Återgå till artskyddet innan fågeldirektivet

Debatt
PUBLICERAD:
Skogsindustrin exporterar sågade trävaror, massa och papper för omkring 145 miljarder kronor per år, skriver Kari Andersson och Viveka Beckeman.
Foto: ULF PALM / TT
Förhoppningsvis får förnuftets röst råda. Regeringen har makt att ändra förordningen och undvika att försätta hela skogsnäringen i kris, skriver Kari Andersson och Viveka Beckeman.

Ett skogsland som Sverige kan inte ha lagstiftning som omöjliggör ett meningsfullt skogsbruk under fyra månader och allvarligt försvårar det resten av året. Ändå är det konsekvensen av den svenska överimplementeringen av EU:s fågel- och livsmiljödirektiv i artskyddsförordningen. Regeringen, som har makten att ändra förordningen, måste omedelbart ta sitt ansvar och undvika att försätta den svenska skogsnäringen i kris.

Den tolkning av artskyddsförordningen som Skogsstyrelsen nyligen presenterade innebär ett skydd för varje enskild fågel istället för ett skydd på artnivå. Det senare är det som direktiven kräver. Blotta förekomsten av vanliga arter kan nu hindra en avverkning. Normala skogsskötselåtgärder kommer inte att vara möjliga under häckningsperioden.

Skogsstyrelsens generaldirektör, Herman Sundqvist, inser (SvD debatt 17/2) problemen som den nya striktare tolkningen skapar, för både skogsbruket och förtroendet för naturvården. Det är orimligt att ta hänsyn till varenda fågel, något som inta kan ha varit lagstiftarens mening, anser generaldirektören.

Vi instämmer. Det är inte rimligt att stoppa skogsbruket fyra månader under häckningssäsongen. Det skulle kosta enbart skogsnäringen upp till sex miljarder kronor per år, enligt en studie som skogsnäringens forskningsinstitut Skogforsk, utfört åt Skogsindustrierna. Den totala samhällsekonomiska kostnaden av förlorade jobb och investeringar är betydligt högre.

Skogsindustrin exporterar sågade trävaror, massa och papper för omkring 145 miljarder kronor per år. Det är ingen överdrift att Sveriges handelsbalans skulle vända till ett underskott om virkesflödet upphör en tredjedel av året och försvåras betydligt under resten av året. Över 300 000 skogsägare och långt fler än 100 000 personer som jobbar inom skogsnäringen riskerar att bli direkt drabbade.

Här i Värmland står skogsnäringen idag för tio procent av regionens förädlingsvärde och sysselsätter sju procent av befolkningen. Dessa människor står i sin tur för sju procent av skatteintäkterna till kommuner och region. Intäkter som till exempel räcker till att bekosta 2400 tjänster inom vård, skola och omsorg.

Förhoppningsvis får förnuftets röst råda. Regeringen har makt att ändra förordningen och undvika att försätta hela skogsnäringen – och stora delar av Sverige – i kris.

● Ta bort den svenska överimplementeringen och låt reglerna följa ordalydelsen i fågeldirektivet. Istället för att ge ett skydd för fåglar på artnivå innebär artskyddsförordningen ett skydd för fåglar baserat på förekomst av enstaka individer.

● Klargör att de nationella fridlysningsbestämmelserna inte gäller pågående markanvändning och återställ reglerna som de var innan direktiven implementerades. En orkidé på en äng ska inte hindra skörd.

● Ge markägare en tydlig rätt till ersättning för intrång när pågående markanvändning avsevärt försvåras. Idag måste markägare själva stämma staten för att ta vara på sin rätt. Vilket gör det dyr och komplicerat för familjeskogsbruket att ta vara på sin rätt.

Att den nuvarande lydelsen av artskyddsförordningen leder till orimliga och oacceptabla konsekvenser bör vara tydligt för alla. Förordningen måste ändras så snart som möjligt. Med våren i raskt antågande hoppas vi att regeringen prioriterar en rimlig artskyddsförordning, innan skogsnäringen och landsbygden orsakas verklig skada.

Kari Andersson

Vd, Hilmer Andersson

Viveka Beckeman

Vd, Skogsindustrierna

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.