De lever mitt i raggarkulturens 50-tal: ”Det var en bra tid”

Eva Östlund och Carl-Martin Martinsson har gillat raggarkulturen ända sedan tonåren.

Idag har de inrett sitt hem i amerikanskt 1950-tal.

– Det var en bra tid, då de tillverkade världens finaste bilar med mycket plåt och krom, säger Eva.

Det andas nostalgi och amerikanskt 1950-tal när man kommer in i Eva Östlunds och Carl-Martin Martinssons hus i Rottneros. Köksmöbeln är som tagen ur ett amerikanskt 1950-talscafé, med bord och stolar tillverkade av stålrör och galon i vitt och rött. I ett annat rum är blickfånget en jukebox av märket Rock-Ola. Bioaffischen för filmen Raggare! har en central plats på väggen och här finns en ståbas, kobratelefoner och flera modellbilar, naturligtvis placerade i en klassisk stringhylla.

– Jag har runt 400 modellbilar, i olika storlekar, berättar Carl-Martin.

Nere i källaren fortsätter nostalgin. Här finns mängder av prylar, däribland en enarmad bandit, gammal bensinpump från Gulf, skyltar och andra saker från gamla bensinmackar.

– Den enarmade banditen ska ha stått på Folkan här i Rottneros en gång i tiden, berättar paret.

En av deras tre katter pockar på uppmärksamhet när vi sitter och pratar.

– Han hette Mozart när vi tog hand om honom. Men namnet kändes inte rätt, så vi döpte om honom till Ragge. Sen skaffade vi Ronny. Vår tredje katt heter Ting a ling efter Buddy Hollys låt, berättar Eva.

– Henne hämtade vi i Buicken, flikar Carl-Martin in.

Både Eva Östlund och Carl-Martin Martinsson har levt inom raggarkulturen och kört amerikanare ända sedan tonåren, fast på varsitt håll då Carl-Martin bodde i Högboda och Eva i Sunne.

För nio år sedan träffades de i samband med Nostalgidagarna på Granevik.

– Fast vi har räknat ut att vi träffats en gång innan, på en efterfest i min lägenhet i Brårud, berättar Eva.

Hon växte upp på 1950-talet med två äldre systrar som spelade artister som Elvis, Paul Anka, Jerry Lee Lewis och Fats Domino. På den tiden var det inte så mycket radio, utan de spelade mest vinylskivor och även en del stenkakor. Ihop med musiken hörde förstås de amerikanska bilarna som snurrade på orten. Men för Evas del dröjde det fram till 1990-talet innan hon köpte sin första, egna amerikanare, en Ford Fairline -66.

När jag gick på högstadiet, 1977, slog The Boppers igenom. Sen spelade farsan Elvis också, och allt det där gjorde avtryck hos mig.

Efter det har hon haft amerikanare i perioder.

– Idag kör jag en Ford Mercury Monterey från 1954 som jag köpte i augusti ifjol. Innan dess hade jag en Oldsmobile. Men det var lite för mycket att göra på den. Även om jag kan meka litegrann, behöver jag hjälp med det mesta. Och Forden är lite mer custom. Lite roligare.

Carl-Martin växte upp i Kil och Högboda och har kallat sig raggare ända sedan skoltiden.

– 1974 såg jag Sista natten med gänget på bio. Då var jag tolv år. När jag gick på högstadiet, 1977, slog The Boppers igenom. Sen spelade farsan Elvis också, och dessutom körde en grannpojke en amerikanare. Allt det där gjorde avtryck hos mig, så jag antar att det är därifrån det kommer. Då började jag gå i boots, jeansjacka och t-shirt med sydstatsflaggan. För oss är sydstatsflaggan en rebellgrej som hör ihop med raggarstilen. Inte rasism. Det finns bilträffar där man inte kommer in med sydstatsflaggan på bagageluckan. Men då förstår de inte sammanhanget, säger han.

Carl-Martin har kört amerikanare ända sedan han fick körkort.

– Ja, har det inte varit raggarbil, har det varit amerikansk pick up. Just nu kör jag en Buick LeSabre -59. Vilken drömbilen varit har ändrat sig genom åren. Jag tyckte en sak när jag var arton, en annan i dag, säger han.

De gillar raggarkulturen då det finns en speciell sammanhållning.

– Om vi ser att nån fått stopp på sin raggarbil, stannar vi alltid för att hjälpa till, även om vi inte känner ägaren. Det skulle aldrig en vanlig Svensson göra. Så det blir en gemenskap, säger Eva.

Vi gör en del spontana turer. Ibland åker vi till Mormors glasscafé.

Musik är en given del av kulturen, och idag är Carl-Martin ordförande i Sunne Rock´n´rollclub, och Eva sekreterare.

– En av medlemmarna i Sunne närradioförening frågade om jag hade några skivor hemma. Jag berättade att jag väl har några tusen lp, ep och cd-skivor och då undrade han om jag ville vara med och sända radio. Därefter blev jag tekniker i klubben och senare medlem och ordförande i styrelsen. Idag sitter jag även i Sunne närradioförenings styrelse, berättar Carl-Martin.

En perfekt dag för paret är att åka på cruising eller bilutställning.

– Fast under coronapandemin har det ju inte varit så mycket sånt. Då har vi gjort en del spontana turer. Ibland åker vi till Mormors glasscafé, berättar Carl-Martin.

För drygt tio år sedan startade Eva gruppen Värmlandsraggare, som är ett forum för den värmländska raggarkulturen. Där lägger hon in information om olika bilträffar. En bilträff de själva helst inte missar är Classic car week i Rättvik.

Vi är förtjusta i många av prylarna. Men den vi gillar lite extra, är nog jukeboxen.

Numer behöver de inte åka hemifrån för att få en känsla av det amerikanska 1950-talet. Eftersom båda gillar nostalgi, fick det bli temat när de flyttade in och inredde sitt hus i Villastaden i Rottneros för några år sedan.

För det fanns nämligen en del prylar på lager att inreda med.

– Jag har samlat modellbilar och bensinmacksgrejer med skyltar och sånt i många år. Fast förut har det mesta legat i garderoben, berättar Carl-Martin.

– Sen har vi fyllt på genom att köpa grejer på loppisar och Tradera. Jag har också kvar en del grejer från när jag var liten. Bland annat Familjen Flinta-dockor och en del leksaker. Vi är förtjusta i många av prylarna. Men den vi gillar lite extra, är nog jukeboxen. Den är rolig, konstaterar Eva Östlund.