Säg konstnärskoloni och Arvika och de flesta tänker på den berömda Racken-kolonin – men också i nutid finns en koloni i Arvika, som lockar konstnärer att mötas och skapa.
– Det är en etablerad och samtidigt väldigt öppen plats, säger textilkonstnären Åsa Norman som bytt Stockholm mot byn Brättne.
Kolonin i Arvika är en lokal där konst skapas och även visas. Det är dessutom en förening och en mötesplats för både konstutövare och publik. ”Vi är ett tankerum” lyder en text i lokalen.
– Vi är en kulturförening som har ett konstnärsdrivet galleri, som är en arbetsplats för konstnärer och en mötesplats för samtida konstnärliga uttryck, som även är för musik och skrivande och ljud. Så tror jag man kanske måste jobba när man är på en liten plats. Vi behöver vara allt det. Vi behöver synergieffekten av att mötas och då behöver man någonstans att tänka ihop, säger Helene Karlsson.
Konstnärer möts
Hon är en välkänd konstnär i Arvika och har sin arbetsplats på Kolonin. När NWT hälsar på är även Åsa Norman på plats, textilkonstnären som flyttade från Stockholm till byn Brättne utanför Arvika i somras, och Matilda Nordenström, som bor i Grums, men har en gästplats på Kolonin inför en kommande utställning (vernissage under fredagen, den 18 mars).
Totalt har just nu sju konstnärer sin arbetsplats på Kolonin.
För Åsa Norman har Kolonin haft stor betydelse, för att den gett henne chansen att knyta kontakter när hon kom som ny till bygden.
En öppen plats
– Den har haft jättemycket betydelse för hur det känns att komma in i sammanhang och ha en plats att åka till för att jobba. Sedan allt det organisatoriska och allt det som händer här. Det är en etablerad och samtidigt väldigt öppen plats, säger hon.
Att en konstnär kan lockas från den stora staden till den lilla kan tyckas överraskande, men Åsa Norman vet flera kollegor som också flyttat eller är på väg ut från Stockholm.
Kulturklimatet snärjs åt
– En anledning att lämna Stockholm som konstnär är att kulturklimatet snärjs åt. Ateljépriserna har gått upp enormt mycket, konsthallar läggs ner, det är svårt att verka och speciellt om man har barn och vill bo lite större än i en tvåa. Mentalt tror jag att vi har varit på väg från Stockholm i flera år, så det har inte känts som ett så stort steg, säger hon och tillägger att hon bodde i Dals-Långed ett par år, när hon pluggade på Stenebyskolan.
Hon och familjen trivs i Brättne:
– Det finns stark gemenskap och jättetrevliga grannar. Det har varit förvånansvärt lätt att känna sig hemma.
Kulturtätt län
Genom sin Värmlandsfödda mamma har Åsa Norman vuxit upp med en ljus Värmlandsbild.
– Det finns en kärleksvurm kring Värmland, så jag har en väldigt positiv bild. Jag känner också en hel del personer från Värmland som håller på med konst, så min uppfattning om Värmland och Arvika är att det är ganska kulturtätt!
Den uppfattningen höll för flytten.
– Jag tycker att Värmland är likt Dalarna, för det är hög densitet när det kommer till identitet kring landskapet och kulturen, men inte lika patriotiskt. Jag brukar säga till min syster som bor i Dalarna att det är som en bättre version av Dalarna.
Gästarbetsplatser
På Kolonin finns också möjlighet för konstnärer att hyra plats för kortare perioder.
– Det kan vara någon som behöver en större yta under en vecka eller som vill prova något, eller som vill komma hit och dricka kaffe med oss ett par veckor för att se vad som händer i huvudet då, säger Helene Karlsson.
Matilda Nordenström tycker att gästarbetsplatsen fungerat bra. I vanliga fall jobbar hon hemma hos sig själv i Grums, men trivs med att få träffa kollegor.
Hon växte upp i Grums och flyttade tillbaka för ett år sedan, efter runt 25 år på annan ort. Senaste adressen var Umeå.
Vardagligt material
Hon är utbildad inom fotografi, men jobbar numera mer med skulpturer av ”nära till hands”-material, som pinnar.
– Och nu tänkte jag göra en grej i potatis till den här utställningen. Det kan bli roligt att se vad som händer. Förhoppningen är att den groddar sig och så kan jag sätta den sen, så att den får leva vidare, säger hon och river upp en säck med potäter.
– Jag brukar tänka att jag gör någon typ av vardagskonst, saker som ligger nära vardagen. För mig handlar det om att försöka se det som vi alltid har omkring oss, att man tar vara på det. Det finns alltid saker att se och lägga märke till i det vardagliga.
Utvecklingsprojekt
Matilda Nordenström och Åsa Norman fick kontakt med varandra och Kolonin genom det regionala utvecklingsprojektet Nybygge, som Kolonin driver med stöd av Kulturrådet och Region Värmland. Projektet är inne på sitt första år och inleddes med en konstnärsträff i november i fjol.
Inom ramen för det projektet arrangerar Kolonin även workshops för unga i hela länet i april.
Konstnärskompis
Ytterligare en idé som spirar på Kolonin är ett organiserat erfarenhetsutbyte, i form av ”Konstkompischeckar”. En konstnär som stöter på ett problem eller behöver lära sig något speciellt, typ svetsa eller fotografera målningar, kan höra av sig till Kolonin och bli ”hop-parad” med någon som kan lära ut hur man gör. Hjälpen är gratis; den som lär ut får betalt via Kolonin.
– Konstnärer gör det här hela tiden, men ibland frågar man någon lite för många gånger och får lite dåligt samvete. Det här är en idé att titta på strukturer som finns, men utveckla dem. Jag tror att det leder till en kompetenshöjning, säger Helene Karlsson.
”Den nya kolonin”
Kolonin har under sina sex år mutat in sin plats och funnit sin fria form.
– Vi vill vara en tydlig och stark plattform för samtidskonst och för möjligheten att verka som samtidskonstnär i Värmland och ett nätverk inte bara för Arvika, säger Helene Karlsson.
Till sist, det här med att ni heter just Kolonin?
– När man pratar om Arvika med andra får man ofta höra att ”I Arvika är det så himla mycket konst och kultur”. Ja, det är det ju, men det måste också finnas något som bygger upp det i samtiden. Hur ska man kunna berätta om Arvika som konst- och kulturstad om hundra år, om det inte görs något idag? Jag tycker att man lutat sig tillbaka ganska mycket på det som finns och då är det ju Rackstadskolonin. Vi leker med det, att vi är den nya kolonin, säger Helene Karlsson.