett ettrigt riff som skulle ha passat i något av Black Sabbaths mer psykedeliska låtalster.

Ghost inspirerar värmländsk rock: ”Älskar värmen i retrosound”

Roots är en snäll skiva men utan att vara mesig. Anledningen till det - förutom en handfull riviga gitarrsolon - är Josefinas röstresurser. Titellåten bjuder på ett klös i trakterna av Elin Larsson (Blues Pills) och vips uppstår en skön kontrast till den annars flitigt använda mjuka sången.

Bästa låt: Leaves

Artikeltaggar

ArvikaBlack SabbathChildren of the sünHårdrockMusikNöje/KulturRecension

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.