Skarp kritik mot kommunens Kevinutredning: ”Så dålig att någon måste påtala det”

Kommunens utredning av socialtjänstens roll i Kevinutredningen är undermålig.

Det skriver Svante Karlsson, docent, och Bengt Starrin, professor emeritus i en debattartikel i NWT.

– Den är så dålig att någon måste påtala det, kommenterar Svante Karlsson kommunens utredning.

Det var den 16 november förra året som Arvikas kommundirektör Hans Karlsson fick i uppdrag av kommunstyrelsen att gå på djupet med tre frågor:

• Hur var socialtjänstens roll i utredningen av Kevin Hjalmarssons död?

• Har det begåtts några formella fel från socialtjänstens sida?

• Vad skulle en kommunal ursäkt innebära?

Till sin hjälp har kommunen haft en utomstående jurist, som i utredningen kom fram till att socialtjänsten inte gjorde några formella fel 1998.

Förslag till beslut var att inte ge någon offentlig ursäkt eller betala ut skadestånd ex-gratia till de två bröder som felaktigt pekades ut som fyraårige Kevins mördare.

Några dagar senare beslutade kommunstyrelsen att ge en offentlig ursäkt, men inget skadestånd. Efter ett möte med representanter från kommunen godtog bröderna och deras familj ursäkten.

”Måste påtala det”

Nu får kommunens utredning skarp kritik i en artikel på NWT:s debattsida. Den är undertecknad av Svante Karlsson, docent, kulturgeografi, vid Karlstads universitet, och Bengt Starrin, professor emeritus, socialt arbete, vid Karlstads universitet.

– Det är ingen doktorsavhandling vi är ute efter, det behöver inte vara ett mastodontverk ‒ men den är så dålig att någon måste påtala det, kommenterar Svante Karlsson kommunens utredning.

Han konstaterar att bilden i den nya utredningen skiljer sig ganska mycket mot de rapporter som finns tillgängliga sedan tidigare. Det handlar om journalisten Nina Hjelmgrens rapport om kommunens arbete, och en rapport från Karlstads universitet 2009 av Per Folkesson med flera.

– Som handlar om att kommunen har haft en aktiv roll. Det är en berättelse som kommunen har haft nytta av och spridit.

Framför allt rapporten av journalisten Nina Hjelmgren håller kanske inte måttet för vetenskaplighet, konstaterar Svante Karlsson.

– Men det är ganska långa och gedigna texter ‒ sen ändras bilden 180 grader av en rapport på elva sidor. Bara det gör att man som forskare ‒ men även som intresserad allmänhet ‒ undrar: hur kommer det här sig?

Tar inte ställning i sakfrågan

Den nya utredningen kanske har rätt, säger Svante Karlsson.

– Men det spelar ingen roll, för det går inte att dra den slutsatsen utifrån materialet. Vi tar inte ställning i sakfrågan, vår kompetens är att bedöma kvalitet på utredningar.

Han tycker att det är allvarligt att både kommundirektören och ordförande för Lärande och stöd har sagt att det är en gedigen utredning.

– Antingen tror och tycker de att det är bra, och då är det beklagligt tycker jag ‒ då är det illa ställt. Eller så är det bondfångeri, att de vet att det är dåligt och försöker att tala om att det är bra ‒ och då är det också ganska illa.

Nu har kommunen och bröderna med familj kommit överens om att gå vidare. Svante Karlsson vill sälla sig till familjen och kommunledningen och blicka framåt.

– Jag är inte ute efter att leta fel. Det här handlar om vägen framåt och att vi ska lära oss av det här och göra saker bättre. Kritiken ska ses med välvilja ‒ men jag vill inte se att det görs så dåliga utredningar.

Muntliga redovisningar

I ett mejl till Arvika Nyheter skriver kommundirektören Hans Karlsson:

”Det vi kan konstatera är att den utredning som har tagits fram på vårt uppdrag, inte är tänkt som en akademisk rapport.”

Han fortsätter:

”Förutom den skriftliga rapporten så har utskottet för Lärande och Stöd, samt Kommunstyrelsen, under sekretessmöten, tagit del av flera muntliga redovisningar från utredaren.”

Det som har redovisats där har av naturliga skäl inte varit tillgängligt för debattartikelns författare, skriver Hans Karlsson, och avslutar:

”Kritiken riktar sig alltså endast mot del av utredningsresultatet, dvs den skriftliga rapporten.”