Skolverket presenterade nyligen en rapport (2022:3) om grundskolebetygens betydelse för resultaten i gymnasieskolan. I studien har myndigheten undersökt hur det gick för de elever som våren 2017 gick ut grundskolan och samma höst började på ett av gymnasieskolans nationella program.
Alla elever i studien hade uppnått behörighet för gymnasiet, men det betyder inte att de var godkända i samtliga ämnen. För att kunna antas till ett yrkesprogram krävs godkända betyg i totalt åtta ämnen och till högskoleförberedande program tolv ämnen.
Eftersom du inte behöver vara godkänd i alla ämnen, kommer de elever med lägst grundskolebetyg att ha ett snitt mellan F som är underkänt och E som är lägsta godkända betyg.
Undersökningen visar att den här gruppen av elever fick det kämpigt i gymnasiet. Men det gick markant bättre för dessa elever om de sökte sig till ett yrkesprogram än om de gick ett högskoleförberedande program. Av eleverna i denna grupp var det 42 procent som tog examen från ett yrkesprogram, men bara 22 procent som klarade av det högskoleförberedande programmet.
Dessa resultat är inte särskilt förvånande. För den med en svag teoretisk begåvning är det lättare att ta sig igenom att gymnasieprogram där de teoretiska kurserna inte är lika krävande. Kombinationen av teori och praktik, samt att yrkesprogrammen har ett slutmål i form av en stolt yrkesidentitet, påverkar förmodligen också motivationen.
Tyvärr har inte yrkesprogrammen den attraktionskraft de borde ha. Bara en tredjedel av ungdomarna söker ett sådant program, samtidigt som det är brist på folk i många av de branscher man där utbildas mot.
Men det är egentligen inte konstigt att så många unga tänker sig att de skall gå vidare till universitet och högskola, trots att de saknar förutsättningar för dessa studier. Vi är i Sverige livrädda för att säga det uppenbara: alla har inte lika mycket läshuvud, precis som alla inte har lika mycket bollsinne eller talang för att slå i en spik. Vi är olika och det är inget fel på det.
I grundskolan är nivågruppering tabu och vi intalar oss att alla skall nå godkända betyg. Men resultatet av denna jämlikhetsiver blir lätt att kraven sänks för majoriteten, samtidigt som de svagaste ändå slås ut. De som förr fick ettor i betyg får i dag betyget F och blir underkända. Skillnaden i konsekvenser är enorma och på grund av detta släpps många elever igenom, trots att de saknar kunskaper.
Vi har flera gånger hört ropen på hjälp från universitetslärare som larmar om studenters bristande förkunskaper. För de som vill läsa vidare på högskolan måste kraven höjas och förmodligen behöver dagens betygssystem kompletteras med examensprov eller antagningstester till högre studier.
Men det borde också bli enklare att ta sig igenom skolan med sikte på ett praktiskt yrke. Det är som Susanna Birgersson konstaterade i Axess (2022/1): ”Varför skulle man inte kunna utbilda sig till djurskötare, frisör, trädgårdsmästare, finsnickare eller kantor bara för att man inte kan lösa ekvationer?”
I vår samtid har det etablerats ett slags akademiskt mellanmjölksideal som slår hårt mot de svagaste, utan att det har gjort särskilt mycket för de studiebegåvade. Vi måste bli bättre på att ställa rätt krav på rätt personer och att se hur vi alla kan tillföra något värdefullt till samhället.