Direkt från Europaparlamentet
För många av oss svenskar som är eller har föräldrar som är utrikesfödda har krig och förtryck alltid varit nära, men långt borta. Ur sikte, men nära nog, skriver Evin Incir.
Min mormors berättelser om turkiska soldaters skott som missade och flög ovanför huvudet på henne i den kurdiska staden Lice 1993 sitter djupt inpräntade i mitt minne. Hennes verklighet är nu folket i Ukrainas verklighet. Angriparen heter Ryssland istället för Turkiet. Det gör ont i både själ och hjärta att föreställa sig det som oskyldiga – barn, kvinnor och män – just nu går igenom.
Många av oss här hemma i Sverige, EU och globalt ifrågasatte ända in i det sista trovärdigheten i Putins hot. Jag minns orden från en av mina parlamentskollegor ett par dagar innan kriget bröt ut; ”Risken för att Putins hot förvandlas till handling må vara liten, men för att kunna avvärja ett fullskaligt krig måste vi förstå vad han är ute efter”. Sju dagar efter att barbariet förkroppsligades genom invasionen av Ukraina är det fortfarande inte många som verkar ha förstått hur och varför det mänskliga lidandet även tagit sig in på vår kontinent. Kanske är det så enkelt som att Putin kände att han kunde.
För många av oss svenskar som är eller har föräldrar som är utrikesfödda har krig och förtryck alltid varit nära, men långt borta. Ur sikte, men nära nog. Vår blotta närvaro i vår del av världen vittnar om en orolig omvärld. När missilerna nu riktas mot oskyldiga i vårt närområde vaknar vi alla varje morgon upp med en klump i magen. Tanken var att kriget i vår del av världen skulle förpassas till historien och freden vara en del av vår samtid för att friheten skulle vara möjlig i allas framtid.
Så enkelt är det dock inte när alla ”små Putins” fått agera fritt i olika delar av världen utan fullskaliga sanktioner – Erdogan i Turkiet, Bashar al-Assad i Syrien och Duterte på Filippinerna. Till och med i vår Europeiska union har vi länder som nedmonterar demokratin och attackerar kvinnors rätt till vår kropp, hbtqi-personers mänskliga rättigheter och oliktänkandes möjligheter att verka fritt.
För två veckor sedan, först ett år efter att vi antog beslutet om att kunna strypa det ekonomiska stödet till skurkregeringar i vår union, kom EU-domstolen med sitt beslut om att avvisa Ungern och Polens klagan om att det skulle vara i strid med unionsrätten.
Visst hänger det som sker i en annan del av världen ihop med utvecklingen här hemma i Europa. Alla de nationalister och högerextremister som vägrat ta ansvar och även i Europaparlamentet konstant röstat emot försvaret av våra grundläggande fri- och rättigheter, i både andra delar av vår union och värld, med argument som ”Det som pågår är en nationell angelägenhet och vi bör därför inte lägga oss i”, försöker nu låtsas som att de velat något annat.
Jag är stolt över Sveriges och EU:s globala ledarskap som nu innebär att man agerar med full kraft mot Putins barbari. För priset för vår tystnad och likgiltighet kan kosta oss både vår gemensamma fred och säkerhet och våra grundläggande fri- och rättigheter. En fredlig värld är möjlig.
Evin Incir
Europaparlamentariker (S)