Rent militärt har kriget i Ukraina mestadels kört fast för den ryska angriparen. Men det innebär tyvärr inte att det snart tar slut. Istället tar Ryssland till den beprövade taktiken med urskillningslös terrorbombning av civila.
Det står fullkomligt klart att invasionen inte alls gått som Putinregimen tänkt sig. De hade tänkt sig ett snabbt kuppartat anfall mot den ukrainska statsledningen som skulle ställa landet inför fullbordat faktum. Något större motstånd hade de heller inte räknat med utan trodde att de ukrainska styrkorna skulle kapitulera, varpå ryssarna skulle kunna installera en sorts lydregering.
När det inte gick som planerat, och redan inledningsvis bet de modiga ukrainska försvararna ifrån sig genom att bland annat förhindra att ryska luftlandsättningsförband intog flygplatsen i Hostomel. Eftersom kunde Ryssland sedan inte kunde flyga in förstärkningar, hade de inte mycket annat val än att sätta i de stora arméer som i månader grupperats runt Ukrainas gränser.
Och där har de kört fast. Nordväst om huvudstaden Kiev finns sedan flera dagar vad som måste betecknas som världens största trafikstockning. En drygt 60 kilometer lång konvoj som fått slut på bränsle, mat och andra förnödenheter och som de senaste dagarna utsatts för flera angrepp av ukrainska styrkor som genom kringgående rörelser skurit av den på ett antal platser.
Förutom Cherson i södra Ukraina har ännu ingen större stad intagits av Ryssland. Hamnstaden Mariupol vid Azovska sjön håller ännu ut men är helt avskuren och det civila lidandet är stort med brist på el, vatten, mat och mediciner. De försök till eld upphör som gjorts för att kunna evakuera folk har varit en rysk bluff av typen "ni upphör, vi ger eld". Staden Charkiv har utsatts för omfattande terrorbombningar, men en ukrainsk motoffensiv skall ha drivit bort ryska förband ända tillbaka till gränsen.
Endast i södra Ukraina har det gått relativt bra för de ryska styrkorna, men där är landskapet mer flackt och glesbefolkat. Det finns med andra ord färre samhällen där det går att bjuda motstånd. Målet är att knyta samman hela Svartahavsområdet från Donetsk till Odessa och Transnistrien. Men ryssarna har inte lyckats ta den viktiga staden Mykolajiv på vägen. Däremot besköt de det stora kärnkraftverket i Zaporizjzja, som de sedan också intog.
Då Ryssland har brist på precisionsstyrda vapen har man fått övergå till mer "dumma" bomber och klustervapen, och som man nu vräker ner över befolkade områden och städer. Men hur mycket döda och skadade civila det än blir så uppnår man inget militärt med det. Brutaliteten ökar snarare den ukrainska motståndsviljan.
Rapporterna kommer i strid ström om dåligt utrustade ryska förband som kört fast och som sedan försatts ur stridbart skick. Dåligt underhåll, svårigheter med sambandet, brist på allt, och därtill en låg stridsmoral från ofta dåligt tränade soldater gör att slagkraften minskat drastiskt på arméförbanden. På krigets elfte dag är de ryska förlusterna uppe i mer än 11 000 man. Det skall jämföras med de 15 000 döda under de tio år som Sovjetunionen krigade i Afghanistan.
Samtidigt blir Ryssland allt mer isolerat, men det biter tyvärr knappast på Putin. Kriget riskerar att bli än blodigare. Men vad som än händer har Ryssland förlorat och är dessutom förlorat.