Jens Westin: ”Kommer inte spela mer den här säsongen”

Färjestadsbacken Jens Westins säsong är över. Han kommer inte att spela mer efter hjärnskakningen han åkte på i höstas.

– Nu tar jag dagarna som de kommer och försöker må bra, säger han.

Det är dagen efter Röglematchen och Färjestads spelare har precis gått på isen för att träna inför Timråmatchen. Kort efter att dörren stängts till isen öppnas den igen. Jens Westin, som har varit på en stund innan med målvakterna, kliver av.

Så har det sett ut den här vintern. Han har varit på is då och då, men det har varit tydligt att vägen tillbaka till spel är lång för Jens Westin. Nu är beslutet fattat - säsongen är över för backen.

– Jag kommer inte spela mer den här säsongen. Det är bestämt nu, säger han när vi träffas i spelargången. Jag kör mest på isen nu för att jag tycker att det är kul och jag vill ändå känna att jag är hockeyspelare ibland i alla fall, säger han.

”Gemenskapen”

Det var mot Oskarshamn den 14 oktober som oturen var framme. Jens Westin fick en hjärnskakning och sedan dess har han kämpat för att kunna komma tillbaka till isen. Han har, som vi skrev i inledningen av texten, för det mesta varit med på isen kort innan spelarna kör igång med den ”ordinarie” träningen, han är på plats och ser hemmamatcherna från läktaren och är med i omklädningsrummet efter matcherna.

– Jag är här varje dag, jag tycker att det är skönt att ha rutiner. Kliva upp och komma hit och göra något. Jag mår bättre när jag får träna och hålla igång. Jag är ändå med killarna i laget på morgnarna och förmiddagarna, jag får vara med i gemenskapen.

Beslutet att stänga ner hoppet om säsongen kom för en tid sedan.

– Jag känner att det är ganska skönt att bestämt det så att jag slipper stressa, även om det såklart är tråkigt. Det är en lång väg tillbaka för mig för att kunna spela. Jag mår helt okej men jag är långt ifrån att spela och så har det varit ett par månader nu. Det känns inte troligt att det kommer hända något den här veckan och snart är det slutspel. Jag har inte varit med sedan oktober så det är ju inte bara att hoppa in heller.

Hur mår du?

– Det går upp och ned. Vissa veckor kan det vara bra. Eller bra... Jag funkar. Sen senaste veckan har det varit lite sämre, lite mer huvudvärk. Jag mår ganska bra på morgnar och förmiddagar. Träning med pulshöjande aktivitet mår jag bra av, men det kommer på eftermiddagarna när jag kommer ner i varv. Då känner jag huvudvärk och blir hjärntrött. Jag känner att jag behöver vila. Jag mår bättre då och så har det varit hela tiden. Det är ingen skillnad mot december och då är det bättre att ställa in, när det inte händer så mycket.

Har du en förhoppning att kunna spela igen?

– Ja, jag har en förhoppning och det har jag haft hela tiden. Ju längre tiden går och det är samma status så har jag varit rädd för att inte kunna spela mer. Jag har känt det den senaste månaden, att det händer inte så mycket. Jag kan inte må så här hur länge som helst heller, men jag har fortfarande en förhoppning. Jag ger det tid än så länge.

När beslutet fattades om att stänga ned säsongen släppte något.

– Ja, det har varit skönt. Den inre stressen har släppt. Sedan oktober har hoppet tänts och släckts varje vecka. Nu känner jag att det inte är hållbart att känna så, man mår inte så bra av det. Man går liksom och känner efter hela tiden. Nu tar jag dagarna som de kommer och försöker må bra.

Hur funkar livet utanför hockeyn?

– Det har jag lite problem med. Det sociala med mycket människor, vara social så. Går jag och handlar med mycket intryck omkring mig, nej det har jag problem med. Det är bättre nu men jag väljer mina tillfällen. Är jag här (i hallen, red anm) och sen håller igång hela dagen när jag kommer hem, det funkar inte. Ibland åker sambon och handlar och fixar och ibland åker jag. Hon ser direkt hur jag mår och säger till mig att gå och vila.

Jens Westin kommer att fortsätta komma till Löfbergs Arena varje dag, träna och träffa sitt lag. Hoppet är, som sagt, inte ute om en fortsatt karriär.

– Jag tränar för att må bra och förhoppningsvis kunna spela nästa säsong. Det är det jag hoppas i alla fall. Jag har många år kvar som hockeyspelare – det känner jag. Det är det här man älskar. Det är tufft, men jag ger inte upp än.