Jonas Liveröd släpper loss märkliga drömmar och makalösa manicker i Kristinehamn

Märkliga drömmar och makalösa manicker flyttar in på konstmuseet, när Kristinehamnssonen Jonas Liveröd återvänder till hemstaden för att curera en utställning med fyra konstnärskap, som spänner över 170 år.

Då ryms både strama träfigurer och robotar med mänskliga drag och det blir både lite läskigt och väldigt roligt.

– Humor är underskattat i konsten, hävdar han.

”Jag hade den märkligaste dröm.” Så heter utställningen som har vernissage på Kristinehamns konstmuseum på lördag, den 12 mars, och nog ger de fyra konstnärskap som visas upp associationer till drömmarnas värld.

– Jag ska inte vara anspråksfull och säga att folk kliver in i en stor dröm, men det finns ett drömskt tillstånd här, säger Jonas Liveröd. Jag är intresserat av tillståndet som är lite halvvaket och halvdrömskt. Som när man ligger i en hängmatta och nästan slumrar till och insidan och utsidan av huvudet flyter ihop.

Ett bord kliver omkring

Redan i ingången till utställningshallen möts man av Tobias Bradfords skulpturrobot med mänskliga drag. Den rör automatiskt på händer, ansikte och till och med ögongloberna.

Detta visar sig vara en av flera makalösa manicker han bidrar med på utställningen: längre bort kliver ett bord omkring(!) på egen hand och en Dali-artad orkester startar på ett kick när någon närmar sig scenen.

Ibland är det lite läskigt, men också mycket, mycket roligt.

– Måttet av humor, som jag tycker är en viktig ingrediens som är lite underskattad i konst ibland, finns ju hos de fyra som vi har här, säger Jonas Liveröd. Det finns ett missförstånd, att om det är roligt så är det dumt eller platt. Jag uppfattar humor som djupt intelligent. I konstvärlden finns en rädsla för att vara rolig, för att man tror att man kommer att uppfattas som ytlig eller fjantig. Det här är inte slå sig på knäna-roligt, men har en annan sorts humor som är subtilare.

Norrländskt drömsex

Det drömska inslaget fortsätter i Oskar Nilssons målningar med skirt ljus och ett innehåll som omfattar alltifrån drömsex till spöken.

Lisa Lundgrens målningar har en stillhet som berör och Johan August Gustafssons träskulpturer liknar ingen annans. Han var den öländske bonden, född 1852, som blev skulptören J.A.G. Med utgångspunkt från timmer och vrakdelar som han bärgade ur havet skapade han strama träpersonligheter.

– De är starka, egensinniga, en helt egen vision. Jag är väldigt svag för folkkonst generellt och speciellt den som inte kompromissar så mycket, säger Jonas Liveröd, som fått låna 17 skulpturer från J.A.G.-museet på Öland.

– Det är en av de första gångerna som hans skulpturer är ute och åker på det här sättet.

”Rätt skönt spann”

Kvartetten som den värmländska publiken får möta genom Jonas Liveröds försorg har olika uttryck, men ändå mycket gemensamt.

– Konstnärernas födelsedatum sträcker sig från 1852 fram till 1992, vilket är ett rätt skönt spann. De här är gjorda med 120 års mellanrum, men det känns mer som att de kunnat sitta i rummen bredvid varandra och pratat med varandra, säger han och visar på en klunga J.A.G.-gestalter och Lisa Lundgrens måleri.

Med tanke på det som hände med en skulptur på förra utställningen här, hur ska ni freda konsten som visas nu; den är ju otroligt selfie- och pill-inbjudande?

– Ja, verkligen. Det har så klart varit uppe för samtal i många vändor. Man måste också få vara nära konsten, så det är verkligen ett vågspel, säger han och hoppas ”på ett vänligt vis” kunna göra besökarna uppmärksamma på vikten av att inte gå för nära.

Genom fiaskon och triumfer

Jonas Liveröd funderade inte länge när han fick frågan om att göra en utställning i sin uppväxtstad, på museet där han varit stipendiat, ställt ut, guidat med mera.

Vad betyder Kristinehamns konstmuseum för dig?

– Det betyder massa olika saker. Det har följt mig i hela mitt konstnärskap och jag har sett det både genom goda tider och svåra tider, genom fiaskon och triumfer, genom bråk och föreningar. Jag har sett stipendiater komma och gå och bli mer kända än jag är och jag har sett jättebra utställningar. Jag tycker jättemycket om de här rummen!

Visar inte sitt eget

Hans egen konst flyttar inte in på museet den här gången. Den som vill se hans konst i Värmland får tåla sig till sommaren då han ställer ut på Alma Löv. I november väntar en utställning på Värmlands museum.

– Men känslan när jag skriver en text som jag tycker blir väldigt bra, eller när jag gör ett konstverk jag tycker bli väldigt bra, eller när jag sätter ihop det här – den är rätt lik. Min grej blir sammansättningen och jag går ju och myser nu och känner kolla, vad jag gjorde för nånting med det här.