Samtidigt som vi har krig i Europa uttalar sig statsministern på ett sätt som gör att hon ger Ryssland vetorätt över våra säkerhetspolitiska vägval. Regeringen säger också att vi skall rusta upp kraftigt, men vägrar att ge några konkreta besked om när. Allt detta är i sig ett säkerhetshot mot Sverige.
Att Socialdemokraterna fortfarande säger nej till ett svenskt Nato-medlemskap, ja att ens diskutera frågan, är särskilt anmärkningsvärt efter Rysslands angrepp mot Ukraina. Men att ovanpå det säga att en svensk Nato-ansökan skulle destabilisera läget i vår del av Europa, som statsminister Magdalena Andersson (S) gjorde häromdagen, var monumentalt ansvarslöst.
Det var ett uttalade som snabbt gav eko i världspressen, mycket på grund av att det också låter som ett eko av Vladimir Putin. För det är precis detta som Ryssland hävdat i flera år, och med förtäckta, och numera också direkta, hot riktade mot Sverige och andra grannländer. Magdalena Andersson har här gett Putin vetorätt över vårt säkerhetspolitiska vägval.
Med detta famösa uttalande har Andersson bundit upp inte bara Sverige utan också Finland, där man är måttligt roade över den svenska statsministerns tilltag. För implicit så innebär det att hon också underkänner Finlands vägval, om de skulle vilja ansluta sig till Nato. För det borde ju då också vara "destabiliserande".
Charly Salonius-Pasternak, som är forskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, säger till Hufvudstadsbladet (9/3) att resonemanget "tillämpar den ryska inramningen och ger Ryssland beslutanderätt" och att "i Finland låter man bli att formulera sig som Andersson gjorde, eftersom det skulle begränsa vårt manöverutrymme". Och precis så är det.
Han säger vidare att det är problematiskt dels för att Sverige vill låsa den finska positionen, och dels att Sverige signalerar att vi inte är beredda att stödja Finland, trots det nära säkerhets- och försvarspolitiska samarbete vi har. Även om Finland är på väg att svänga i Nato-frågan är det därför inte så konstigt att försvarsministern Antti Kaikkonen efter Anderssons uttalande säger att det inte är rätt läge att gå med i Nato nu. Men nog gnisslar man tänderna i Helsingfors.
Oppositionen fortsätter att driva regeringen framför sig. På en pressträff med försvarsminister Peter Hultqvist och finansminister Mikael Damberg sade statsministern att Sverige skall satsa 2 procent av BNP på försvaret. I dag lägger vi 1,26 procent och enligt tidigare beslut skulle vi nå 1,7 procent 2025. Det kan tyckas som en helomvändning men sin ovana trogen vägrade man ange någon tidplan mer än "vad som är praktiskt möjligt". Således en omvändelse under galgen med förbehåll.
Damberg luftade också tanken på en "beredskapsskatt" för att finansiera det hela. Men nya skattepålagor är vad svenska folket minst behöver. Det går att prioritera i statens utgifter, sänka överskottsmålet eller minska betalningarna på statsskulden, som ändå är låg. Kunde vi lägga hundratals miljarder under pandemin så borde vi kunna lägga minst 30 miljarder kronor årligen på en rejäl och snabb upprustning.
Denna vankelmodighet och senfärdighet, parad med Socialdemokraternas egna interna låsningar om Nato, sätter Sverige i ett betydligt mer prekärt läge än vad det borde vara. Det är om något destabiliserande. Den socialdemokratiska regeringen är helt enkelt inte mogen uppgiften när vi går in i det värsta säkerhetsläget sedan andra världskriget.