På fem månader har Niclas Rudolfsson, 32, tappat 35 kilo.
– Jag flåsade när jag gått från parkeringen.
Nu har han sprungit milen utan att stanna.
– Jag är en mycket gladare person i dag.
Han berättar om en person som skickade dottern att hämta grejer i köket för att han inte orkade lyfta sig ur soffan. En person som var var ständigt trött och ganska håglös.
– Jag ser i blicken på gamla bilder att jag inte mådde bra, säger Niclas.
Den personen är inte den samma som den Niclas som sitter i soffan framför oss. Vårljuset fyller vardagsrummet i lägenheten på Våxnäs i Karlstad.
Desirée Frykstedt, 27, har sett sin sambo förändras radikalt under vintern.
– Humöret är mycket bättre. Han blir gladare för varje dag.
Niclas jobbar som CLT-operatör på Gruvöns bruk. För ett år sedan fick han veta att han förväntades börja jobba nattskift.
– Jag tänkte att "nu kommer det att barka iväg med vikten. Jag måste göra något”.
Niclas trodde att nattarbetet skulle göra att han började äta ännu sämre än han redan gjorde.
– Jag var så trött på mig själv.
För trött för att leka
I höstas var sonen Colin nyfödd, dottern Wilja var nio år och Niclas orkade inte leka.
Till sist bestämde han sig för att att ta tag i sitt mående och sina 127 kilo.
– Jag har aldrig brytt mig utan ätit det som var gott och gärna tagit en extra portion, säger Niclas Rudolfsson.
Livet under pandemin blev stillasittande och myskvällar ersatte aktiviteter.
Under åren har Niclas Rudolfsson försökt träna för att gå ner i vikt.
– Jag har köpt kort, men det har varit så jobbigt att gå in där med alla vältränade människor. Självförtroendet har inte varit på topp direkt.
I höstas hade han nått punkten där han verkligen bestämt sig.
– Jag var så trött på mitt gamla liv. Jag vet att jag inte kan slarva för då är jag där igen.
Låter enkelt
Det låter så enkelt. Som att det bara är att bestämma sig och så sitter man där betydligt tunnare och starkare efter bara fem månader.
Det har förstås varit kämpigt många gånger, men Niclas återkommer ständigt till att uppsidorna har varit fler än han förväntat sig.
– Jag trodde man tränade för att man var tvungen, inte att det skulle vara roligt.
– Första träningspasset orkade jag inte göra en enda sit-up. Jag kom inte upp. Vi var i Mariebergsskogen och skulle springa i trappor. Jag trodde jag skulle dö, säger Niclas.
Sprang en mil
För ett par veckor sedan sprang han en mil utan att stanna en enda gång.
– Det var helt fantastiskt.
För att få hjälp med förändringen vände sig Niclas till Fysall. Där har han fått träningsgemenskap, stöttning och ett kostschema.
– Jag hade aldrig klarat det på egen hand. Det är verkligen ett råd jag kan ge till andra som vill igång: ”Ta hjälp.”
Stor förändring
I stället för nödpizza planerar nu familjen måltiderna och mäter maten för att se hur stor en portion verkligen är.
– Det har inte varit någon bantningskur, det är bara sundare mat som man blir mätt på.
Desirée som är föräldraledig har sedan ett par månader hängt på och börjat träna själv.
– Vi hade ganska lika inställning från början. Jag har heller aldrig tränat. Typ ”när vi ser en joggare som ser glad ut, då ska vi börja träna”, säger hon.
Niclas är nu nere i sin målvikt.
– Jag kommer aldrig att sluta träna. Nu ska jag bygga upp lite muskler.
När han börjar vackla och längtar efter en nygräddad pizza tänker han på vad det kostar.
– Det var ju precis det som satte mig i den här situationen. När du äter fel grejer är du glad bara precis när man äter, efteråt mår du dåligt, säger Niclas.
I början fanns det tillfällen när han gick upp på natten för att känna lukten av pasta med baconsås som resten av familjen ätit till middag.
– Men sen drack jag vatten och gick och la mig igen.
Kär i grannen
På väggen sitter en poster med texten ”It all started with a swipe”.
– Vi träffades för fyra år sen. Vi kollade båda på Tinder och jag fick se Desirées profil och skrev att ”jag tycker jag känner igen dig”, säger Niclas.
Sedan började de chatta och det visade sig att de bodde grannar.
– Vi hade så mycket gemensamt att det stämde direkt.
– Jag kom hit på tacokväll med Niclas och hans dotter och sen gick jag aldrig hem igen, säger Desirée.
Nu har de en sak till gemensamt – träning och matlagning.
– Vi ser det som en investering i oss själva.