Hon är Oscarsnominerad, har toppat listan över de mest streamade kvinnliga artisterna och hon har frontat Sven-Ingvars.
NWT möter Molly Sandén inför konserten i Löfbergs arena för att prata om den spretiga karriären, somrarna i Värmland, panikångesten och vinnarskallen som gett henne drivet.
– Det är verkligen en drömturné, börjar Molly Sandén och rättar sig snabbt:
– Fast det är nästan för stort för att jag ens ska ha kunnat drömma om det. För mig känns det fantastiskt och så himla lyxigt att få ta så mycket plats.
När NWT når henne har hon just bytt ett soligt Los Angeles mot ett frostigt Stockholm. Nu väntar en arenaturné som kommer till Karlstad och Löfbergs arena den 12 mars.
– Jag har längtat efter att få leva ut min musik på stora scener. Egentligen har jag förberett mig hela livet för att kunna göra det här. Jag började uppträda på köpcentrum mellan chipsen och läsken och sjöng för tre förbipasserande tanter, jag har gjort alla misstag, alla goofar man kan. Så nu står jag här. Redo. Jag kan ta mig an arenorna och bara njuta av det.
Om hennes tidigare turnéer besökt klubbar och konserthus, är arenashowerna en storlek större. Molly Sandéns musik vilar ofta mot de stora känslorna, de yviga gesterna vilket skapar bra förutsättningar för att nå ut till arenans alla sittplatser.
– Utmaningen blir att göra det stort och maffigt och samtidigt inte förlora närheten, intimiteten som har varit så viktig för mig. Speciellt i den musik jag gjort på svenska. Jag vill kunna titta publiken i ögonen, vi måste kunna ha ett utbyte – gå in i konsertbubblan tillsammans.
Systrarna en trygg hamn
Hon beskriver sin konsert som spretig. Och med tanke på hennes brokiga karriär är det logiskt menar hon, att det speglas i musiken. Molly Sandén har körat bakom Kent och Markoolio, vunnit den svenska uttagningen till Junior Eurovision Song Contest och tävlat i "Let's Dance". Melodifestivalen har hon medverkat i flera gånger och hon har tolkat poeten Edith Södergran i SVT. 2018 var hon den mest streamade svenska, kvinnliga artisten och hon har tilldelats flera Grammisar. Så visst spretar det.
– Jag omfamnar det. Jag är en spretig, komplex person. Med hela känslospannet. Nu ska jag för en gångs skull bjuda på hela resan, ta med allt utan att hålla tillbaka.
Under karriären har hennes systrar Frida och Mimmi – som också är artister – varit ett stort stöd. Systerskapet har varit viktigt i en musikbransch som kan vara kall, ständigt bedömande och tuff.
– Det har varit ovärderligt. För min överlevnad. Jag vill inte låta överdramatisk, men det har funnits stunder då jag legat helt apatisk i sängen och inte velat gå upp igen. Då har mina systrar funnits där och fångat upp mig och varit de enda personer under alla år som jag har kunnat vara helt mig själv med. Jag har växt upp i rampljuset och har varit en person som velat passa in och vara alla till lags.
Hon vilar en stund på orden för att hitta rätt formulering.
– Jag har alltid haft många människor runt om mig att pleasa – från mormors kompisar till de tuffa tjejerna i klassen till killen jag var kär i och skivbolagsgubbarna. Jag har alltid få iklä mig en massa olika roller. Plus då alla påtryckningar från sociala medier och pressen. Mina systrar har varit min trygga hamn. Där jag alltid är accepterad som jag är.
Det här med att alltid vilja vara till lags, har du bättre verktyg i dag för att hantera det?
– Gud ja. Mycket. Jag har verkligen jobbat med den grejen och gör det fortfarande. Det är en pågående process, jag får påminna mig själv om att sänka axlarna. Det är ok att ha en dålig dag. Det är ok att inte alla älskar mig.
Har det varit en dyrköpt insikt?
– Absolut. Jag har lagt läskigt mycket tid på att må dåligt över vad andra tycker och tänker om mig. Så mycket ångest. Det har hänt att jag har tappat matkassen på Ica och det har fått mig att helt brista. Panikångest! Den ständiga pressen jag sätter på mig själv, känslan av att vara uttittad. Det har varit perioder då det där bara fortsatt utan paus. Under pandemin har jag faktiskt lättare kunnat hitta pauser och se livet mer på distans. Se de sakerna i livet som är viktiga, hitta platser där jag kan bara vara, utan att känna mig så självmedveten hela tiden.
Utan den ständiga påpassningen från till exempel sociala medier?
– Ja, det är så ytligt och märkligt att man ska lägga ut saker för att få andras bekräftelse hela tiden. Inte ens för mig, som har ganska många följare som skriver jättesnälla saker, räcker det för att fylla det ångestfyllda tomrummet i mig. Det är en ihålig bekräftelse. Det är ingenting jag kan använda när jag sitter på golvet på Ica med panikångest. Jag tror att vi påverkas mycket mer än vi egentligen fattar av den där jakten på bekräftelse. Det är läskigt.
– Men det finns en annan sida av det. Det kan vara ett bra forum för mig att prata med fans där jag kan äga min egen berättelse. Skrivs det falska saker om mig, har jag en plattform där jag kan säga sanningen.
Saker som engagerar dig antar jag även hittar in i din musik?
