Efter 35 års verksamhet och minst lika många utgivningar, läggs Värmlands äldsta bokförlag ner.
– Någon gång ska det väl ta slut. Lite vemodigt är det väl, men jag har fått jobba precis med de projekt jag haft lust med.
Förlagsägaren Torleif Styffe är på promenad i snön när NWT ringer. Han är hemma i Ransby, som han blivit något av en ambassadör för. Hans kärlek till den vackra hembygden är så stor att bergen där till och med fått ge namn åt hans bokförlag. ”Montana” i Montana bokförlag har alltså ingenting med USA att göra.
– Många tror det, men det är ett latinskt ord för bergstrakter. Jag satt och bläddrade i en latinskt ordbok för att få till ett häftigt namn, berättar han.
Långt över 30 utgivningar
Det var 1987 och han startade förlaget för att kunna ge ut sina egna böcker.
– När jag startade fanns det inget bokförlag i hela Värmland, konstigt nog. Sedan har det vuxit upp fler.
Under de 35 åren med förlaget har han gett ut ett stort antal böcker om lokalhistoria, men också diktsamlingar och därtill en hel del kassetter och skivor med dikter och visor. Totalt hann det bli 35–40 utgåvor, räknar han ut.
Roligast tycker han det varit med musiken och dikterna.
– Men som det är nu, är det ju helt annan musik som gäller. Mer hiphop och rap, långt från visor och det som jag håller på med! säger han.
Pandemin tog knäcken
Torleif Styffes bokförlag har, tills nu, varit Värmlands äldsta nu levande bokförlag.
Men nu är det slut. Montana förlag finns inte mer.
– Jag har resonerat förut om det, och i och med att det var dåligt med lönsamheten de två sista åren var det läge nu.
Så det var pandemin som tog knäcken på det hela?
– Ja, det var det väl egentligen, det var i alla fall en bidragande orsak. Det har varit mer jobb än det gav till slut, och sen var det ju extremt när pandemin kom, säger Torleif Styffe.
Sista boken från Montana bokförlag blev en bok med limerickar, som han knappt kunde marknadsföra alls, eftersom den hamnade mitt i pandemin, då alla större lanseringsevenemang omöjliggjordes.
”Lite vemodigt”
På det stora hela är han ändå nöjd med åren som förlagsägare.
– Det har varit väldigt positivt. Det är inga stora förtjänster, men jag har fått arbeta med det jag tyckt om. Lite vemodigt är det väl att något som man hållit på med så länge tar slut, men jag har fått jobba precis med de projekt jag haft lust med och jag har fått mycket uppskattning och det betyder egentligen mer än pengar.
Han konstaterar också att han snart fyller 73, så beslutet togs också lite med ålderns rätt.
– Jag får sovra lite med vad jag jobbar med nu, säger han.
Vad ska du göra nu då, istället för att jobba med förlaget?
– Jag har inte lagt mig på rygg alldeles, lovar han. Jag fortsätter väl så länge jag kan med krönikor i NWT och sen har jag ju musiken, jag är med i en grupp med några som sjunger och jag läser dikter med dem och vi har lite planer. Jag har annan en idé också; jag har gett ut artiklar i bokform förut, men nu har jag en fundering på att få till något sådant digitalt.
Och podden du gör?
– Jo, den fortsätter jag med. Jag har 600 artiklar som jag tänkt att läsa in och lägga ut och jag har gjort 300 nu. Så det finns jobb! säger han.