Klarälven är känd för sin skönhet, men den har också ställt till en hel del bekymmer för de boende som haft uträttningar på älvens båda sidor. När östsidans folk i Båtstad och söder därom skulle till kyrkan eller butikerna i Höljes eller till byarna norrut var det färjan i Båtstad som anlitades för överfart. Ända fram till 1926 var det så det fungerade, men då tog man ett steg in i den moderna världen och byggde en hängbro. Sådana broar fanns redan i Höljes (1918), Kärrbackstrand (1913), Sysslebäck (1921) och Långflon (okänt byggår). En bro av stabilare slag för färd västerut, Klarabro, byggdes redan 1895.
Vintertid färdades man före broarnas tid på stadig is, och när höstkölden började skapa isremsor på stränderna gjorde man isbroar av dessa. Det gick till så att man högg loss en remsa landis, höll fast den nedre delen och släppte den övre änden som fick följa strömmen tills den fastnade på andra sidan. Denna isbro förstärktes efter hand i kölden men kan inte ha varit någon säker lösning.
Erik Tellander hade en del att berätta om Båtstadsfärjan och färjkarlen Jon Jonson, kallad Jonsn, som var färjkarl i många år.
”Färjan vid Båtstad vevades åt både öst och väst, längs den överspända kättingen. Länköglorna passade sånär in på en svart kugghjulsrulle som skrammelvevades för hand. Dessutom konstruerade Höljesinnovatören Nicolaus Wåhlén en vinge under färjan, som ett vändbart pådrivande roder. Den tunga färjan närapå självdrog sig nu över älven. Dessutom fanns en extravev mittemot. På samma vevrulle. Utsides. Han som där vevade stod på en liten plankplattform. Med trästaket.”
Båtstadfärjan kunde transportera en bil i taget över älven, men biltrafiken började komma i gång på tjugotalet och det kunde rent av bli köbildning vid färjan. 1923 började postens gula buss gå från Edebäck, och den kom inte längre norrut än till Båtstad. Nu skulle det bli ändring på detta. Det bestämdes att en bro skulle byggas. En hängbro skulle det bli. Höga betongpelare byggdes som ändfästen på bägge sidor av älven under ledning av ingenjör Bergenhult från Sysslebäck, och sedan kom ingenjörstrupper från Karlsborg som byggde själva träkonstruktionen. 1926 påbörjades bygget och redan i augusti samma år var bron klar för invigning.
Nu kunde postens bussar ta sig över. Bron var byggd för att hålla en buss, men vid ett tillfälle blev bussen trasig och måste bogseras över älven av en annan buss. Då lär bron ha sviktat så att körbanan nästan nådde vattenytan.
Efter trettio års slitage började bron förstås bli sliten, och under tiden som kraftverksbygget pågick norr om Höljes byggdes en modern stadig betongbro, som skulle hålla för nya tidens trafik. 1955–56 pågick arbetet, och troligt är att ingenjörer från dammbygget anlitades även för detta bygge. Åren runt 1970 förbättrades vägen såväl söderut som norrut från bron.