Fredrik Lindström om Karlstadsbesöket, Oldsberg och På spåret-finalen

Han är domare i landets mest populära frågesportprogram och är gärna påläst när han skämtar.

I veckan kommer Fredrik Lindström till Karlstad med sin humorshow ”Mänskligheten” och på fredag svarar han för rätt och fel i ”På spåret”.

För två år sedan var Fredrik Lindström i Karlstad och framförde föreställningen "Mänskligheten" på Scalateatern. Publiktrycket ledde till extraföreställningar, men så kom pandemin och först nu – två år senare – är det aktuellt med ett återbesök. Men med tanke på tidsperspektivet i "Mänskligheten" är en försening på två år inte ens en grisblink – i föreställningen rör sig Fredrik Lindström över människans utveckling från starten fram till nutidens alla tillkortakommanden och inbillade idéer om rationellt tänkande.

– Det mänskliga kan betyda flera olika saker, men här är det egenskapen mänsklighet som jag undersöker, börjar Fredrik Lindström efter att ha beskrivit ett yrvintrigt Stockholm.

Som underhållare bottnar han gärna i en tanke om fortbildning, han vill skicka hem publiken med något mer än ett leende.

– Jag är inte så intresserad av att göra saker som bara roar för stunden. Jag tar gärna med mig en tanke om bildning, gärna också en politisk bildning även om den inte är partipolitisk. Och vill man nå människor är det så fiffigt funtat att humor är det bästa redskapet. Humor och allvar hänger ihop för mig.

Anledningen till att han gärna serverar matnyttig underhållning tillskriver han sin uppväxt.

– Jag kommer från en väldigt pedagogiskt intresserad familj, fortsätter Fredrik Lindström och listar akademiskt bevandrade släktingar.

– Det finns ett stort intresse för att lära ut och förklara, så det fick jag med mig från barnsben. Sedan har jag kombinerat det med en utåtriktad, humoristisk sida som jag fått av min pappa.

"Knäppa grejer”

Filosofiska frågor intresserade honom tidigt vilket ledde till språkstudier, psykologi och frågor rörande mänskligt tänkande och mentalitet.

– Det där vävde jag sedan in i min humorkarriär. Allt började i gymnasiet – jag var med i spex och teaterföreställningar. Man fick nämligen gå ifrån undervisningen om man engagerade sig i sådant, så det gjorde jag för att slippa lektioner. Någon sa till mig att jag borde bli komiker, det visade sig att jag hade en komisk talang, det var inget jag hade tänkt på själv. Det öppnade sig vissa dörrar där för mig. Jag jobbade vidare med spex och sketcher, bland annat i radioprogrammet "Hassan".

Han berättar om en aha-upplevelse som blev tongivande för honom som komiker.

– När jag sedan kom i 30-årsåldern testade jag att köra stand up och fick blodad tand. Det gällde att hitta bra iakttagelser, grejer som roade, något intressant som folk kunde relatera till. Jag började gräva i mitt eget beteende och i början kändes det ofta som att "Nej, de där knäppa grejerna kan jag inte ta upp, det är bara jag som gör så".

Men i brist på annat material drog han några skämt baserade på lustigheter i det egna beteendet.

– Då märkte jag att det som jag uppfattat som så apart hos mig själv, var mycket mer allmängiltigt än jag trodde. Jag började intressera mig för hur vi spelar en roll utåt, samtidigt som vi upplever något helt annat på insidan. Om jag skämtar om något pinsamt vardagsmisstag, om porrsurfning eller något liknande, så är det ingen som räcker upp handen och medger att "Ja, det har hänt mig också". Men om de skrattar så förstår man att de har någon slags erfarenhet av det, annars skulle det inte vara roligt. Stand up-kvällar är indirekta bekännelse-möten.

Han ler åt sin egen formulering.

– Den där insikten sammanföll med att jag började intressera mig för hur hjärnan funkar, psykologiska strukturer och mänsklig mentalitet, så allt vävdes samman. Små bäckar bildade en å.

