Ghost inspirerar värmländsk rock: ”Älskar värmen i retrosound”

De första framgångarna fick ett abrupt slut.

Nu har Children of the Sün skapat det nya albumet ”Roots” som visar upp ett band med ett mer personligt och dynamiskt tilltal.

När Arvikabandet Children of the Sün just hade släppt sitt debutalbum "Flowers" 2019 väntade en omfattande turné och världen låg – som det kändes – för deras fötter. Medlemmarna tog sats inför en intensiv period, men så sprack bubblan och kvar blev intet.

Bandet fick gå in i pandemimörkret som så många andra.

När nu ett andra album ligger klart är bandet inte lika spralligt förväntansfulla. I dag är förhoppningarna mer försiktiga. Det har gått några år, de sex medlemmarna och tagit stora kliv både på det personliga planet och som musiker. På "Roots" som släpps i dag visar Children of the Sün upp en mer mångfacetterad bild av bandet. Om det tidigare mest handlat om att förvalta en kärlek till rockmusiken i skarven mellan 60- och 70-tal, har gruppen nu hittat en betydligt mer egen framtoning.

– Första skivan sålde slut, det kändes helt galet med allt intresse, börjar Jacob Hellenrud.

Han spelar gitarr i bandet och skriver de flesta låtarna tillsammans med Josefina Berglund Ekholm som frontar.

– Men så började flera feta gigs att flyttas fram för att sedan helt ställas in. Vi kände att allt togs ifrån oss. Allt föll isär.

– Som tur var kunde vi skriva ny musik, säger Josefina Berglund Ekholm.

– Hela "Roots" är inspelad under pandemin.

För att få ihop material gjorde Children of the Sün en Plura – de åkte till en stuga och isolerade sig från omvärlden för att skriva låtar.

– Vi åkte hela bandet, vi var tvungna att ses för att få det att kännas som Children of the Sün. Allt kändes väldigt covid-anpassat, vi var distanserade från allt och alla.

Jacob berättar:

– Den där tiden i stugan mitt i skogen är det bästa minnet jag har från de senaste åren. Det var magiskt, vi hade så många fina stunder tillsammans.

Han minns speciellt tillverkningen av en av albumets låtar.

– "Eden" heter den. Klockan fyra på morgonen spelade hela bandet charader och jag och Josefina gick till ett annat rum och började skriva på låten. Det låter klyschigt, men den skrev sig själv. En efter en kom de andra medlemmarna in i rummet och tillförde sina instrument.

I en intervju med NWT i samband med albumdebuten pratade Josefina om bandet som så mycket mer än ett band, hon såg det som en familj.

– Så är det fortfarande. Under tiden i stugan lagade vi mat tillsammans, såg på tv. Allt bidrog till att vi hittade varandra. Alltså musikaliskt. Tiden i stugan möjliggjorde hela skivan.

De gjorde demoinspelningar av låtarna, sedan fortsatte de arbetet på Musikhögskolan Ingesund.

– Nu har vi samlat våra influenser och satt samman det till något eget, fortsätter Josefina.

– Musiken drar mer åt både det poppiga och det folkliga hållet. Dynamiken är en annan, vi har utvecklats både var för sig som musiker och tillsammans som band. Jag kan sjunga på ett annat sätt i dag till exempel.

Josefina Berglund Ekholm varvar bandet med att studera klassisk musik Musikhögskolan Ingesund.

– Jag sjunger mycket opera på utbildningen, läser klassisk sång. För mig är det viktigt att inte sortera bort musik utan ta del av en bredd. Många tror att kontrasten mellan att sjunga rock och opera ska vara så stor, men det tycker inte jag alls. De påminner väldigt mycket om varandra. Jag skulle inte ha en så stor rockröst om jag inte sjöng opera. Och vice versa.

Tänker som Adele

På tvärs mot många andra artister och band som verkar i dag är det viktigt för Children of the Sün att skapa ett album, inte förlita sig på singlar eller ep:s.

– Jag älskar att lyssna på ett album från början till slut. Helst på vinyl. Det är det bästa som finns. Se på Adele, hon släppte nyligen ett album och fick Spotity att ta bort grundinställningen som gjorde att låtarna shufflas. Hon hade såklart en tanke bakom låtordningen, på samma sätt som vi har det. Det finns ett helhetstänk, en dynamik.

Det är Josefina Berglund Ekholm som skriver lejonparten av gruppens texter.

– Flera handlar om upp- och nedgångar. För mig är musiken väldigt betydande – att skriva texter är som att skriva dagbok, fast mer metaforiskt och poetiskt.

Pandemin sammanföll med en turbulent tid för henne.

– Årets innan hade jag slutat gymnasiet och funderade väldigt mycket på vad jag skulle göra av mitt liv. En tid av osäkerhet och förvirring. Skulle jag våga satsa fullt ut på musiken? Det kändes så osäkert allting. Och så kom pandemin på det. När jag väl tog beslutet att gå all in med musiken blev jag mer tillfreds. Då kunde jag dö lycklig i vetskapen om att jag gjort allt för att kunna leva som musiker.

De är måna om att berätta att "Roots" inte är någon pandemiskiva som enbart samlar grubbel och tvivel.

– Albumet fångar ljusglimtar också. Inte bara mörker. Flera av låtarna handlar om solen och naturen. Jag som person känner mig mer säker på tillvaron och det speglas i musiken. Här finns låtar om olycklig kärlek också, konstaterar Josefina med ett skratt.

Jacob skjuter in:

– Hela min tillvaro i livet kretsar kring att skapa musik, både för mig och för andra. Och om inte den möjligheten finns, då består ju livet bara av tomhet. Så var känslan under pandemin. Nu är vi på andra sidan av det, så vi vill inte göra musik som bara påminner om den tiden.

Soundet på nya albumet "Roots" beskriver Jacob Hellenrud genom att lista tre influenser: Hozier, Ghost och Rival Sons.

– Tre helt olika akter, men samtidigt tre stora influenser för oss. Vi vill sträva framåt med musiken. Även om vi har ett retrosound i grunden, vill vi utveckla vår musik och komma med nytt. Vi älskar värmen som finns i ett retrosound, samtidigt som vi gillar hur till exempel Ghost låter. Vi försöker att blanda det moderna med en retrokänsla. Där någonstans hittar vi Children of the Sün.

Snart väntar en rad konserter för bandet.

– Nu finns ju hoppet igen, det har börjat komma in rätt så göttiga spelningar. Shit, det ska bli så jävla kul att få komma ut och spela igen.