Insändare: Det är farligt att se jobbet i vården som ett kall

Insändare
PUBLICERAD:
”Jag inser att jag nog såg mitt yrke som ett kall - och vad fick jag för det? En långtidssjukskrivning”, skriver signaturen ”Ung och utsliten sjuksköterska”.
Foto: Simon Rehnström/SvD/TT
Florence Nightingale - en kvinna som förändrade och alltid valde att sätta sig själv i andra hand. Precis som många yrkeskategorier fortfarande gör.

Personalen inom hälso- och sjukvården hamnar i dagens prioritering inte ens på andra plats, snarare på femte eller sjätte. Att dagens vårdpersonal inte längre ser det som ett kall är för att det har gjort att vårdpersonalen har förväntats att offra allt för sitt arbete. Många av oss gör det fortfarande. Familj. Vår egna hälsa.

Jag förstår att människor som behöver sjukvård hamnar i kläm - dåligt bemötande, bristfällig diagnostik och att man kan ha en känsla av att varken bli sedd eller hörd. Och det är så oerhört tråkigt och är troligen inget som majoriteten av sjukvårdens personal vill. De flesta försöker verkligen så gott de kan för att få allt att bli så bra som möjligt samtidigt ska man lyfta problematiken som finns. Det är viktigt för att kunna göra sjukvården bättre vilket är det alla inom sjukvården vill. Vi innanför väggarna vet vad som inte fungerar och vi försöker skapa förändring. Men då kan vi inte se våra jobb som ett kall. Och tycker du att våra jobb ska ses som det - varsågod att ta det jobbet.

Att arbeta inom vården ska värderas på precis samma sätt som andra jobb. Det ska värderas utifrån vad yrket innebär, utbildning, kompetens. Det handlar om att arbetsmiljön måste värnas och att personalen bör på skälig ersättning för det som de gör. Vi inom vården (undersköterskor, sjuksköterskor, läkare samt övriga professioner) måste få stå upp för oss själva och inte bli utnyttjade och förstörda i ett system för att det är ett kall. Inget yrke i världen borde få definieras som ett kall - absolut kan man brinna för sitt jobb och älska det - men det är inte samma sak. Det vet jag för att jag både älskar mitt jobb och brinner för det. Och jag inser att jag nog såg mitt yrke som ett kall - och vad fick jag för det? En långtidssjukskrivning.

Så nästa gång du tänker att vi inom sjukvården ska se våra yrken som ett kall eller är besviken på oss att vi inte vill se våra yrken som det - hur mycket skulle du själv vara villig att offra för ditt arbete?

Ung och utsliten sjuksköterska

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.