Per-Ola Olsson: Kor är klimatsmarta

Signerat
PUBLICERAD:
De argument som lyfts fram för kycklingens klimatförträfflighet har ofta varit på gränsen till bedrägligt utformade halvsanningar, skriver Per-Ola Olsson.
Foto: Stefan Lindblom / TT
Idisslarna konkurrerar alltså föga med oss om varken mat eller mark. Tvärtom. De förädlar marker vi inte kan odla och sådant vi inte kan äta till livsmedel, skriver Per-Ola Olsson.

Nötkött och fläsk är mer klimatvänligt än kyckling. Detta till och med i en tämligen intensiv europeisk kontext, enligt en ny nederländsk studie (6/1). När forskarna i sin modell minskade mängden kyckling och ersatte med nötkött, mejeriprodukter och fläsk minskade utsläppen av växthusgaser med upp till 31 procent. Användningen av åkermark minskade med upp till 41 procent.

Trots att många tror att det är tvärtom är resultaten föga förvånande. De argument som lyfts fram för kycklingens klimatförträfflighet har ofta varit på gränsen till bedrägligt utformade halvsanningar. Det har till exempel påpekats att idisslarna använder mer mark och äter mer. Förvisso korrekta iakttagelser, men relevansen är låg.

Det är nämligen skillnad på mark och mark. Endast 28 procent av lantbruksmarken är åker på vilken det går att producera sådant vi människor kan äta. Resten är förutom tre procent fruktträdgårdar lågproduktiva, till största delen gräsbevuxna marker på vilka det inte går att med framgång odla mat. Utan idisslare saknar dessa arealer alltså värde för livsmedelsproduktion.

Det stämmer också att idisslarna äter mycket. Av de totalt sex miljarder ton foder som äts av djur globalt går fem miljarder till idisslarna. En onekligen stor mängd, men endast fyra procent, motsvarande tio procent av spannmålsproduktionen, är sådant vi människor kan smälta. Väger vi in kvalitet är bara tre procent av idisslarnas meny sådant vi också kan äta. Resten är för människor oätliga produkter som gräs, blad och biprodukter (14/9-18).

Idisslarna konkurrerar alltså föga med oss om varken mat eller mark. Tvärtom. De förädlar marker vi inte kan odla och sådant vi inte kan äta till livsmedel. Idisslarna sparar värdefull åker till livsmedelsproduktion trots att de använder mer mark.

Annat är det med kyckling. I stort sett allt kyckling äter kommer från åkern, och mycket hade vi kunnat äta direkt. På global nivå äter kycklingar nästan hälften av allt sojamjöl. Mjölk- och nötköttsproduktion använder tre procent av sojamjölet. En del av kycklingens högre klimatutsläpp kommer från avskogning. Att låta mat ta omvägen via kyckling innebär förluster av bland annat protein, och ökar således klimatpåverkan.

Påståenden om att vi kan spara mark och minska klimatpåverkan genom att välja bort idisslare och i stället odla mat på de arealer som ger foder stämmer alltså inte. Likadant är det med att hävda kycklingens förträfflighet genom att titta på mängd och hektar utan att beakta det låga alternativvärdet utan idisslare. Allmängiltiga sanningar som låtit bra på pappret har i själva verket ökat klimat- och miljöpåverkan.

Du kan förvisso inte äta dig mätt utan att påverka miljö och klimat – oavsett vad du äter. För att hålla denna påverkan nere måste diskussionen dock vara präglad av kunskap. Inte lika förenklade som kontraproduktiva halvsanningar. En hållbar livsmedelsproduktion med låg klimatpåverkan kräver att vi tar tillvara på biprodukter och gräs. Det kan vi inte göra utan idisslare.

Per-Ola Olsson

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.