– Verkligen. Allt finns med där om man lyssnar. Låten "Sand" sammanfattar mycket för mig – alla verkar veta vem jag är, alla gånger jag gör fel. Typ. Det kan nog många relatera till. Jag vill inte vara den där låtsas-perfekta personen som man ska visa upp genom att lägga ut bilder.
”Fick jag höra att jag var tvungen att gå ner 20 kilo för att ha en chans. Då var jag 21 och det var innan metoo.”
Redan tidigt i din karriär sjöng du ofta i tävlingssammanhang, hur tror du det har påverkat dig som artist?
– För mig var det en bra språngbräda in i branschen. Jag har alltid varit tävlingsinriktad, speciellt när det gäller sport. Som liten hade jag bara killkompisar och alla mina aktiviteter rörde någon form av sport. Jag var inte speciellt bra, men jag hade en vinnarskalle – "Jag ska fan visa dom". Jag hade ett driv, en vilja att hävda mig. Vilket säkert bottnar i att jag inte kände mig godkänd av tjejerna i klassen. Jag var aldrig tillräcklig i deras ögon, så jag fick söka acceptans på andra sätt. Och det har nog fortsatt – jag vill bevisa mig, visa att jag kan, vill få vara med. Sorgligt såklart, men i mitt fall är jag ändå tacksam för den resan. I dag kan jag känna mig klar med tävlandet.
FAKTA:
Molly Sandén
Molly My Marianne Sandén är född 1992 i Stockholm.
Familj: Pojkvän
Diskografi: Samma himmel (2009), Unchained (2012), Större (2018), Det bästa kanske inte hänt än(2019) och Dom ska veta (2021).
Har samarbetat med bland andra Kent, Måns Zelmerlöw, Victor Leksell, Newkid och Daniela Rathana.
Har bland annat medverkat i Let's dance, Melodifestivalen, Allsång på skansen, Musikhjälpen och Helt lyriskt. Gett svensk röst till filmer som High School Musical, Trassel och Röjar-Ralf kraschar internet.
Sjunger under namnet My Marianne i filmen "Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga" tillsammans med Will Farrell.
Aktuell: Kommer till Karlstad och Löfbergs arena den 12 mars.
"Livet tar omvägar”
Under namnet My Marianne sjunger Molly Sandén flera av låtarna på soundtracket till Netflixfilmen "Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga". Hon ger röst åt de låtar som skådespelaren Rachel McAdams gör i duett med Will Farrell. Bland låtarna finns "Husavik" som kammade hem en Oscarsnominering för Best original song.
– Vilken slump! Jag har bott i L.A. och jobbat stenhårt för att få sjunga de där powerballaderna utan att få ett break. Några år senare går jag osminkad till en studio – i träningskläder direkt från gymmet – är hes och spelar in den där låten och så är det den som blir det största jag gjort hittills. Det är spännande hur livet tar omvägar. Powerballad-kvinnan i mig fick revansch!
Hon ler brett och minns de gånger hennes powerballader inte nått ända fram i Melodifestivalen. Nu sitter hon i en annan position. Uppmärksamheten runt Netflixfilmen har öppnat dörrar för henne i USA. Bland annat har hon inlett samarbeten med låtskrivare, bland andra legendariska Diane Warren som tilldelades Polarpriset 2020, för att skriva musik på engelska igen.
– Det är en helt annan grej nu. Förra gången jag satsade på L.A. fick jag höra att jag var tvungen att gå ner 20 kilo för att ha en chans. Då var jag 21 och det var innan metoo. Nu jobbar jag där på helt andra villkor och kan ge ett fuck you till de där förlegade tankesätten.
”Gillar Satan i gatan och Solsidan”
Lyssnar på:
– Dolores Forever "Party in my Mind". En otroligt härlig billåt. Låten har samma känsla som filmer kan ha i slutscenen när allting blir bra igen.
Tittar på:
– "Solsidan" är en favorit. De är duktiga på att göra roliga roliga människoporträtt. Och skapa pinsamma situationer som man kan känna igen sig i även om de är sjukt överdrivna.
Läser:
– "Beautiful World, Where Are You" av Sally Rooney. Det handlar om vänskap och kärlek. Sökandet efter lycka.
Bästa albumet alla kategorier:
– "Satan i gatan" av Veronica Maggio. Albumet kapslar in mina tonår och påverkat mig och min musik mer än vad jag fattar. Den har hela spannet av känslor som jag är svag för - här finns låtar där man står med händerna i luften och dansar men samtidigt har gråten i halsen. Djupet och deppigheten men också glittret och hoppet om framtiden – allt i ett.
Ofta i Värmland
I den senaste säsongen av "På spåret" fick Molly Sandén fronta Sven-Ingvars, som var ett av husbanden, med The Weeknds låt "Save Your Tears". Värmland ligger henne nära, hon är ofta här för att besöka släkt och vänner.
– Min pappa och hans tjej Kicki bor i Kristinehamn. Och farfar och farmor också. Jag är ofta där, inte minst på sommaren. Min bonusmamma Kicki är basketspelare och har spelat i Arvika och Karlstad, så vi går på många sportevenemang tillsammans.
Oavsett om det handlar om att sjunga med Sven-Ingvars, skriva låtar med legendariska låtskrivare eller producera personliga låtar på svenska så är nya sammanhang och utmaningar en nödvändighet för henne som artist.
– Där har du återigen min spretighet. Många saker är kul. Jag tar inspiration från allt jag upplever och skulle bli olycklig om jag bara fick välja en grej.
Karlstadsaktuella Miriam Bryant: "Många kan identifiera sig med det destruktiva"