”Känslorna fattar alla beslut”

Föreställningen "Mänskligheten" beskrevs av NWT:s recensent som en underhållande biologilektion med en rolig lärare.

– Jag är intresserad av det evolutionära i vårt sätt att fungera, förklarar Fredrik Lindström.

– Den äldsta delen av vår hjärna tar hand om de mest basala sakerna som överlevnad och sexualitet. Den är inte intresserad av poesi eller "Seinfeld", det får de nyare lagren av hjärnan ta hand om. Vi lever i tron om att vi styrs av förnuft, men i själva verket är förnuftet bara som en konsult till våra känslor. Det är känslorna som fattar alla beslut.

I showen tar han även upp fenomenet "Imposter syndrome" – känslan av att man är en bluff, att man inte känner sig lika vuxen eller kompetent som sin omgivning.

– Det handlar om att du känner dig förvirrad och skäms över att du är en så känslomässigt irrationell varelse. Samtidigt tror du att du är ensam om att känna så, fast i själva verket försöker vi alla leva upp till föreställningen att vi är rationellt tänkande, förnuftiga varelser.

Final i ”På spåret”

I veckan är Fredrik Lindström dessutom aktuell med finalen av SVT:s långkörare "På spåret". Förra veckans avsnitt lockade närmare 2,7 miljoner tittare och Fredrik Lindström tar sig an uppdraget som domare med en känsla av tacksamhet.

– Vi har en Karlstadstös, Hanna Hellquist, i ena buren! Kul, tycker jag.

Lindström och Kristian Luuk är numera "På spåret"-veteraner, nyligen konstaterade Luuk i sociala medier att han uttalat frasen "Vart är vi på väg?" i rutan för 500:e gången. Detta sammanföll med att tv-profilen Ingvar Oldsberg gick bort. Han var med och skapade programmet i slutet av 80-talet och i en intervju med NWT i samband med att han lämnade över programmet till Kristian Luuk och Fredrik Lindström var han noga med att inte ge arvtagarna några råd, det var viktigt att de skulle göra programmet till sitt eget.

– Han var otrolig. Kristian och jag har inte alls den säkerheten, Oldsberg kunde bara kliva in, sätta på sig glasögonen och köra. Han var ett proffs uti fingertopparna. Kristian är en fantastisk programledare, men vi får jobba lite mer för att få det att funka.

En av anledningarna till den fortsatta tittarsuccén för programmet är den förtroliga kemin mellan de båda programledarna.

– Vi trivs väldigt bra tillsammans Kristian och jag. Vi är nära vänner och har en trygghet i varandra som är viktig. Kristian sa ja till "På spåret" innan jag gjorde det. Jag var mer tveksam. Men när vi testade att köra kändes det rätt.

De påminner varandra med jämna mellanrum om att de har världens roligaste jobb, berättar Lindström.

– Vi känner en himla tacksamhet över att jobba med något som drar tittare över generationsgränserna. Sverige är väldigt ålderssegregerat, det är få saker som unga och gamla upplever tillsammans. "På spåret" lockar alla åldrar och det är mycket Oldsbergs förtjänst, vi har bara tagit vid. Vi har fortsatt att bygga på det han startade. Att ha den rollen, att jobba med något som förenar människor, känns otroligt privilegierat.

Att det närmar sig final i frågesportprogrammet kan den uppmärksamma se på Fredrik Lindströms kläder. Programmen spelas in långt i förväg, men när han vet att det närmar sig säsongsavslutning vill han gärna markera att våren är på väg.

– "På spåret" är ett program som ska hjälpa oss igenom de tunga vintermånaderna. För mig är det ett vårtecken när det närmar sig final. Hittar jag något bland de utvalda kläderna som andas lite vår tar jag ta på mig det.

Finalen i "På spåret" sänds i SVT på fredag. "Mänskligheten" framförs på Scalateatern på torsdag, den 24 februari.