Insändare: ”Alltid denna förbannade idrott!”

Insändare
PUBLICERAD:
”Jag är helt övertygad om att översittare och mobbare drivs upp ur fuktiga golv i omklädningsrummen till gymnastik- och idrottshallar”, skriver insändarskribenten.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Läste om befolkningsminskningen i Munkfors och att någon uttalade sig om bristen på aktiviteter för ungdomar: "Gillar man inte idrott så finns det inte så mycket att göra!". Det där känner jag mycket väl igen.

Jag är själv uppväxt i en mindre kommun men i en helt annan del av Sverige, det var lika illa där. Alltid denna förbannade idrott! Denna fixering vid sport tror jag är ett fenomen som kännetecknar alla mindre samhällen och städer i Sverige. Om man har ett intresse av mer intellektuell art så får man flytta.

Jag är helt övertygad om att översittare och mobbare drivs upp ur fuktiga golv i omklädningsrummen till gymnastik- och idrottshallar. De som hävdar motsatsen har aldrig personligen varit utsatt för pennalism i ett omklädningsrum. Faktum är att det är i skolans gymnastiksalar och omklädningsrum som det bestäms vilka som ska slå och vilka som ska bli slagna. Det är en förlängning av idrottens mentalitet, helt enkelt. Idrotten förbrödrar inte, det handlar enbart om att sortera bort förlorarna från vinnarna.

Jag håller däremot inte med om uttrycket: "Små samhällen föder små människor med små drömmar". Jag tror att det är tvärtom. Det är ur tristess och trånga normer som stora drömmar föds. Drömmar om något bättre!

Därför ser jag det enbart som något positivt när jag läser om mindre kommuner som tappar invånare. Det betyder att det finns människor som fortfarande drömmer och som vågar följa sin stjärna. De ser en värld bortom fotbollsplaner och ishockeyrinkar. Drömmar föds i små samhällen, och ibland får drömmarna vingar och flyger därifrån.

P Ferm Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.